"Helst inte," svarade Anja.

 "Okej, jag har hela dagen på mig. Jag trivs med ditt sällskap, det ska du veta."

 Det blev tyst en lång stund. Det var så tyst att frånsett droppandet av vatten var hennes egna hjärtslag det enda Anja hörde. Pelle hade nämnt att han inte var den enda som tagits hit av den anledningen, men hon kunde inte höra någonting som indikerade på att liknande aktiviteter pågick runt om henne i fängelsehålorna. Pelle själv var så tyst att hon efter ett tag nästan började få för sig att hon hade inbillat sig allting.

 "Vad är det den där förbannade snuskfot har planerat nu?!"viskade Anja för sig själv efter en lång tystnad.

 "Jag tror att han planerar att ta över världen. Varför skulle han annars skapa sådana här missfoster om inte för att utnyttja dem i strid?"

 "Hur länge har detta pågått?"

 "Sedan Rågbald kom till tronen för ett halvår sedan. Jag var en av de första," sade han och gäspade. "Och jag har varit här sedan dess. Så du kan förstå att jag uppskattar sällskapet när jag väl får det."

 Anja darrade inombords. "Och hur många... kaninankor har skapats?"

 "Ingen aning. Jag har inte sett utsidan av den här cellen sedan jag kom hit."

 "VA?! Hur kan du finna dig i detta?!"

 "Hmm, jag vet faktiskt inte... jag har inte filosoferat över det. Men det är klart, det är ju lite oartigt av honom."

 "Men förstår du inte?! Han kommer hålla dig inspärrad här för resten av ditt liv, medan han dödar dina barn och lägger världen under sig! Och du hjälper honom med det!"

 "Jaja, det är inte så noga med mig. Men nu börjar saker och ting hårdna här så jag måste fråga dig igen: ska vi pippa som kaniner?"

 Anja mådde illa, både av skräck och av situationens äckelsnusk. Hon undvek frågan och frågade istället: "Finns det någon väg ut härifrån?"

 Hon hörde kaninen röra på sig borta i sitt hörn. "Det finns ju den där dörren, men den är låst. Jag tror att du är fast här inne med mig nu lilla gumman."

 I det nästan obefintliga ljuset som strömmade in från gallerfönstret ut mot korridoren kunde hon se hur Pelle rörde sig mot henne. Sakta, som om han hade hela dagen på sig. Vilket han ju förstås hade.

 "Vi kan leka lite först om du vill," sade han. "Jag rör mig inte så mycket här i cellen, vi kan leka ta fatt. Du kan springa hur länge du vill, men eventuellt kommer du tröttna och jag kommer ifatt dig. Och när jag gör det så kommer du vara så trött att du inte orkar kämpa emot. Det är antingen det eller samarbete som gäller. Vad säger du?"

 En dörr smällde ute i korridoren och en tung duns hördes. "Jag säger att du kommer aldrig få tag på mig!" utbrast Anja så högt hon kunde och började springa runt i cellen.

 "Jag tar det som en utmaning," sade Pelle muntert och började följa efter henne.

 Anja skrek högt av fasa, för hon hoppades att vem som nu var ute i korridoren skulle komma och hjälpa en jungfru i nöd. Hon hade aldrig trott att det skulle fungera, men hon hörde nyckeln vridas om i löset och dörren for upp med en smäll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...