Förvisso, Jacob gömde också sin mobil på mitt rum natten till den elfte september så at tjag vaknade klockan tre, men mitt gömställe var mycket bättre. Tjugoårsdagen började blekt för mig, vakna mitt i natten av Jacobs förskräckliga ringsignal, gå så fort som möjligt bort och stänga av alarmet, sedan knalla tillbaka till sängen alldeles yrvaken och bittert inse att man är skithungrig. Det dröjde över en timme innan jag somnade om igen   

Men sedan blev det bara bättre och bättre. Jag fick bland annat ett tält i present, en underbar tjugoårspresent. Sedan stod jag halva dagen i köket och bakade för kvällen då det kom trevliga gäster. Någonstans under den dagen, och varje dag sedan dess, har jag mått mycket bättre än innan. Det är härligt att inte vara tonåring längre, det är härligt! Det nya kapitlet har fått en bra början!

Ojojoj, vad tiden har gått! Sedan jag fyllde år har jag inte haft en tanke på bloggen. I och med idag är familjens tårtvecka till ända och jag kan pusta ut. Jag har stått och bakat mycket den senaste veckan. Det hela började med pappas namnsdag i fredags och fortsatte med min fördelsedag i lördags, mammas namnsdag i söndags, mammas födelsedag igår och Lillbrorsans födelsedag idag. Grattis Jacob, 16 år!

 Som traditionen bjuder så gömde jag igår min mobiltelefon på Jacobs rum och satte den på att ringa klockan halv tre på natten. Men han visste att jag skulle gömma den, vilket jag gjort sedan han fyllde 13, så han gick runt och letade. Han hade letat länge och väl när jag kom in till honom vid tio i tio på kvällen och inspekterade hans arbete. Jag fick mig en halvtimmes fnissande när han letade runt utan att hitta mitt gömställe. Under tiden gav jag honom en del hintar och lite hjälp, och till slut kom han på var jag gömt den. Han hade vänt upp och ner på hela rummet och letat i över en timme, när han (efter lite tipsa från mig) kom på att leta på undersidan av sängen! Där had ejag nämligen hittat ett litet hål i stoppningen där jag pillade in min mobil och lade den att ligga bland sängens fjädringar. Men han hittade den till slut.

 Triumfen var omisskännlig i hans ansikte när han drog fram mobilen, och med ett segrande leende tryckte han mobilen i handen på mig och sade något jag inte minns. Därefter knallade han ut ur rummet och gick för att borsta tänderna. Jag storlog bakom ryggen på honom, fnissade för mig själv när han gått och gömde mobilen igen, fast på ett annat ställe. Ni kan inte ana hans förvåning när han trots allt vaknade halv tre i natt. Och här trodde han att han hade vunnit. En Jon besegrar man inte så lätt! Man kanske vinner, men en äkta Jon blir aldrig besegrad, utan hittar bara ett annat sätt att vinna!