Efter att ha tryckt upp de tunga tempelportarna strömmade ljuset mot dem som ett befriande och helande besök i badhuset. Även om det var den kalla Nordiska vinden som mötte dem kändes den ändå varm jämfört med källaren av is. Den första synen som mötte dem när deras ögon vant sig vid eftermiddagsljuset var Narzek som stod på knä och plåstrade om Niramir. Leende inombords gick Vratyas och Skroger fram till de bägge på marken, hela tiden med ett vakande öga på Sigvard.

 "Åh, där är du ju Narzek!" utbrast Vratyas. "Jag som trodde att du låg och sov. Jag ser att du redan stiftat bekantskap med vårt nytillskott."

 "Jaa..." fyllde Skroger i. "Frelanders bad mig uttryckligen att smiska upp dig när vi hittade dig. Han sade någonting om att slå dig så hårt att du inte kunde sova på en vecka."

 Narzek såg nedlåtande på de båda hjältarna med Sigvard mellan sig. "Om jag inte tvingats använda så mycket kraft för att få den där killens hand att växa ut igen hade jag inte behövt sova lika länge. Dessutom så kunde ju ni ärthjärnor klampat in och väckt mig om ni ville något. Typiskt Frelanders förresten att skicka någon som är stor och stark att göra en uppgift som han inte vågar göra själv. En uppgift som det krävs en äkta karl för. Jag har alltid undrat över hans läggning."

 "Vi har förgört den onda kulten så när som på detta falska svinet och på Hrafdýr. Och med föga hjälp av dig."

 "Jag slår vad om att ni hade hjälp. Jag är förvånad över att ni klarade det ens med hjälp av den här damen. Hon ser inte mycket ut för världen i nuläget."

 "Jag blev överfallen," muttrade Niramir.

 "Var glad att du inte blev våldtagen också. Vad ska vi göra med det där åbäket?" sade han och nickade mot Sigvard.

 "Vi tar honom till Frelanders, din uppdragsgivare," svarade Vratyas.

 "Nå vad väntar vi på? Kan du gå själv, unga dam?"

 Niramir gav Narzek en sur blick och muttrade något som kunde tolkas som ett tack. Sedan gav de sig alla tre iväg för att rapportera till Frelanders om de delvisa framgångarna.

Trumpeter skallade i den klara, soliga eftermiddagen. Det var en varm sommardag och flaggorna vajade från Redets borg. Det känns som att komma hem som en hjälte tänkte Henning när han med en växande klump i magen närmaste sig sin hemstad. Han hade Knorre och Angelica nära sig och hela cirkusen bakom sig när de travade in genom stadsportarna. Knorre hade sagt åt dem att de skulle hålla sig väl synliga, för om de inte gjorde några försök att dölja sig skulle ingen bry sig om att titta närmare på dem. Därför gick de nu med lyftade blickar och log och vinkade mot alla de passerade. De skulle redan första dagen få äran att spela upp inne på slottets borggård. Planen var att de skulle träffa Anja och snacka ihop sig första gången innan de dagen därpå skulle sätta upp teatern igen och då smyga och mörda Snuskfot.

 När de kom in på borggården möttes de av en anka som var nästan på pricken lik Anders. De trodde först inte sina ögon, men sen såg de Anders gå fram mot den nya ankan och kopplade sammanhanget. De var bröder.

 "Välkomna till Redet," sade den nya ankan. "Ryktet om er skicklighet har spritt sig över hela vårt rike och det är en ära att låta er spela för oss ikväll. Mitt namn är Kalle och om ni vill vara så vänliga att följa med er så ska jag visa var ni kan sätta upp er föreställing."

 Kalle gick ett tiotal meter, sedan stannade han och vände sig mot cirkusfolket, som börjat följa efter honom. "Här," sade han.

 Resten av dagen gick åt till att resa tälten, förbereda kvällens föreställning och repetera planerna som ändå mest byggde på improvisation. En länk i planen saknades dock och det gjorde dem oroliga: Anja var inte där. De hade hållt ögonen öppna men inte sett henne på hela dagen. Ett flertal ankor hade nyfiket gått förbi och tittat och Henning visste ju inte hur Anja såg ut, men Knorre och Angelica sade att hon inte varit där. När kvällens föreställning närmade sig började de alla bli mycket oroliga. Angelica kungjorde att hon sagt till Anja att hon skulle komma tillbaka, och när hon gjorde det skulle det vara något oväntat. Därför borde Anja undersökt cirkusen vid det här laget. När öppningsnumret var ett åstundande faktum och Anja fortfarande inte synts till samlade Knorre dem.

 "Verkar som om vi står ensamma, mina vänner. Vad som än hänt med Anja så är hon inte här. Vi måste göra detta själva. Ikväll ligger vi lågt och ni smyger inte omkring i slottet. Vi väntar till imorgon. OK?"

 De bägge ankorna som fortfarande såg ut som ankor nickade stilla, men de visste att alla tre tänkte samma sak: Var är Anja?"