Knorre muttrade för sig själv där han tillsammans med sina fyra vänner och kaffeankan gick genom slottet. Han hade föreslagit att de skulle släpa Rågbald inför rätta, men Henning var en så bortskämd unge och ville alltid ha allting serverat på ett silverne fat. Eller som i det här fallet en silvervagn. Under baristans pipiga protester hade de lastat av alla grejer som stått på den silvriga serveringsvagnen och lastat upp Rågbald på den istället. Typiskt bortskämd kunglighet. Han fick förvisso medge att det var smidigare att rulla Rågbald på vagn än att släpa honom, men det hade varit mycket mer tillfredsställande att dra den förre kungen i skiten på vägen. Dessutom gnisslade vagnen nåt så fruktansvärt.

 Anja hade vallat ankorna mot den stora salen inomhus och sagt åt dem att invänta kungen. Förhoppningsvis var det några ankor som lydde, annars skulle de få vänta med rättegången till morgondagen. Knorre hade inget grepp om tiden, men han var ganska trött. Han fick hoppas att grupptrycket höll adelsankorna kvar i salen i väntan på dem. 

 När de slet upp de stora dörrarna till salen möttes de av ett jubel som snart förbyttes i ett undrande mummel. Den stora salen var fullproppad av väntande ankor. Alla hade väntat sig Rågbald i eget majestät, inte inrullad på en silvervagn. "Medankor!" sade Henning högt och tydligt för att dränka ljudet av alla sinsemellan spekulationer. "Jag är Sven Svurtlabb Brandnäbb Henning II och har kommit för att återta den tron som rätteligen är min. Jag har satt punkt för äckelkungens hemska styre. Landet är räddat!"

 En lång tystnad uppstod. Åhörarna skruvade på sig och utbytte förvirrade blickar. Är det här ett skämt? En modig anka ur församlingen hojtade: "Jag trodde att cirkusen var ute på borggården!"

 Knorre kastade en blick på Henning för att se hans reaktion... och började skratta. Han själv, Angelica och Henning var fortfarande iförda sina fasankläder. Henning kastade honom en surmulen och ilsken blick, och verkade äntligen inse samma sak.

 "Du är en fasansfull lögnare!" skrek någon ur församlingen. "Var är Olle Utter?"

 "Jag är Olle Utter!" svarade Knorre med ett leende. "Det är jag som leder den här cirkusen. Och vet ni? Jag erbjder er alla en Once In A Lifetime Show: Ni utvalda, lyckliga eller olyckliga församlade, ni ska alla få bevittna hur er blivande kung bevisar sin identitet. Beskåda och lägg på minnet Sven Svurtlabb Brandnäbb Henning II och hans oförglömliga... STRIPTEASE!"