"Du behöver mig Njord," sade Knorre lugnt. "Du kan inte göra det här själv. Om jag försvinner kommer alla veta att det är du som ligger bakom det här."

 "Jaså?" Njord hade fortfarande svärdsspetsen en näbblängd ifrån Knorres hals och han darrade inte det minsta. "Jag börjar tro att jag faktiskt skulle klara mig mycket bättre utan dig. Du har lärt mig mycket om det här stället, så mycket att jag tror att jag kan klara mig själv hädan efter."

 "Om du får mig att försvinna måste du ta tronen med våld och kuva hela stadens alla undersåtar. Det krävs list för att få tronen. List och tålamod. Du har visat prov på stora mängder av de dygderna hittills, gör mig inte besviken nu."

 "Göra dig besviken!? Det var det värsta! Det är du som rikserar att göra mig väldigt besviken. Du får bara en varning den här gången, Knorre, men om du låter dina känslor komma ivägen för dina beslut igen, då har du ingen nåd kvar att hämta från mig. Har du förstått?"

 "Njord, jag tvekar inte inför att hjälpa dig. Jag vill bara inte att något ont ska hända med Angelica. Jag är mycket fäst vid henne. Dessutom så har hon precis som jag sa en väldigt stor roll att spela fortfarande. Vad ger jag dig för anledningar att misstro mig förutom min kärlek till en viss spelpjäs?"

 "Inga misstankar som jag tänker avslöja högt för dig. Men precis som du säger dig hålla koll på mig, så håller jag koll på dig. Har vi kommit så långt som till att vi ska sluta lita på varandra nu, kusin?"

 "Nej Njord, det tycker jag inte. Jag litar fortfarande på dig. Det var väldigt bra hur du lurade Svartsnuskarna och även Angelica där i korridoren. Jag hoppas att vi ska kunna dra ett streck över vårt lilla missförstånd och börja om på nytt. Hej, jag heter Knorre."

 Knorre sträckte fram handen. Njord skakade på huvudet och stack tillbaka vapnet i skidan. "Du är en konstig anka," sade han utan att ta handen eller släppa blicken från Knorre. "Jag önskar att jag kunde lita på dig."

 "Jag ska berätta vad jag gått och tänkt på," suckade Knorre. "Vi är inte ensamma i det här spelet. Det finns en tredje spindel i vårt nät som vi inte känner till."

 "Jaså? Det skulle förklara ett och annat. Om det är på det viset så skulle det faktiskt rentvå dig från en del misstanke. Jag har undrat ända sedan vi gick ute på fältet tillsammans hur tusan Angelice kunde veta vad jag och Hjorvalt gjorde vid Noriklands hov."

 "Det berättade inte jag för henne," sade Knorre. "Det är vår tredje spindel. Och jag har tre namn, tre ankor i det här slottet som skulle kunna vara vår osynlige motspelare. Min första misstanke var Annihila Snuskfot, Gajolus maka. Jag ställer mig dock tveksam till att hon ska vara kapabel till något sådant, hon är gammal och sjuklig nu har jag hört sägas.

 "Den andre är Kobbe Halvhals, som uppenbarligen tjuvlyssnade på er tidigare idag. En mycket obskyr anka får jag säga. Definitivt kapabel till både det ena och det andra. Det tredje alternativet, som inte alls är otroligt och som gäckar mitt perifera tänkande, är Hennings halvsyster Anja som lämnade hovet för över ett år sedan. Ingen har sett till henne sedan dess, men ingen är mer bekant med hovets lönngångar än hon, och hon är väldigt smart. Så vi har alltså tre olika ankor misstänkta för att vara vår motspelare. En är sjuklig och gammal, en är en lömsk, tjuvlyssnande rackare som man aldrig vet var man har, och en är försvunnen sedan ett år tillbaka. Var ska vi börja, tycker du? Njord?"

 Njord hade blivit alldeles vit i ansiktet när Knorre radade upp namn och misstankar. Nu stod han och gungade fram och tillbaka. Det rann saliv ur hans halvt öppna näbb. Knorre gick fram och tog honom i famnen ögonblicket innan han skulle ha trillat. Han var stel och hans ögon dimmiga. Knorre viftade med handen framför Njords ögon utan att få minsta respons. Han lade ner den andra ankan på marken och såg en liten pil sticka in i hans hals. Han drog ut den och undersökte projektilen. En blåsrörspil.

 "Du är en man med många hemligheter, Knorre, och jag vill höra dem alla här och nu. Jag har en ny pil laddad redan, men jag skjuter dig inte om du är samarbetsvillig." Förväntningar och en viss rädsla genomfor Knorre. Långsamt vände han sig om och såg in i Kobbe Halvhals hårda ögon. I händerna höll han ett blåsrör.

 "Ah, den tredje spindeln kryper fram. Vad har du behandlat vår käre gäst med?" Knorre sökte med blicken efter hur Kobbe kommit in, men han hade sökt bakom varenda draperi i det här rummet flera gånger tidigare och aldrig hittat något. Kobbe hade kommit in bakom Knorre, så Njord borde ha sett något om han inte blivit skjuten först.

 "Jag vill inte ha några fler bortrövanden i natt, så jag försatte honom ur spel för ett dygns tid. Det är allt du behöver veta. Angående det där med mig som den tredje spindeln så måste jag varna dig för att dra förhastade slutsatser. Om du tror att jag är den tredje så kan det mycket väl visa sig att vi har en fjärde."

 "Var det du som berättade för Angelica om Njords förehavanden vid Noris hov?"

 "Det är jag som ställer frågorna här, inte du. Vart förde ni Sture?"

 "Du har en otäck förmåga att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt verkar det som. Eller fel plats, beroende på hur man ser det. Om det var du så ska du veta att du begick ett rejält misstag där."

 "Inte ett lika stort misstag som du tror. Inte ett lika stort misstag som du begår när du är på väg att begå högförräderi. Svara på min fråga!"

 "Så det var alltså du... Din inblandning i mina affärer äventyrar hela Ankrikes säkerhet och framtid." Knorres sökande blick hade äntligen funnit vad han letade efter. Ett hål i taket, ett runt hål där taket bara tycktes ha försvunnit.

 Kobbe höjde blåsröret till munnen och avfyrade. Knorre hann inte flytta sig eller ducka, och en svidande liten pil borrade sig in i hans arm. Han väste fram en svordom.

 "Den där var det inget gift på, men jag är trött på att du undviker mina frågor. Jag har hört tillräckligt mycket för att förstå att du och Njord planerar att ta över tronen, och det kommer jag inte att tillåta. Att ni inte litar på varandra är uppenbart, och jag tror inte att han kommer lita på dig mer efter vad som nyss hänt. Är jag ert nästa mål på listan? Ni kommer aldrig få tag på mig. Svara mig Knorre, vad får du ut av det här?"

 "Jag? Jag jobbar för rikets säkerhet och...?"

 "Du kan sluta med det där tramset, det lurar inte någon! Vad har ni gjort med Sture Vitvinge?!"

 Knorre svalde. "Det kan jag inte berätta."

 "Det är ett svar jag inte godkänner," sade Kobbe och laddade med ett nytt skott i blåsröret. Just då bultade det på dörren. Hårt.

 "Du har mer besök, verkar det som. Du får rensa upp din egen skit. Här är en avskedsgåva som tack för dina tillmötesgående svar." Kobbe höjde blåsröret till munnen och skickade iväg ytterligare en svidande projektil som träffade Knorres kind. En fjäderbredd ifrån ögat.

 "Du har inte sett det sista av mig," hojtade Kobbe och flaxade upp till hålet i taket. Mitt framför ögonen på Knorre försvann hålet igen och taket såg ut precis som vanligt.

 Det knackade igen. Det var en herrans trafik här idag. Vem kan det nu vara?