"Det ryktas om ett monster," sade Olle allvarligt. "Ett monster av ett slag som aldrig påträffas i dagsljus. De dyrkar henne som om hon var något slags gud, och de offrar regelbundet till henne."

 "Vad offrar de?" frågade Barista darrigt.

 "Allt möjligt," fortsatte Pelle i samma gravallvarliga ton. "Alltifrån vad vi anser vara värdelösa småsaker, till vapen, glas, smycken, guld och... blod."

 Henning vågade knappt upprepa Pelles svar. "Blod...?" viskade han. Det var vid det här laget som värmen började upplevas som försvunnen.

 "Ja, blod," sade Petter. "Lammungar, fågelägg, kriminella av alla de slag, jungfrur. Men aldrig ankor."

 "Nå, det känns ju betryggande," sade Ulf. "Varöfr inte ankor?"

 "Varför inte? Det kan man undra. Kanske för att det bara bor ankor i byn Skrägelul. Invånarna där brukar sända mat och andra offergåvor till hålan för att slippa Honmonstrets vrede. Än så länge har de inte drabbats av Henne eller hennes anhängare."

 "Vad är det för typ av folk som dyrkar henne?"

 "Det är ett otäckt pack hela bunten. De kallar sig fantasifullt nog för Hennes Sammansvurna, och är en blandning av en massa olika djur, men mest ankor. Endast män, märk väl. Enda gången vi kommit i kontakt med dem var vi nära att råka illa ut. Vi funderade på att göra som ni tänker göra nu: att ta oss in i grottan. Aktiviteterna runt hålan är som intensivast nattetid, så vi marscherade upp mitt på ljusan dag. Det var i våra galnaste ungdoms dagar och vi trodde att vi själva var odödliga och osårbara. Som det visar sig nu i efterhand så dog ju ingen av oss, men hur som helst."

 "Det Olle försöker säga," sade Petter, "Är att vi bara gick fram till dörren och försökte gå in. Vi blev stoppade av två ankor med riktigt elakt uppseende som undrade vad vi ville. Vi sade att vi ville ansluta oss till deras led och börja dyrka Henne."

 "'Ni är inte två och en halv man,' sade vakterna. 'Har ni någonting ni vill offra till Henne?' Det hade vi inte och det talade vi om. 'Gå här ifrån innan ni får hedra Henne på det allra mest slutgiltiga sättet.' Och med de orden riktade vakterna sina hillebarder mot oss, och vi gick därifrån och försökte inte igen. Men det kunde gått värre."

 "Det kunde gått värre," höll Petter med.

 "Om man räknar Barista som en halv, tror ni vi lyckas bättre då?" undrade Henning.

 "Kanske, kanske inte. Vi har ingen aning om vad som krävs för att bli medlemmar i Hennes kult, vilka otäcka riter som troligtvis ingår."

 "Akta er för att vara ute om natten i närheten av Två och en halv mans grotta förresten. Vi har upplevt det själva inifrån värdshuset, och det var otäckt nog." En rysning verkade fara genom Olles kropp och han huttrade till.

 "En timme efter solens nergång, när allt blivit riktigt mörkt ute och bara stjärnorna blinkade på himlen, då hördes hemska skrik och tjut från hålan uppe i bergen. Riktiga mardrömsläten, ordlösa, gälla skrikanden. Sedan så förmörkas natthimlen av att något som liknar ett moln drar över den, och ljudet tilltar och blir bara värre. Väggarna i Skrägelul är väldigt tjocka, ändå lyckas de inte hålla tjutandet ute. Petter var dum nog att gå ut och undersöka vad som hände."

 "Jag vill inte prata om det," sade Petter, alldeles blek i ansiktet. "Det är som Pelle beskrev det. Jag kan inte säga något mer som inte bara tjänar till att skrämma upp er."

 "Är det vanligt att de ger sig ut på räder ifrån grottan?" frågade Ulf skarpt.

 De tre uttrarna vände sig mot honom.

 "Räder? Nej det vet jag ingenting om. Men som sagt, vi vet inte mer än vi vågat undersöka själva, och det är inte mycket."

 "Men vem eller VAD är Hon?"

 "Den som det visste. Vi får i alla fall förutsätta att det är en varelse av hon-kön."

 Olle dunkade Petter i huvudet. "Det är klart, dummer! Varför skulle de annars kalla henne för Henne?"

 "Har ni någonsin sett dem åka i en kärra? Spänd efter en älg?"

 "Har aldrig sett dem i åka i någon vagn. Men vi såg hjulspår leda fram till grottan. Vi antog att det var en last full av offergåvor från byn, men det behöver det inte ha varit. Varför undrar du?"

 "För att," sade Ulf, "jag börjar tvivla på Njord Ärrnäbbs historia."

 "Lyd då vårat råd. Vänd om nu, innan det är för sent."

I nattens döda och allra mörkaste timme, det som brukar kallas för vargtimmen, släpade två ankor och en varg en tredje anka genom nattsvarta korridorer. Att få undan Sture Vitvinge var en nyckeldel av Knorres och Njords planer. Alla stora planer börjar med ett litet steg åt ett håll och eskalerar sedan till något mycket större. I och med att de drog Sture utanför spelplanen drog de det första strået till vad som skulle bli en riktigt stor stack. Och nästa morgon, helt enligt deras planer, skulle hela Redet förvandlas till en enda gigantisk myrstack. Men inte den stack som var deras slutmål.

Nu känns det som att våren är här! Vad glad man blir!! :) Solen skiner, snön smälter och värmen stiger! Snart kan man springa i skogen igen.

Försökte utan framgång springa på väg idag, men den var isig så jag halkade och slog mig :/ Inte lika kul. Men efter att ha hämtat mig och knallat tillbaka, duschat och "fixat till mig" så bar det av till Ronneby för att öva med orkestern. Vi ska ha koncert om tre veckor och har börjat öva ordentligt nu. Tror det kommer bli en riktigt rolig koncert.

 Vi hade i alla fall roligt idag. I vårsolens sken stängde vi in oss i pingstkyrkan av alla ställen och övade barock + rock musik. Ska bli koncert tillsammans med ett (mindre känt) rockband och musiksällskapets alldeles egen låt-arrangör. När vi blev hungriga gick vi ut och käkade oss galet mätta genom att mumsa i oss Thai-mat ett kvarter ifrån rep-lokalen. De ofantliga mängdena käk gjorde att jag blev glad över träningspasset tidigare idag. På så vis kunde jag äta ordentlig utan dåligt samvete.

 Och på tal om träning, på grund av mitt mer eller mindre förhastade beslut att slänga in ett inlägg om träningslöften på facebook så har jag nu lagt till 50 armhävningar till min tränings-repetoar. Vilket betyder att Beach 2011 blir allt mer och mer något att se fram emot. Det var tre dagar sedan jag lade upp löftet, och jag har inte brutit det än ;)

Glad vår på er alla bloggläsare, hoppas att de glada vårkänslorna rusar genom er som de rusar i mig!