Applåderna stormade på borggården och Henning visste att han borde känna sig stolt över sin insats. De hade lurat kungen och charmat alla präktiga ankor som höll till i Redet. Imorgon och dagen därpå skulle de få uppträda igen, men för stadsborna. Men Henning kände sig inte stolt, han kände sig alldeles kall inombords. De hade alla tre haft ögonen öppna, men ingen hade sett skymten av Anja i publikhavet. Han visste inte varför det oroade honom, han kunde själv hitta på många gömda ställen i slottet och han visste inte ens om han kunde lita på henne, ändå kändes det som om alla deras planer hade kretsat kring hjälp inifrån.

 Hela borggården hade i alla fall varit alldeles trollbunden under den långa föreställningen, och nu satt de och tjöt och hade sig. Han visste att de bara ville visa sin uppskattning, men deras busvisslingar och skallande applåder lät som hånskratt. "Ni har kommit så här långt bara för att famla efter ett grässtrå," verkade de säga honom. "Ni har kommit hit i onödan, ni kommer aldrig lyckas." Alla de glada och upprymda ansiktena i publiken tycktes hånle åt honom. Gräset var redan färdigklippt.

 Han gick fram till Knorre som bockade och bugade sig glatt. När han närmade sig mötte den utterförklädda ankan hans blick och såg menande på honom. Vi håller uppe fasaden och spelar med. Vi rider på vågorna.

 Henning bugade sig han också med ett gigantiskt och fruktansvärt påklistrat leende i hela ansiktet. När 'Olle Utter' presenterade dem som Andrea och Hubert gick de fram hand i hand och bugade sig mot varandra så att deras näbbar nästan vidrörde varandra. Det var mycket uppskattat i publiken. Tack vare en del små kosmetiska förändringar såg Angelica mycket yngre ut än hon var och de båda skull nästan kunna tas för ett kärlekspar, vilket säkerligen varit Knorres avsikt.

 När de blivit presenterade och applåderna började avklinga fick Henning äntligen möjlighet att smyga iväg för sig själv. När han märkte att Angelica såg frågande och oroligt på honom ryckte han på axlarna och svarade kallt: "Jag måste se vad som hänt med Anja."

 "Du vet ju inte hur hon ser ut..." sade Angelica.

 "Men hon vet hur jag ser ut. Och du sade att jag skulle veta att det var hon direkt eftersom hon var så vacker. Det ska nog inte bli några problem."

 "Var försiktig bara. Du får inte bli upptäckt för den du är."

 "Nejdå," svarade Henning, som fortfarande var iförd sin clowndräkt, gycklarmössa och snabelskor. "Ingen kommer att känna igen mig om jag inte vill det. Och om de gör det ändå så lever de inte länge nog för att berätta om det," sade Henning och log ett vasst leende innan han gick iväg från borggården med bestämda steg och in i borgen Redet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...