En ond och mörk del av Henning njöt av stunden i fulla drag. Han hade gått så länge och väntat på det här tillfället. Han hade gjort så många goda gärningar i sitt liv, nu var det dags att visa att även inom honom fanns onda drag. Ingen anka är utan fläckar, tänkte han när han långsamt gick fram mot den darrande Rågbald.I Hennings blick brann en glöd av fruktansvärt innerlighet som inte ens han själv kände igen. Det var tid att avsluta det här.

 "Gör det inte!" skrek Anja plötsligt.

 Henning brydde sig inte om att vända på sig och fnös: "Varför skulle jag inte?"

 "Du kan inte göra så här! Det är barbariskt, det är ondskefullt!"

 "Tro mig, att döda honom är enda sättet." Han vände sig om. Anja stod där och såg på honom. Hon såg mycket upprörd ut.

 "Han dödade inte dig och han dödade inte Knorre! Visa honom i alla fall samma nåd."

 "Han hade dödat mig om han fått tag på mig, och Knorre blev bara landsförvisad för att Rågbald inte bedömde honom vara något hot. Men det enda sättet att få slut på den här blodiga historien är att det slutar i den ondes blod." Henning vände sig åter mot Rågbald som såg fullkomligt uppgiven ut.

 Massan av församlade ankor skrek på honom att han skulle göra det. Anja bad honom att inte göra det. Inom sig visste han inte vad han ville. Hatet och de så länge uppdämda känslorna som krävde blod skavde och ville ut, men han kände hela tiden att det inte var rätt. Död, våld och ilska är aldrig den rätta lösningen. Ändå, till ankmassans jubel av blodtörst och allas plötsliga inandningar, gjorde han det. Han stod inte ut med att själv se på när han gjorde det utan siktade bara på halsen och svingade. Han kände själv att det inte tog rätt.

 Rågbald skrek av smärta och alla började skrika på honom att göra det ordentligt. Förutom Anja, som skrek att han inte skulle göra det alls och att han var en barbar. Hans vänner stod tysta och besvikna.

 Mörkret hade vaknat inom Henning vid första lukten av fiendeblod. Rågbalds plågaade skrik och utseende gick in i själen på Henning och brände sig fast där, men ondskan var större. Han hackade och svingade mot den förre tyrannen, två, tre, fyra gånger. Varje slag fick det att kännas som om det var sig själv han slog hårdast och inte Rågbald, men det inre mörker som efter så lång tid i hans mörka och dolda skrymslen kom fram omvandlade smärtan till tillfredsställelse.

 "SLUTA NU!" vrålade Anja. Henning slutade när han fullbordat det slag han höll på med. Rågbalds döda kropp var alldeles söndersliten och det var med förfäran Henning såg vad han hade gjort. Hans mörker började sjunka undan och skuldkänslorna kom tillbaka. Han kunde inte se någon i ögonen.

 "Jag trodde jag visste vem du var!" skrek Anja. "Men det visar sig att jag hade fel! Jag trodde inte du var kapabel till sådan här ondska, jag trodde du var snäll. Men jag ser nu att du fan är värre än alla andra!"

 "Anja... jag ska inte göra några klena försök att ursäkta mitt beteende, för det var ren ondska. Jag trodde inte heller att jag var kapabel till något sådant. Jag är minst lika chockad som alla andra."

 "Du är patetisk," sade Anja och gick iväg bort mot dörren med förnärmade och arga kliv. "Jag befattar mig inte med barbarer. Vi har inget mer att säga varandra."

 "Anja..."

 Hon stannade innan dörren och vände sig om. Hennes blick var så besviken, så full av ogillande. Det var en blick som sade honom allt om hur liten och värdelös han var i hennes ögon.

 "Farväl då," mumlade han. Han orkade inte möta hennes blick, för han visste att hon hade rätt.

Hon sade ingenting, hon bara vände sig om och gick ut genom dörren. Och för en lång tid framöver var det det sista han såg av den vackra Anja Anka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...