Med en viljelös Sigvard efter sig gick de tillbaka ner för trappan och genom värdshusets sällskapsrum. Dvärgen som vanligtvis stod bakom bardisken stod och skurade golvet och gav dem väldigt fula blickar när de passerade. Hjältarna gjorde sitt bästa för att undvika se tillbaka på honom, vilket inte var så svårt eftersom han var en dvärg.

 De gick ut ur huset, korsade gatan och gick in i huset på andra sidan: Grimleifs och Sturhielms smedja. Där möttes de av en kakafoni av oväsen och en nästan outhärdlig värme. En dvärg stod i mitten av rummet och ropade ut order. När han såg Frelanders sken han upp och kom gående mot dem.

 "Nej men se Frelanders! Det var längesedan! Vad önskas?"

 "Dessa fyra har gjort sig förtjänta av Din skicklighet i smide. De har räddat Frosthem från onda kulter! Se till att de får vad de vill ha. Vad den här anbelangar," sade han och indikerade på Sigvard, "Så är det en förrädare som borde straffas offentligt. Kan jag överlåta honom i din vård så länge?"

 Dvärgen log ett mycket brett leende: "Det ska bli mig ett nöje, hehe." Så tog han Sigvard i nackskinnet, gick bort och öppnade en dörr, slängde in honom genom dörren och låste. Så kom han, fortfarande lika brett leende, fram till hjältarna och frågade vad de ville ha. Efter en lång stunds dividerande bestämde de sig för att de skulle ha smycken som med dvärgarnas smideskonst förhöjde deras sinnen. Så skedde och de fick alla varsitt smycke, alla smidda på olika sätt efter smak och tycke.

 När allt var färdigt sade Frelanders, som stått tyst och väntat hela tiden, att det u var dags att fira ordentligt att Frosthem blivit räddat. Hjältarna tyckte att det lät som en bra idé och de begav sig alla till värdshuset och lät Frelanders bjuda dem på alkohol. Skroger däckade redan första timmen, Niramir och Vratyas höll ut i fyra timmar innan även de föll ihop. Kvar satt en nästan opåverkad Narzek och flinade för sig själv. Vilka tankar som rörde sig i hans huvud om hans hjältekamrater kan man bara gissa sig till. Han satt kvar i en halvtimme, men folk började försvinna och det började bli mörkt. Snart var bara några fyllon och en argt blängande värdshusvärd kvar, så Narzek tackade för festen och gick ut på gatan. Han hade tänkt bege sig till den frusna källaren för att se vad som verkligen hände där nere och se om han kunde hitta något... spännande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...