Jag vet vad jag lovade och håller vad jag lovat. Ni läsare är nu på väg att bli rikligt belönade. Jag kommer skriva en liten följetång om det min blogg antyder: ankorna i mossen. Håll i er nu!

En gång, antingen i vårt förflutna, vår samtid eller vår framtid låg där en mosse långt uppe i Norden. Det var en stor hängmosse uppe i den svenska fjälltrakten och mossan i mossen skiftade färg med årstiderna. Den var helt obesudlad av mänsklig hand och där rådde stor biologisk mångfald och djurens lagar. Men där bodde också ett djur som inte var särskilt vanligt att se i mossar. Ankan Henning hade bosatt sig där och hade precis flyttat in. De andra djuren i mossen tittade misstänksamt på honom, men de lät honom bo där för de tyckte att han verkade vara en ganska trevlig kille. Han blev snabbt accepterad av de andra djuren som en invånare i mossen, men han pratade inte så mycket med de andra och höll sig mest för sig själv. När något av de andra djuren närmade sig för att prata med honom och fråga varifrån han kom och varför han sökt sig hit svarade han artigt men undvikande. Han såg dock till att hålla sig på god fot med sina grannar.

  När Henning byggt klart sitt nya bo i den för årstiden gröna mossen började han gå ut på långa promenader. Mossen var jättestor, men han gick till och med utanför mossen, något som ytterst få andra vågat göra. Mossen var ett tryggt hem för dem, och den stora världen där utanför syntes så stor, så otrygg. Alla djuren ville bara stanna i sin mosse där de var trygga och lyckliga. Men Henning hade ju trots allt kommit utifrån mossen, så att han gick utanför dess gränser ibland förvånade dem föga. Endast fåglarna visste vad som fanns bortom mossens gränser.

  Men djuren anade ingen oråd och fåglarna lugnade dem. Världen utanför mossen var inte så farlig som många var rädda för, bedyrade de. Endast den gamla ugglan verkade bekymrad. Hon var mycket världsvan och hennes fundersamhet oroade de andra. Men Henning verkade vara en trevlig typ och inget av djuren var egentligen egentligen rädda för honom. Han störde ju inte friden i mossen. Hans anledning att vara där var hans egen, men ingen hade kunnat gissa varför han var där egentligen...

Innebandy... Fredagsnöjet nr. 1. Jag är precis tillbaka från den, men det var något av en besvikelse. Visst var det roligt, det brukar det alltid vara att spela, men jag insåg att jag varit inställd på något annat. Jag var inställd på att bli mycket mer köttad än jag blev, jag fick inte så mycket stryk som jag hoppats på. Mina förhoppningar när jag gick dit var att tugga i och kötta så mycket som möjligt, att kötta och bli köttad. Varför var jag så inställd på det? Varför blev jag så besviken?

Det är ensamheten här hemma, spekulerar jag. Efter att ha gått hemma flera dagar med kroppskontakt nästan uteslutande med katterna längtar man efter lite hårdhet och lite schyssta tacklingar. Då kan man känna att man finns och att man inte är ensam. Hela jullovet har jag längtat efter att få krossas upp i ribbstolarna, flyga genom halva salen och bli nersprungen flera gånger om. När jag är igång tycker jag om att bli slängd, slagen och allmänt köttad. Det är att man är mörbultad som gör att man kan njuta ordentligt av fredagsmyset sedan. Hade jag blivit tillräckligt köttad hade jag inte pallat sitta här, så det är ett dåligt tecken.

Som jag tidigare nämnt angående rollspel så spelar jag alltid klena, smarta och snygga karaktärer. Det kanske är (nu syftar jag på klena) för att jag är lite biffigt byggd, jag kunde varit en stridsvagn. Man spelar ju saker som är långt ifrån vem man är. Jag vill ha mer stryk när jag är igång, då känner man att man finns. Lite som i en av världens bästa filmer: fight club

Fortsätt läsa, mysungar, snart kommer ni bli rikligt belönade. Jag kommer inom kort att ge er en liten aptitretare av min författarförmåga!

Igår lovade jag mig själv i hemlighet att jag skulle göra ett nytt litet blogginlägg när jag nådde sidan 100 i mitt handskrivna block innehållande den nya boken, Petrovic Drakdödaren. Så skedde nyss, och det är med glädje som jag lägger ut nyheten till allmän beskådan. Nästa mål är att skriva ut blocket, som dock bara innehåller tio sidor och kommer gå ganska fort. I den här takten så kommer det att ske på tisdag.

Men man kan inte spå framtiden, lika lite som man kan trampa vatten i ett halvår eller anse småsten vara godis. Jag har inte lyckats förutspå framtiden tillräckligt väl för att ha kunnat ge det kapitel jag skriver på nu ett namn i förväg. Det är dock inget att skämmas för, det händer sällan att man kommer på i efterhand. Jag har för att väga upp det kommer på några kapitelnamn i förväg till boken, kapitel som jag inte skrivit än. Exempel på dem är Älvans gråt och Dammarnas vägskäl.

Man ska inte söka efter framtiden, den kommer snart nog. Och man ska inte längta efter den, för man vet inte vad som kommer hända. Det bästa är att leva i nuet och uppskatta det man har runt sig idag. Vem vet vad som försvinner och vad som består? När ni kära bloggläsare kommer hem från skolan (ni stackare som går i skolan, höhö) önskar jag er en trevlig helg!

Puss & kram som alltid!

Skolan har börjat igen. Jullovet är slut för många, men jag dröjer mig kvar i ledigheten. Att skolan och arbetena återigen satt igång märks här hemma, det är alldeles tyst i huset frånsett när jag går omkring och sjunger för mig själv eller knarkar musik. Bröderna i skolan och föräldrarna på jobbet, bara jag och katterna hemma. Det här är på både gott och ont. Mest gott tror jag :D. Jag trivs hemma, trivs med mig själv (vilket nog är en förutsättning) och gör precis som jag vill. Dessutom är det bra för mitt skrivande, där jag på boken håller en hastighet av drygt en sida om dagen. Men visst, det är inte jättekul att vara ensam hela tiden. Då är det bra att man har aktiviteter att se fram emot på kvällarna :).

Livet i ensamhet blir vad man gör det till. Jag hade ju kunnat bli apatisk och bara sitta och glo in i en vägg som om jag kom från Johannishus, men jag kunde också börjat träna häcken av mig. Jag måste dock säga att jag inte börjat med någondera. Varje situation går att göra bättre än den är och sämre än den är, det beror på inställningen. Men jag är här hemma av den anledningen att jag måste återhämta mig från skoltrötthet och börja må bra igen, så utan att försöka forcera fram en påskyndad process så gör jag vad jag kan. Det får ta den tid det tar, det är inte mer med det. I nuläget trivs jag i alla fall bra.

Nej, nu har jag inte tid att blogga mer just nu. Jag ska ut och ha roligt i snön! :D

Puss & kram!

Tja! alla bloggläsare :P:D

Idag var min bästis här på besök, och ni kan aldrig gissa vad vi gjorde! Ni kan försöka, men ni kommer ha så fel. Eller bara delvis rätt.

 Vi spelade förstås med våra magic-kort och jag vann givetvis varenda gång (utom en där han valde lekar åt oss båda och således fick en gratis seger). Så såg vi på en av de bästa filmerna någonsin: Torkel i knipa. Fy fan för fläsk helt enkelt!

 Men det var inte det som var det otippade. Vad som kommer förvåna er alla är att vi spelade krocket(!) ute i snön! Det var kanonkul! Och jag vann där med, med ett slagsmarginal. Kubb spelade vi också ute i snön, men där fick jag ju låta honom vinna. Annars hade han ju blivit så knäckt ;P.

Det är allltid bra att ha en god vän på sin sida. Även om han slår mig i kubb och för en gångs skull vann i magic och fick mig att känna mig kass, så är han ju en underbar kompis! Man kan inte alltid vinna, men det är nästan en seger bara att ha honom som kompis. Jag har haft mycket otur i livet men en del tur också, och vänskap väger tungt.

För er som  undrar, min kompis är ingen anka. Men vi har roligt ändå :P

Det är ju så modernt att skriva vad man tycker och tänker i sin lilla blogg, och många gör det utan att tänka på att andra kanske kan läsa det också. Det finns ju skräckexempel på sådana... hur som helst, jag tänker prostituera mig fullkomligt (som de flesta andra författare gör i dagens samhälle genom att skriva deckare och sån skit) och skriva sådant jag tror att mina läsare kommer vilja läsa. Det här kommer bli jättespännande!

Som rubriken säger kommer jag skriva upp några grejer som jag tycker och tänker angående. så jag anser...:

1. Julmust är så mycket bättre än påskmust på alla möjliga sätt!

2. Mjölk är INTE överskattat.

3. Vatten är DEFINITIVT INTE överskattat. (det märkte jag i somras)

4. Vin ÄR gott! Säg inte annat era otrogna små äckel! :P

5. Öl är odrickbart

6. Saft... <333

7. Oj, det blev lite väl mycket om drickandet. Som de gamla romarna sade: Nunc est bibendum. Sannerligen, jag säger eder: Nunc bibdendum non est!

8. Kunskap är helt klart underskattat.

Som ni kanske märker är jag väldigt glad för att dricka (eller inte dricka) olika saker. Om det här var vad ni ville läsa har jag ingen aning om, men kul var det. Eftersom ni galningar ändå läser min blogg får ni ju stå ut med vad jag skriver. Jag tycker om er för det, fortsätt läsa så komemr ni bli rikligt belönade.

Puss på er!

Hej alla som otåligt väntat och undrat om jag verkligen tänker blogga igen. Jag är en man som står vid mitt ord och här kommer den spännande, fristående uppföljaren. Jag vet att mitt bloggande inte varit särdeles energiskt sedan den skapades, men det har sina orsaker. Sedan dess har jag varit upptagen, både med läger och med rollspelande. Jag har (läs, kasta grejer och skrik av vrede) inte haft tid att skriva mer, jag har haft mycket roligare på andra håll. Visst låter det otroligt? Vad är jag för bloggare egentligen som inte har bloggen som mitt liv?

Läger är bra, läger är roligt. Där kan man bli om möjligt ännu mer social än när man sitter hemma och skriver. Där omges man av roliga människor som man inte är sammantvingad med dygnet runt, träffar folk som man sällan annars träffar. Det är ett tillfälle att roa sig, en tid i all ändlös men ändå ändlig tid där man gör saker som man inte gör särkilt ofta. Som att bada bastu till exempel, och springa ut och rulla sig i snön och således uppleva en temperaturskillnad på 80 celiusgrader. Det är sånt man gör på läger, bland andra goda och glada människor. Jag kan inte inbilla mig att göra det i min ensamhet, eller kan jag det? Jo, jag kan inbilla mig det, men det är ingen vacker syn...   

Läger är bra till det mesta, och rollspel är alltid bra. Speciellt när man får spela pantad och i förväg säger vad man ska välja i sten, sax, påse. De säger att man alltid spelar en roll som ligger så långt ifrån sin egen personlighet som möjligt, så då är ju en korkad dvärg perfekt för mig att spela. Att jag fram tills nu har spelat smarta och snygga karaktärer i rollspelen vill jag helst tysta ner. Det blir IQ-befriade råskinn i framtiden.

Att vara ledare på läger är nästan lika roligt som att vara lägerbarn själv. Nästan... Att driva ungar till att göra det ledarna vill bara för att vi ledare vill det, det är en härlig känsla. Men den gåvan det är att få ett barns uppskattning, den är värd allt man lägger ner och tornar enkelt upp sig över tillfredsställelsen att få dem dit man vill.

Tack alla tidsfördrivare, skummisar, mysiga typer och alla andra som slösar bort er tid på detta, det betyder så lite för mig men ändå så mycket. Puss på er alla!

Tjenare alla glada bloggläsare och resten! Ni är säkert väldigt nyfikna på vad detta är för ny bloggare? En i mängden? En knäppgök? Eller en potentiellt smaskig köttfisk?      Om det här är alternativ ett, dra nu.

Om det här är alternativ två, då kanske detta är ett hyfsat kul tidsfördriv.

Om det här är alternativ tre, sätt tänderna i det här och tugga på min blogg som en bebis på en napp.Eller som en hund på en saftig köttbit.

Varesig du anser detta vara ett kul tidsfördriv, bara något trist och tråkigt eller något alldeles underbart, du läser  detta och det betyder att du ändå slösar din tid på mina galenskaper. Vad är du ute efter? Det är väl din ensak, om du kan uppföra dig så är jag glad att jag fått del av din tid. Om du är en otäcking som läser ändå... tja, då är jag glad att detta bara är över internet så att jag slipper se dig.

Men vem är jag då? Det undrar jag också. Den som lever får se, och den som läser gör bäst i att tvivla på det hon ser. Allt är inte alltid vad det verkar. Jag är en jävligt schysst kille som tagit en paus från studierna och börjat ägna min tid åt att chilla. Och skriva på min andra bok. Min första bok, Bolle Troll eller legenden om hur det trendbrytande trollet räddade Nordens befolkning från säker undergång, är ännu inte utgiven, men det ska det bli ändring på i sinom tid. Den är helt klart läsvärd, även om du inte tycker att min blogg är det. Både boken och bloggen kommer i alla fall sätta ankor i huvudet på dig.

//Puss och kram, nytt inlägg kommer snart. Tålamod!