Solen sken och Henning kastade en längtansfull blick på den trygga mossen bakom sig. Han hade haft ovanlig tur som hittat ett så bra ställe. Det hände sällan att ankor som han och med hans öde hittade ett så fint ställe. Han hade medvetet hållt sig på sin kant gentemot de andra djuren i mossen, han tyckte för mycket om dem för att vilja se dem inblandade i hans angelägenheter. Han skulle behöva prata med dem tids nog, men just nu ville han skjuta det långt framför sig. Dessutom hade han inte tid, han hade viktigare saker att ta sig för. Han planerade sin hämnd, och det borde få den för evigt förbannade Rågbald Snuskfot att darra på sin nyss våldtagna (tagna med våldsamma medel) tron.

  Henning var inte vilken anka som helst. Han var Sven Svurtlabb Brandnäbb Henning II, son till Gastroknugum I Maximus, ankrikets genom tiderna störste konung. Gastroknugum hade dessvärre blivit matförgiftad när Henning bara var en liten ankvasker, och regentens bäste vän Knorre Anka hade tagit över tronen i väntan på att Henning skulle växa upp. Under Knorres år som styrande anka rådde ett relativt lugn i Ankrike, frånsett upprepade men misslyckade attentat mot den givne tronföljaren Henning.

  Henning hade alltid levt i skräck för sina medankors våldsamhet och sin utsatta position som ung tronföljare, så han hade övat sig mycket i konsten att bruka våld på ankvis. Han visste att endast våld löser ingenting långsiktigt, men om man med våld kan undanröja dem som förblindade av girighet vägrar att lyssna så är det ett bra hjälpmedel. Knorre hade alltid varit god mot honom och en bra ställföreträdande far. Hennings mamma Anna, som pratade på bred och mindre intellektuell skånska, var ingen bra mor. Hon hade bara förfört Gastroknugum för att hon såg att han var mäktig och skulle lämna efter sig mycket pengar.

  Henning hade länge misstänkt att det var hon som skvallrat för och legat med Rågbald Snuskfot för att hon trodde att om hon hjälpte honom till makten så skulle hon få en ännu mäktigare position. Och som luder vid hans sida kunde hon göra precis vad hon ville utan att någon ifrågasatte henne. Deras förhållande hade förstås pågått i lönndom medan Gastroknugum och sedan Knorre satt vid tronen, men Henning hade sett henne smyga ut om kvällarna. Hon skulle få sitt straff i sinom tid, men först hade Henning viktigare saker att göra. Han måste besöka sin exilierade kompis Knorre Anka på en närliggande bergstopp. Knorre kommer veta vad som kan och måste göras.