Henning ville inte ge dem nöjet att slita av honom kläderna. Inte heller ville han ge dem nöjet att se honom strippa för dem. Alternativen var få, men ändå bättre. Han beslöt sig snabbt och skred till handling. Han sprang fram till sängen och dök in med alla kläderna på. Anna ropade i protest bakom honom, men han brydde sig inte.

  Vid det här laget hade ögonen vant sig vid skumrasket. En kvinnlig anka, uppskattningsvis dubbelt så gammal som han själv, satt i sängen och stirrade förvånat på honom när han kom inhoppande. Hon var klädd i endast underbyxor och stilettklackade skor. Hon var ganska snygg också. Henning kanske rentav tyckt om henne om det inte varit så stor åldersskillnad och de inte varit ihoptvingade på det sätt de var.

 "Låt honom göra det på sitt sätt," sade Anna där utanför till sina vakter. "Jag har aldrig tyckt att man borde klä av sig själv. Det är mycket mer upphetsande om någon annan hjälper till, speciellt om vederbörande äter upp kläderna samtidigt."

  Vakterna muttrade där ute sinsemellan. Henning suckade och började dra av sig tröjan.

 "Vänta," viskade den andra ankan i sängen. Henning väntade.

 "Ja?"

 "Är det Sven Svurtlabb Brandnäbb Henning II?"

 "Det är klart jag är! Vem trodde du att jag var?"

 "Kan du bevisa det?"

  Henning funderade. Varför skulle han det? Nåja, det spelade väl ingen roll. Han kunde lika gärna visa det.

 "Här," sade han, rotade i fickan och fick fram en guldskiva med en flammande anknäbb på. "Det här är Brandnäbbs-sigillet. Min far lät tillverka det åt mig när jag var en liten ankvasker. Innan han dog..."

 "Din far... Jag vet att det var Anna som gjorde det. Hon förgiftade honom. Hon är en häxa!"

 "Ja, och en slyna. Varför jobbar du för henne då? Har hon tvingat dig på något sätt?"

 "Nej. Jag ansökte till det här jobbet av egen fri vilja. Faktum är att jag planerat det i väldigt många år. När man känner Anna Anka och vet vad hon går för är hon väldigt lätt att förutspå."

 "Så varför gör du detta? Så fort du fött vårt barn kommer hon döda oss båda. Det finns ingenting för dig här att göra, endast döden väntar oss båda. Eller ville du gärna ligga med en kunglighet innan du dör?"

  Ankan gav honom en örfil. "Jag har planerat det här länge sade jag! Jag har planerat det ända sedan du föddes!"

 "Berätta då. Vad är det du planerar."

 "Henning, jag skulle tro att det här kommer som en schock för dig. Men jag vill hjälpa dig till tronen. Jag är din mamma."