Alla inlägg under december 2010

Av Jon Järnfot Gyllenstig - 30 december 2010 18:31

Jag vet att ankmossen inte producerat mycket på sistone. Jag utlovade djuptgående konspirationsteorier som aldrig kommit osv... Men det är för i helvete JUL! :D Tror ni att jag sitter och gnäggar vid bloggen i dessa tider? Glöm det sötnosar! Några teorier tänker jag inte klottra ner så här långt i efterhand, och bloggen har varit ett gott verktyg för mig i min ensamma arbetslöshet. Nu är jag inte ensam längre, inte när det är jullov.

 Julen är och har varit fantastisk! Underbart julväder ända sedan november, mycket familjeumgänge och julgodis och en massa högst tillfredsställande julklappar. Tiden innan julafton var väldigt häktisk, vi (främst jag) gjorde iordning 7 sorters julgodis och en hel del olika kakor (För att inte tala om all epsik shopping vilket jag kommer till senare). Det har tyvärr inte blivit så mycket skidåkning ännu, trots den myckna snön. Jag har varit halvdassig mest hela tiden, men nu är jag på bättringsvägen. Var ute och åkte blygsamma en mil idag, min skidvana är ganska låg efter så lång overksamhet. Jag inte skottat ihop någon snögrotta i år, det tog för lång tid innan ryggen återhämtade sig förra året och jag vill inte bli förkyld igen.


Angående vår episka shoppingtur i Blekinges metropol Karlskrona ja...: Jag, morsan, mina bröder och Loffes brud gick på stan för att leta julklappar 4 dagar innan julafton. Jag visste precis vad jag var ute efter till den ena brodern och visste var man kunde hitta utmärkta presenter till den andre. Efter en tids strosande hittade jag till min storebror, den öldrickande nykteristen Loffe, en ölbong! :D Nu kan han tömma en 33cl öl på bara 3 sekunder! Precis vad han behöver, anser jag.

 Just då var han förstås iväg i en annan affär. Vi anslöt till varandra igen, gick till gallerian och delade på oss igen. Jag gick genast iväg till sportaffären; Lillebror Jacob behövde en ny innebandyklubba. Jag knatade dit med bestämda steg och funderade på hur fan jag skulle få hem en så stor sak utan att han märkte den. Jag hittade en perfekt klubba som var lagom dyr, betalade och började ta itu med den hårdknäckta nöten. Plötsligt fick jag en idé och började skratta för mig själv mitt i affären. Jag hade på mig min stora rock under shoppingrundan och gissa vad? : Jag gömde den dryga en meter långa klubban innanför rocken. Nästan två decimeter stack utanför nere vid mitt knä. Jag bad en bön till min diffusa, skumma religion och gick ut ur affären för att återansluta med de andra.

 När jag hittade några av dem var Jacob iväg någon annanstans. Vi var båda fullt medvetna om vad jag ville ha, men jag hade aldrig vågat hoppas på att han skulle hitta mig ett par rosa kanintofflor :D (Det kan jag avslöja att han hittade, men det var inga kaniner på dem men de är epsikt snygga och sköna). När de andra fick se mig komma gående skrattade de och pekade på den biten av klubban som stack ut nedanför rocken. Jag log glatt och gick iväg i lite andra affärer. Jag hittade Jacob som tack och lov inte märkte något och gick med honom i några affärer. Tillslut bestämde vi oss alla för att gå och fika.

 Det var svårt att  hålla klubban på plats i rocken, så jag fick hålla i bladet som vilade mot min högra axel. Detta märkte Jacob och kommenterade det, samtidigt som två poliser gick förbi. Poliserna märkte dock ingenting. Jag gick omväxlande bakom, framför och bredvid min lillebror och var noga med att hålla det som stack ut utanför hans synfält. En gång var jag långt bakom honom när han plötsligt vände sig om. Jag tänkte snabbt och for desperat in bakom närmsta bästa pelare, något som han tydligen inte tyckte var särskilt suspekt.

 När vi efter en från min sida nervös promenad anlände till fiket kom den svåraste biten av alla. Jag kunde inte ta av mig jackan, för då hade klubban definitivt synts. Därför satt jag med rocken på och var noga med att välja en plats mitt emot Jacob. Efter att ha valt bord och platser gick vi bort och beställde, något som var fruktansvärt svårt får någon som hade en en meter lång klubba att dölja i rocken. Det värsta var att Jacob dröjde när vi skulle gå och beställa, så han hade klar sikt över mig hela de fem metrarna fram till disken. På samma sätt var det på väg tillbaka efter beställningen, då jag dessutom hade fika att bära på.

 När jag satt ner stack klubban ut nästan en halvmeter under bordet, men ingen märkte den eftersom jag hade rocken på. Jag kunde inte böja mig fram alls, för klubban tog emot. Jag har nog aldrig njutit så lite av en fika som då. Men jag lyckades frakta den tillbaka till bilen och sedan hem utan att min annars så uppmärksamma och klipska lillebror märkte annat än att jag höll handen skumt innanför rocken. På julafton bekräftade han vad jag hade anat eller i alla fall hoppats: Han hade inte misstänkt något, efter att vid fikat ha förkastat idén. Han trodde att jag tagit av mig jackan och förkastade då handen i rocken som någonting annat. Det kallar jag en episk frakt i lönndom. Och för alla er som inte känner mig jättebra: JA É FOKTANSVÄÄT LURIG!

Av Jon Järnfot Gyllenstig - 14 december 2010 17:55

Mitt recept på en häktisk helg genomfördes nästan till punkt och pricka, med bara några små förändringar. Lyssnade t.ex tyvärr inte på Finntroll till och från innebandyn, vilket halvt förstårde den kvällen :(. Sedan var jag hur seg som helst på spinningen och hela resten av dagen, och under lägret inträffade många oväntade och oförutsägbara händelser. Inga detaljer där. Det gick i alla fall som helhet bra, trots att jag var alldeles utmattad i princip hela tiden. Om mitt recept på helg hade varit en kaka så hade kakan blivit lite halvbränd och hopsjunken i mitten. Troligtvis hade jag använt en halvtaskig mjölsort.


Jobbsökandet går ganska bra, men det finns så mycket mer. Idag har jag spenderat hela dagen i köket och bakat kakor. Jag borde verkligen ut och träna, julafläsket har anlänt. Det är så svårt att ge sig ut, jag klarar inte av att prestera i kyla. Dessutom har jag varit så fruktansvärt trött och fysiskt nere på sistone. Och jag har haft en bra bok, vilket har hållit mig sysselsatt de senaste två veckorna. Nu när den är utläst blir det kanske lite ordning på mig :D.


Det händer mycket i dessa tider. Sverige blir bombat av en misslyckad muslim och en frisyrskiftande Australiensare skriver historia genom att föra cyberkrig mot enheter med mörka hemligheter. Vill ni ha mina synpunkter och konspirationsteorier så kommer de troligtvis senare. Just nu kan jag bara nämna att jag, liksom kanske många andra i min ålder, sympatiserar starkt med Julian Assange (som därför av mig får 4,5 ankor av 5 möjliga) och att den misslyckade mussen med sin lilla bil kan få en hög med ankbajs för allt som hans failade bilbomb startade i vårt vackra men sköra land.

Av Jon Järnfot Gyllenstig - 10 december 2010 12:10

Mitt recept på en god helg:

 Jag börjar hela kalaset med en timmes innebandy på fredagkvällen. Där köttar jag hårt både mig själv och andra. Efter passet där man ska ha blivit riktigt het ställer man sig direkt i duschen som tar en halvminut innan den blir varm. Mörbultat, upphettad, nerkyld och upphettat igen sätter jag mig i bilen igen och sätter på Finntroll på hög volym och burnar hemåt. Hemma väntar pizza och slöande i TV-soffan.

 Efter att utmattad slutligen ha somnat väntar sedan en morgon som börjar med ett smarrigt, oemotståndligt spinningpass. Har man fel tröja på sig när man spinnar så finns inget skönare än att fort få av tröjan när man är färdig. Efter en mycket uppfriskande dusch blir det sedan shopping inför helgens läger.

 När inhandlandet av resurser är överstökat bär det av upp till vår utmärkta, snörika klubbgård Karlsnäsgården för ett orienteringsläger i det vita vackra. Lägret inkluderar tävlingar och lekar, käk och spökrunda. Det slutar sedan med vår årliga grötfest, men helgen slutar inte där. Nej då, efter genomförandet av lägret är visserligen lägret och allt det innebär över, men jag hinner inte slänga i mig mycket gröt innan jag ska iväg och öva fiol inför nästa veckas julkonsert. Efter orkesterspelningen, då är kanske den här helgen över, med något som påminner om blodsmak djupt nere i gommen det enda som gör mig sällskap bland lakanen i min breda säng. Det är den helg jag har framför mig. Om ni vill slänga ihop det här receptet själva, fundera först över om ni bedömer det vara värt vad det kostar jämfört med belöningen det gör. För egen del tror jag inte att jag kommer bli alltför besviken.


Av Jon Järnfot Gyllenstig - 8 december 2010 16:47

Hur man går lös på en fd. måltid. För att genomföra denna genombakning måste man vara på ganska konstigt humör och vara osunt attraherad av färgen grå.

 Plocka upp en valfri, exotisk fiskastackare ur en grannes kompost. Stäng komposten igen. Eller ja, gå först till grannens kompost (eller din egen), öppna komposten, ta upp valfritt blötdjur som tidigare tjänat som middag och stäng sedan locket så är vi tillbaks där vi var nyss.

 Linda in fisken i en neutral morgontidning och gå sedan tillbaka in i ditt eget hus (Eller vad du nu bor i, det vet ju inte jag. Man ska inte ha förutfattade meningar, det finns ju dem som bor i tält och under sofflock och på andra underliga ställen). Efter att ha försök gå in genom dörren utan att öppna den öppnar du dörren och stänger den förslagsvis bakom dig. Sedan går du till kylskåpet och plockar fram en stor rund ost (Förslagsvis en julost nu till dessa vackra vintertider). Det är mycket viktigt att du väntar med att ta fram osten tills du kommit tillbaka in.

 Lägg in fiskresterna på en skärbräda och banka skiten ur fiskafanskapet med den stora runda osten. Du vet att fisken är genomarbetat när det för 27 sekunder sedan slutat stänka upp i ansiktet på dig.

 När fisken sedan är färdig så hämtar du bara valfri sylt från kylskåpet, låter fisken ligga kvar på skärbrädan, tar dig en macka och några skivor ost, lägger sylten på osten och njuter av din färska fiskost.

Av Jon Järnfot Gyllenstig - 2 december 2010 22:30

Vilken otroligt vacker tid vi just gått in i! Två decimeter snö hemma i blekinge, snö som täcker allt som tidigare varit grått och trist. Tjocka flingor som yr i luften, som lägger sig på marken och skapar någonting nytt. Allt vi är vana att se på marken försvinner, och i deras ställe en tjock matta av ren, vacker, vit snö <3 Enda minuset är kylan, som jag alltid har problem med.


I helgen som gick var jag och shoppade i det gamla goa' Götet! Fast utan mina bröder som brukar hänga med :( Men shoppingturen gjorde mig lycklig! Det första son händer är att vi lämnar in min kassa mobil som krånglat i 7 månader (Lugna, ni kan fortfarande få tag på mig). Sedan går jag med upprymda steg mot bokaffären, och där hoppar jag upp och ner av glädje! Vid bokhyllorna för utländsk skönlitteratur ser jag med käften full av dregel att de hade de fyra nästa delarna i min favoritbokserie! Det var med glädje jag samlade på mig dessa fyra tegelstenar på 1200 sidor engelsk fantasy vardera, och det var sedan med glädje jag kånkade runt med dem över halva göteborg. Nu har jag äntligen böcker att läsa igen och kommer så ha för ett tag framöver.

 Därefter kom nästa lyckovåg. In på naturkompaniet knallade vi, och direkt fick vi hjälp. Efter 20 minuters funderande  och provande gick jag lycklig därifrån med ett par underbara kombinerade vandrings- och vinterkängor. Sedan var den dagen räddad. Och tur var väl det att jag hittade dessa tre fynd, för jag hittade ingenting mer på hela den dagen. Julklappsshoppingen kommer senare :)


Allt vitt som faller betyder renhet. Vitt Är renhet. Och nu är den vita årstiden här, tidigare än vanligt. Imorgon blir det en god tur i skidspåren!

Presentation


Ankmossen är liten, men Gud är större

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Ankmossens mötesplats


Ovido - Quiz & Flashcards