Idag har vi elever demonstrerat inne i Ludvika med god uppslutning från allmänheten och mycket bra talare! Men några timmar innan demonstrationen fick vi reda på att skolledningen planerar att REDAN IMORGON komma till skolan och tömma den första av våra byggnader. Förra veckan fick vi reda på att det skulle dröja minst två veckor innan detta skedde, nu har det gått en enda vecka. Så klockan 08.00 en lördagmorgon kommer flyttgubbarna hit, på order av ABF Nordöstra Storstockholm.

   Detta kan jag bara tolka på ett sätt: SOFIE OCH ABF NORDÖSTRA STORSTCKHOLM ÄR RÄDDA FÖR OSS! De vet att vi har satt igång en rörelse för att bevara skolan där den är, därför har de tvingats agera snabbare än de planerat. De vill hinna förstöra så mycket som möjligt innan påtryckningarna från resten av landet blir för stora, de vill göra allt det här oåterkalleligt. För att senare kunna påpeka att de redan flyttat och att det skulle bli omständligt att flytta tillbaka.

Det hela är så genomskinligt och klumpigt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. De (eller ja, Sofie) har hela tiden iskallt försökt få oss att sluta kämpa, få oss att tro att det inte finns en snöbolls chans i helvetet att vi ska kunna ändra det här. Och jag börjar tro att hon menar det; i hennes värld finns det ingen möjlighet. Hon har redan bestämt sig.

Men det finns ett faktum som jag tror hon är medveten om och rädd för, något som hon inte VÅGAR medge. Själva skälet till detta brådstörtade agerande: att vi hittat rätt knapp. Media. Och det faktum att hennes arbetsgivare ABF Nordöstra Storstockholm helt går emot sina egna principer och grundvärderingar. De är rädda att det här ska få för stor spridning och agerar nu skyndsamt för att försöka få det hela överstökat. För de VET! De vet att det de gör inte är försvarbart, därför gör de det skyndsamt så att det blir oåterkalleligt. Därmed hoppas de också slippa mediastormen som just börjat bli synlig på horisonten.

För stenen är i rullning. Snöbollen växer i sin backe. Vi har inte fått två eller tre blänkare i lokaltidningarna, vi har massa artiklar i ryggen... Och fler väntar. Men det här har jag redan sagt. Vad jag vill säga nu är:

     Vi får inte ge dem en centimeter gratis! Vi måste kämpa hela vägen, dra ut på det här så mycket det går. Samtidigt som vi elever behöver hjälp utifrån. Skolstyrelsen vet att den bara kan köra över oss ifall vi är ensamma, men med stöd från alla möjliga håll kan vi stoppa dem! Men vi har mindre tid på oss än jag trodde tidigare i veckan. Men jag borde anat - även om Sofie verkar oproffesionell så är inte ABF NÖSS några ullbollar. Vi rör oss - det gör de också.

Jag trodde att vi skulle få en respit efter demonstrationen, men kampen river igång direkt. Hänsynslöst från skolstyrelsen som säger att de bryr sig så mycket om oss och förstår vår situation. Så imorgon måste vi elever ockupera den av våra byggnader som flyttlassarna enligt information tänker börja med. Så elever - VÄNNER - vi måste tyvärr ses en lördagmorgon 07.45 för att ha en större chans att låta skolan vara kvar! Men ENDAST elever som går här nu får vara med - det är strikt förbjudet med utomstående "provokatörer."

Jag hoppas att detta inte förstör någons fredagkväll! Och om det gör det: Vi måste kämpa även när vi mår dåligt. SPECIELLT då! För Oss! För Brunnsvik!

/Jon Sagoförfattaren, aktör i Brunnsviks Förståndsrörelse!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...