Det var en gång en liten pojke som hette Gustav. Han gick till skolan varje dag, precis som alla andra barn. Han åt sin gröt och var en laglydig medborgare, men det var inte hans eget val. Egentligen ville han råna banker och slå ner vakter och skriva könsord med ketchup i parkeringshus. Han var en sådan kille som tvingats till lydnad av auktoriteter, en undertryckt rebell.

                      Men en dag, bestämde sig Gustav för att nu fick det allt vara nog! En korv är inte komplett utan både ketchup och senap, tänkte han och tog en tub av var sort och knallade med ont uppsåt mot parkeringshuset. Han hade en klump i magen, som troligtvis berodde på nervositet, eller kanske bara en dålig brunsch, men tog ändå målmedvetna steg. Den här morgonen hade han som omväxling inte ätit sin gröt, utan tagit sig en stor fet baconsandwich. Som pricken över i:et hade han avslutat med en drink gjord på baileys, leverpastej och gamla mjölktänder hans indolenta mor sparat i en burk.

                      När så parkeringshuset kom inom synhåll kände Gustav hur klumpen i magen förvandlades till fjärilar. Med andra ord sket han ner sig och kvar fanns bara de citrongula ondskefjärilar som tvingat ut skiten och nu gjorde honom nervös. För att dölja lukten av bajs tryckte han ner lite senap i kalsongerna. Jag menar, hur stor skillnad är det på lösbajs och senap, tänkte Gustav och kramade hårt om sina tuber. Med kladdig häck gick han sedan in i parkeringshuset, med mindre självsäkra steg nu när han visste med sig att hans underkläder inte var särskilt fräscha. Han lät sig inte sänkas! Lite bajs har väl ingen dött av! Det hade dessutom kommit lägligt, med tanke på att det skulle passa sig fint på de kala, grå betongväggarna.

Gustav tog ett självsäkert hopp över en Opel kadett och den grovkorniga, morotsjuiceliknande sörjan som rann genom byxorna, målade bilen med sina droppar. Det var kanske inget speciellt roligt mönster, men det var ju första gången för Gustav. Han tog några snabba, tuffa steg mot närmsta betongvägg och knuffade omkull en tant i förbifarten. För att hon inte skulle kunna vittna mot honom senare målade han en smiley av ketchup i hennes ansikte medan hon låg ner och sprattlade hjälplöst med benen.

– Jävla särbarn! skrek tanten och slog honom på smalbenet.

– Håll käften din handikappade babushka! Vrålade han tillbaka och gav henne en omgång senap innanför tröjan.

 – hHalleluja, muttrade tanten och smetade in cremen i bysten. Först dör Dobby och sen det här…

                      Gustav kände raseriet stiga, han var trött på hennes pladdrande. I syfte att döda tryckte han in ketchupflaskans mynning i hennes mun och tryckte. Och tryckte.

- Gluspgojke, protesterade tanten som med sina rosiga kinder likväl kunde varit rödluvans fromma mormor.

                      Snart hade hon så mycket ketchup i halsen att hon inte kunde prata längre, men Gustav var inte nöjd. Han rotade i hennes handväska och fann ett paket tamponger. Två av dessa hamnade i tantens näsborrar. Han hade sett på film att man kunde göra så, och tryckte in dem så långt det gick. Sedan klev han över den livlösa tanten och mot betongväggen.

                      Med senap och ketchup i varsin hand skrev han sedan med stora, snirkliga bokstäver: Jag är en laglydig medborgare.

Plötsligt hördes ett vrål. Gustav vände sig om och såg till sin förskräckelse hur tanten stod och stirrade på honom med rödsprängda ögon och ketchup rinnandes ur truten. Långsamt kom hon gående mot honom med armarna utsträckta framför sig.

– Nu jävlar ska jag döda dig, din glosögda horunge! Skrek hon och round house kick:ade honom så att han flög in genom taket på ett gatukök som låg utanför parkeringshuset.

- Men för helvete, muttrade Gustav när han insåg att han ännu en gång måste missa blockflöjtslektionen han tvingades till varje vecka. Han gick mot dörren, men turken som ägde gatuköket grep tag i hans skjorta.

- Betalah! gormade han.

- Du kan få din betalning i ketchup! Sade Gustav ilsket och sprutade röd sörja i turkens ansikte och sprang hem.

Gustav snortade kokainet hans lillebror gömt i huvudkudden och tänkte att det här var nog en ganska intressant start på hans nya liv. Han stannade uppe hela natten och glodde på porr och lät mer oigenkännlig sörja fylla hans redan generöst nedkletade byxor. Han somnade lycklig utan att ha borstat tänderna; det vill säga de två tänder han fortfarande ägde efter tantens hämndfulla attack. Med orden ”Jag är en laglydig medborgare”; sagda upprepade gånger, somnade han nöjt. En sköterska gick förbi hans dörr och noterade snabbt att den gamle mannen luktade skit och senap. Igen. ”Att han aldrig lär sig” suckade hon trött och tog av honom blöjan och kastade den i sophinken. Han blir ju så arg om jag väcker honom, tänkte hon och stängde dörren till den vadderade cellen för all framtid.

//Jon & Findus

2012-03-18