Vilken dag av lycka! Vilken underbar, härlig dag! Jag gav mig ut efter lunch tidigare i dag med avsikten att kolla in hur det går för mina trattkantareller. De har bara genomgått en blygsam tillväxt. Men OJ! I blåst och ca 10 grader gick jag ut och fann vid vägkanten, jag trodde knappt mina ögon: Två vackra exemplar av Stolt fjällskivling. Jag hittade snart flera och efter fyrtio minuter hade jag fjorton stycken och var glad. Men jag tänkte att det borde finnas mer, för jag vet fler ställen där fjällskivling brukar växa. Så jag lämpade av kassen hemma i huset, hämtade en ny och cyklade iväg till nästa ställe.

 Knappt hade jag stigit av cykeln förrän jag hittade en riktigt vacker svamp av den typen jag var ute efter. Så hittade jag två till och började förstå att min svampdag var lyckad. Jag gick runt och letade, men därefter hittade jag till en början bara små fjällskivlingar. Inte värda att plocka, tänkte jag, men tog nog någon ändå. Sedan knatar jag ut på ängsmarkerna i närheten, och jag hamnar i himlen. Så långt ögat kan nå ser man stora och vackra svampar sticka upp. Som ridande på en ljuv och ljummen vårvind sprang jag fram och  tillbaka och plockade svamp, men för varje jag plockade hittade jag två nya. Jag insåg snabbt att det inte var någon idé att plocka de mindre utan sprang som en vårtokig kossa och letade efter större. Och sådana fanns det gott om. Det blev så mycket fin svamp för mig att jag vid ett tillfälle tjöt av glädje, alldeles salig av all skatt som fanns så lättillgänglig runt omkring mig. Jag brydde mig inte ens om att leta igenom alla hagmarkerna, jag plockade den stora pappkassen full och återvände hem lyckligare än på länge.

 Och nu är jag snart på väg att bli ännu lyckligare, för nu har jag rensat svampen och svampmackor är på väg. Jag brukar bli glad av att hitta ett tiotal fjällskivlingar, idag hittade jag 75!!!! Och ännu fler är på väg att växa upp, jag lämnade ju många små. Om en vecka så blir det ut att leta igen! Dra lärdom att detta, mina kära vänner, det finns så mycket att bli lycklig över! Kram på er alla!

Två stjärnklara nätter. Två promenader på två dagar. Månen är full och jag är hög på den nattliga skönhet som breder ut sig omkring mig. Så har det varit två kvällar i rad nu. Underbara, oförorenade natthimmel! Med månen som enda ljuskälla och vittne har jag varit ute i skogen två kvällar i rad. Igår var vackrast, för igår låg dimma omkring och gjorde konturerna ännu suddigare men månen på något sätt klarare. Överallt omkring mig träd. Ut, djupare in i skogen, till berghällen som blivit mitt närmaste eden. På den här berghällen har jag ådragit mig ont i käken, när jag två kvällar i rad övat på att få ljud i mitt horn. (Jag köpte ett blåshorn på medeltidsveckan som jag länge hade problem att få ljud i). Nu har jag äntligen bemästrat kunskapen och hornet ljuder genom dimman oc upp mot månen. På bekostnad av att jag nu fått ont i vänster sida av käken. Men det var kul att få ljud och skogspromenaderna i månskenet är underbara. Månen är i alla fall ett vittne, till att jag nu lyckats få ljud i hornet.

Attans omogna bananer! Igår fanns icke mye sopp i skogen! Jag gick en fin liten skogspromenad, men inte en ätlig svamp såg jag till! Eller jo, trattisarna börjar vist komma, men de var så små att jag lät dem stå kvar. Om någon vecka kanske de är tillräckligt stora och fina.

Men igår räckte det inte med en enda promenad i det fina vädret. Senare på kvällen gick jag ut igen för att betrakta månen som nästan är full. Det är härligt att ta skogspromenader med månskenet som enda ljuskälla. Stjärnorna glittrade och det var riktigt kyligt, men när jag kom tillbaka kände jag mig på något sätt... renad. Det var härligt att krypa ner under täcket igen efter den svala utflykten. Idag ska jag ut och springa en runda snart, innan det blir för kallt. Jag har haft fullt upp med att planera inför nästa veckas rollspel. Det blir en riktigt rysare :)

Tjoho! Jag inleder dagens bloggande med alla svenskars favoritämne - vädret! Äntligen skiner solen över Hjälmsa, äntligen är regnrusket borta. För en tid i alla fall. Det passar perfekt, för det har regnat mycket på sistone vilket borde betyda att det finns gott om svamp i skogarna. Idag ska jag ut och leta svampingar! Och kanske skriva på boken igen, den har legat nere nu medan jag skrivit på mordet. Jag har blivit lite mer taggad att skriva nu när jag träffat mina författande vänner ute på orienteringstävlingar. Vi är tre stycken som skriver egna böcker, men jag är den ende som fått en bok färdigskriven. Min störste... höhö, kunkurrent har kommit halvvägs i sin första men har allting klart i huvudet. Jag känner mig nosad i häcken och vill driva på skrivandet lite nu. Dessutom så ska jag någon gång i denna veckan skicka in mina böcker till förlag igen. Verkligen på tiden det. Jag måste snabba på lite nu, ingenting kommer liksom hända om man bara går och väntar.

Så, nu har man röstat då. Jag har gjort min plikt mot Sverige som samhälle. Och jag känner verkligen att Sverige behöver min röst, den kommer göra skillnad! (Om ni undrar så hade min röst ungefär samma färg som min blogg). Nu kan jag äntligen yttra min åsikt offentligt eftersom jag redan uttryckt den. Jag kan kritisera politikerna och alltihop, för nu har jag tagit ställning. Jag hoppas att Sverige blir ett bättre land att leva i de kommande fyra åren, och hoppats att jag nu bidragit till detta.

På tal om plikter som ibland förenas med nöje, jag har idag avslutat skrivandet på mordpjäsen som vi ska sätta upp i höst. Den 11e november sätter vi för andra gången någonsin upp Mordet på Karön, en underhållande teater med läskig musik till. Det har varit så otroligt roligt att skriva på den här teatern, jag har lagt till en scen nu sedan i våras och ändrat en del repliker. Jag ser verkligen fram emot den elfte nu, och hoppas att jag återigen får ta en roll. Gärna denna gången samma som förut, alltså rollen som Noa den smått excentriske adelsmannen Noa.

Förvisso, Jacob gömde också sin mobil på mitt rum natten till den elfte september så at tjag vaknade klockan tre, men mitt gömställe var mycket bättre. Tjugoårsdagen började blekt för mig, vakna mitt i natten av Jacobs förskräckliga ringsignal, gå så fort som möjligt bort och stänga av alarmet, sedan knalla tillbaka till sängen alldeles yrvaken och bittert inse att man är skithungrig. Det dröjde över en timme innan jag somnade om igen   

Men sedan blev det bara bättre och bättre. Jag fick bland annat ett tält i present, en underbar tjugoårspresent. Sedan stod jag halva dagen i köket och bakade för kvällen då det kom trevliga gäster. Någonstans under den dagen, och varje dag sedan dess, har jag mått mycket bättre än innan. Det är härligt att inte vara tonåring längre, det är härligt! Det nya kapitlet har fått en bra början!

Ojojoj, vad tiden har gått! Sedan jag fyllde år har jag inte haft en tanke på bloggen. I och med idag är familjens tårtvecka till ända och jag kan pusta ut. Jag har stått och bakat mycket den senaste veckan. Det hela började med pappas namnsdag i fredags och fortsatte med min fördelsedag i lördags, mammas namnsdag i söndags, mammas födelsedag igår och Lillbrorsans födelsedag idag. Grattis Jacob, 16 år!

 Som traditionen bjuder så gömde jag igår min mobiltelefon på Jacobs rum och satte den på att ringa klockan halv tre på natten. Men han visste att jag skulle gömma den, vilket jag gjort sedan han fyllde 13, så han gick runt och letade. Han hade letat länge och väl när jag kom in till honom vid tio i tio på kvällen och inspekterade hans arbete. Jag fick mig en halvtimmes fnissande när han letade runt utan att hitta mitt gömställe. Under tiden gav jag honom en del hintar och lite hjälp, och till slut kom han på var jag gömt den. Han hade vänt upp och ner på hela rummet och letat i över en timme, när han (efter lite tipsa från mig) kom på att leta på undersidan av sängen! Där had ejag nämligen hittat ett litet hål i stoppningen där jag pillade in min mobil och lade den att ligga bland sängens fjädringar. Men han hittade den till slut.

 Triumfen var omisskännlig i hans ansikte när han drog fram mobilen, och med ett segrande leende tryckte han mobilen i handen på mig och sade något jag inte minns. Därefter knallade han ut ur rummet och gick för att borsta tänderna. Jag storlog bakom ryggen på honom, fnissade för mig själv när han gått och gömde mobilen igen, fast på ett annat ställe. Ni kan inte ana hans förvåning när han trots allt vaknade halv tre i natt. Och här trodde han att han hade vunnit. En Jon besegrar man inte så lätt! Man kanske vinner, men en äkta Jon blir aldrig besegrad, utan hittar bara ett annat sätt att vinna!

Nu jävlar är det dags. Snart räknas jag inte som ungdom eller barn längre. Imorgon är jag vuxen :O. Och vad kommer detta innebära för mig?

1: Jag får gå på systemet, ska bli skitkul! (Höhö...)

2: Allting blir dyrare.

3: Man är inte längre tonåring, och det måste väl vara positivt eller?

4: Folk anser att man borde ta ansvar, ha jobb eller vara mitt uppe i en utbildning, ha stadigt förhållande och livsvägen påbörjad. (Jag tror inte jag nått upp till något av dessa målen, möjligen livsvägen.)

5: Folk slutar bry sig (om de nu någonsin gjort det) och tycker att man ska klara av allting själv.

6: Folk har aldrig brytt ändå, så det blir väl ingen skillnad.

7: Ens ord kanske kommer börja väga lite tyngre.

Jag ska fanimej ta och bli författare! Det är en sak som jag lovar mig innan kapitlet om tonåringen Jon Nilsson är över. För övrigt så... ja, det nya livet får börja i och med nästa kapitel. Får se hur det går. Men som författare vet jag att jag har svårt att komma igång med nya kapitel. Grattis till mig, 11:e september blir en nystart...