Knorre muttrade för sig själv där han tillsammans med sina fyra vänner och kaffeankan gick genom slottet. Han hade föreslagit att de skulle släpa Rågbald inför rätta, men Henning var en så bortskämd unge och ville alltid ha allting serverat på ett silverne fat. Eller som i det här fallet en silvervagn. Under baristans pipiga protester hade de lastat av alla grejer som stått på den silvriga serveringsvagnen och lastat upp Rågbald på den istället. Typiskt bortskämd kunglighet. Han fick förvisso medge att det var smidigare att rulla Rågbald på vagn än att släpa honom, men det hade varit mycket mer tillfredsställande att dra den förre kungen i skiten på vägen. Dessutom gnisslade vagnen nåt så fruktansvärt.

 Anja hade vallat ankorna mot den stora salen inomhus och sagt åt dem att invänta kungen. Förhoppningsvis var det några ankor som lydde, annars skulle de få vänta med rättegången till morgondagen. Knorre hade inget grepp om tiden, men han var ganska trött. Han fick hoppas att grupptrycket höll adelsankorna kvar i salen i väntan på dem. 

 När de slet upp de stora dörrarna till salen möttes de av ett jubel som snart förbyttes i ett undrande mummel. Den stora salen var fullproppad av väntande ankor. Alla hade väntat sig Rågbald i eget majestät, inte inrullad på en silvervagn. "Medankor!" sade Henning högt och tydligt för att dränka ljudet av alla sinsemellan spekulationer. "Jag är Sven Svurtlabb Brandnäbb Henning II och har kommit för att återta den tron som rätteligen är min. Jag har satt punkt för äckelkungens hemska styre. Landet är räddat!"

 En lång tystnad uppstod. Åhörarna skruvade på sig och utbytte förvirrade blickar. Är det här ett skämt? En modig anka ur församlingen hojtade: "Jag trodde att cirkusen var ute på borggården!"

 Knorre kastade en blick på Henning för att se hans reaktion... och började skratta. Han själv, Angelica och Henning var fortfarande iförda sina fasankläder. Henning kastade honom en surmulen och ilsken blick, och verkade äntligen inse samma sak.

 "Du är en fasansfull lögnare!" skrek någon ur församlingen. "Var är Olle Utter?"

 "Jag är Olle Utter!" svarade Knorre med ett leende. "Det är jag som leder den här cirkusen. Och vet ni? Jag erbjder er alla en Once In A Lifetime Show: Ni utvalda, lyckliga eller olyckliga församlade, ni ska alla få bevittna hur er blivande kung bevisar sin identitet. Beskåda och lägg på minnet Sven Svurtlabb Brandnäbb Henning II och hans oförglömliga... STRIPTEASE!"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...