Jag vet att ankmossen inte producerat mycket på sistone. Jag utlovade djuptgående konspirationsteorier som aldrig kommit osv... Men det är för i helvete JUL! :D Tror ni att jag sitter och gnäggar vid bloggen i dessa tider? Glöm det sötnosar! Några teorier tänker jag inte klottra ner så här långt i efterhand, och bloggen har varit ett gott verktyg för mig i min ensamma arbetslöshet. Nu är jag inte ensam längre, inte när det är jullov.

 Julen är och har varit fantastisk! Underbart julväder ända sedan november, mycket familjeumgänge och julgodis och en massa högst tillfredsställande julklappar. Tiden innan julafton var väldigt häktisk, vi (främst jag) gjorde iordning 7 sorters julgodis och en hel del olika kakor (För att inte tala om all epsik shopping vilket jag kommer till senare). Det har tyvärr inte blivit så mycket skidåkning ännu, trots den myckna snön. Jag har varit halvdassig mest hela tiden, men nu är jag på bättringsvägen. Var ute och åkte blygsamma en mil idag, min skidvana är ganska låg efter så lång overksamhet. Jag inte skottat ihop någon snögrotta i år, det tog för lång tid innan ryggen återhämtade sig förra året och jag vill inte bli förkyld igen.

Angående vår episka shoppingtur i Blekinges metropol Karlskrona ja...: Jag, morsan, mina bröder och Loffes brud gick på stan för att leta julklappar 4 dagar innan julafton. Jag visste precis vad jag var ute efter till den ena brodern och visste var man kunde hitta utmärkta presenter till den andre. Efter en tids strosande hittade jag till min storebror, den öldrickande nykteristen Loffe, en ölbong! :D Nu kan han tömma en 33cl öl på bara 3 sekunder! Precis vad han behöver, anser jag.

 Just då var han förstås iväg i en annan affär. Vi anslöt till varandra igen, gick till gallerian och delade på oss igen. Jag gick genast iväg till sportaffären; Lillebror Jacob behövde en ny innebandyklubba. Jag knatade dit med bestämda steg och funderade på hur fan jag skulle få hem en så stor sak utan att han märkte den. Jag hittade en perfekt klubba som var lagom dyr, betalade och började ta itu med den hårdknäckta nöten. Plötsligt fick jag en idé och började skratta för mig själv mitt i affären. Jag hade på mig min stora rock under shoppingrundan och gissa vad? : Jag gömde den dryga en meter långa klubban innanför rocken. Nästan två decimeter stack utanför nere vid mitt knä. Jag bad en bön till min diffusa, skumma religion och gick ut ur affären för att återansluta med de andra.

 När jag hittade några av dem var Jacob iväg någon annanstans. Vi var båda fullt medvetna om vad jag ville ha, men jag hade aldrig vågat hoppas på att han skulle hitta mig ett par rosa kanintofflor :D (Det kan jag avslöja att han hittade, men det var inga kaniner på dem men de är epsikt snygga och sköna). När de andra fick se mig komma gående skrattade de och pekade på den biten av klubban som stack ut nedanför rocken. Jag log glatt och gick iväg i lite andra affärer. Jag hittade Jacob som tack och lov inte märkte något och gick med honom i några affärer. Tillslut bestämde vi oss alla för att gå och fika.

 Det var svårt att  hålla klubban på plats i rocken, så jag fick hålla i bladet som vilade mot min högra axel. Detta märkte Jacob och kommenterade det, samtidigt som två poliser gick förbi. Poliserna märkte dock ingenting. Jag gick omväxlande bakom, framför och bredvid min lillebror och var noga med att hålla det som stack ut utanför hans synfält. En gång var jag långt bakom honom när han plötsligt vände sig om. Jag tänkte snabbt och for desperat in bakom närmsta bästa pelare, något som han tydligen inte tyckte var särskilt suspekt.

 När vi efter en från min sida nervös promenad anlände till fiket kom den svåraste biten av alla. Jag kunde inte ta av mig jackan, för då hade klubban definitivt synts. Därför satt jag med rocken på och var noga med att välja en plats mitt emot Jacob. Efter att ha valt bord och platser gick vi bort och beställde, något som var fruktansvärt svårt får någon som hade en en meter lång klubba att dölja i rocken. Det värsta var att Jacob dröjde när vi skulle gå och beställa, så han hade klar sikt över mig hela de fem metrarna fram till disken. På samma sätt var det på väg tillbaka efter beställningen, då jag dessutom hade fika att bära på.

 När jag satt ner stack klubban ut nästan en halvmeter under bordet, men ingen märkte den eftersom jag hade rocken på. Jag kunde inte böja mig fram alls, för klubban tog emot. Jag har nog aldrig njutit så lite av en fika som då. Men jag lyckades frakta den tillbaka till bilen och sedan hem utan att min annars så uppmärksamma och klipska lillebror märkte annat än att jag höll handen skumt innanför rocken. På julafton bekräftade han vad jag hade anat eller i alla fall hoppats: Han hade inte misstänkt något, efter att vid fikat ha förkastat idén. Han trodde att jag tagit av mig jackan och förkastade då handen i rocken som någonting annat. Det kallar jag en episk frakt i lönndom. Och för alla er som inte känner mig jättebra: JA É FOKTANSVÄÄT LURIG!