Gatorna var nu nästan tomma och inte en kotte syntes på torget. Det enda ljuset kom från den månfria stjärnhimlen, och stjärnornas ljus reflekterades i snön. Snön knastrade under Narzeks kängor där han gick, och han hade dragit åt jackan så hårt som möjligt. Det var inte för intet som Frosthems nattliv inte var någon höjdare, det var svinkallt på nätterna.

 Han drog upp portarna till templet till ingen gud och tassade så tyst han kunde genom templet och bort till trappan. Facklorna som han mindes hade hängt där låg slocknade på golvet. Han tog upp en av dem och tände den med hjälp av sin magiska kraft. Tyst och försiktigt gick han ner för den krökande trappan. Djupare och djupare ner under isen, omgiven av mörker och kyla av den storleken att han längtade ut på de blåsiga gatorna. Om man fes här inne skulle det kännas som en orkanvind.

 Han kom ner i det rummet han hade besökt dagen innan, men gick nästan inte att känna igen. Det kändes mycket större nu och det enda som fanns kvar av det tidigare möblemanget var en hög med aska. Stanken av död och brännt kött låg tung i det instängda rummet. Han ville inte bli kvar där en minut längre en nödvändigt och vände tillbaka upp.

 När han kom ut på torget igen välsignade han sin Gud och tackade för att han levde. Han visste inte varför, men under isen hade det inte känts som en självklarhet. Trött, frusen och av någon anledning skakad gick han in för att lägga sig. Sällskapsrummet var nu helt tomt, till och med dvärgen hade gått och lagt sig. På vägen upp till sitt rum passerade han sina däckade kamrater och flinade. Han släpade bort Vratyas och Skroger och lade dem i en hög bakom bardisken. Sedan bar han upp Niramir till sitt rum, lade henne i sin säng och kröp upp bredvid henne. Han somnade med ett stort leende i hela ansiktet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...