MIIIIIHIHIHIHIHIHIHIHI!!!!!!

Jag mår bra, jag är glad, tralalalala!!!! Den här terminen kunde verkligen inte börjat bättre! Jag har kommit igång med att skriva ganksa bra nu och satt upp ett mål att hosta ut minst två kapitel i veckan i min saga fram till sportlovet. Jag siktar på att har skrivit klart sagan då, för därefter följer mycket jobb. Det är riktigt härligt att vara tillbaka och känna att inspirationen kommer på nytt. Dessutom börjar jag må bättre och bättre nu. Jag har börjat röra på mig lite grann igen till min stora förtjusning. Jag har tappat mycket som ett resultat av min tre månader långa oförmåga att träna, men nu börjar jag bli frisk igen.

Jag har lärt mig hur jag ska dosera mitt kaffedrickande, ett viktigt inslag i mitt författarliv. En kopp kaffe med en liten skvätt mjölk i på morgonen gör mig sprudlande pigg, med en fördröjd effekt på ca en timme. Det är en stor lyx att få skriva oavbrutet och rentav schemalagt sex veckor i streck. Min glädje att vara här är stor och jag ser storligen fram emot våren som kommer. Hoppas på ett ytterligare läsår här till hösten så att jag kan skriva den andra delen av berättelsen!

Här kommer lite skrivarglädje från min sida. Vi hade en liten skrivövning igår som jag inte orkar förklara hur den gick till, men den var väldigt rolig. Läs och njut av vad jag lyckades prestera på ca 8 minuters skrivande med glödande penna. Findus the Awesome stod för reglerna till denna underbara skrivövning!

När jag var fyra år fanns det en gubbe på andra sidan gatan. Käppen han gick omkring och viftade med var en skräck för alla i hela kvarteret. Min farmor brukade alltid säga att gubben var mobbad när han vr liten. En dag konfronterade jag gubben och sade: "Det är fel på din dammsugare."

  Käppen kom farande och innan jag visste ordet av låg jag gråtande på marken. Men så plötsligt kom min farfar rusande och drog fram sin egen käpp. Jag kommer aldrig att glömma slagsmålet som utbröt. Två gråhåriga gubbar med ryggbesvär och tandröta som pucklade på varandra med sina käppar. Jag var bara fyra år, men scenen förföljer mig än idag.

Lev gott och må bra där ute, vänner! Och förresten:

GOTT NYTT ÅR!