Hej alla som otåligt väntat och undrat om jag verkligen tänker blogga igen. Jag är en man som står vid mitt ord och här kommer den spännande, fristående uppföljaren. Jag vet att mitt bloggande inte varit särdeles energiskt sedan den skapades, men det har sina orsaker. Sedan dess har jag varit upptagen, både med läger och med rollspelande. Jag har (läs, kasta grejer och skrik av vrede) inte haft tid att skriva mer, jag har haft mycket roligare på andra håll. Visst låter det otroligt? Vad är jag för bloggare egentligen som inte har bloggen som mitt liv?

Läger är bra, läger är roligt. Där kan man bli om möjligt ännu mer social än när man sitter hemma och skriver. Där omges man av roliga människor som man inte är sammantvingad med dygnet runt, träffar folk som man sällan annars träffar. Det är ett tillfälle att roa sig, en tid i all ändlös men ändå ändlig tid där man gör saker som man inte gör särkilt ofta. Som att bada bastu till exempel, och springa ut och rulla sig i snön och således uppleva en temperaturskillnad på 80 celiusgrader. Det är sånt man gör på läger, bland andra goda och glada människor. Jag kan inte inbilla mig att göra det i min ensamhet, eller kan jag det? Jo, jag kan inbilla mig det, men det är ingen vacker syn...   

Läger är bra till det mesta, och rollspel är alltid bra. Speciellt när man får spela pantad och i förväg säger vad man ska välja i sten, sax, påse. De säger att man alltid spelar en roll som ligger så långt ifrån sin egen personlighet som möjligt, så då är ju en korkad dvärg perfekt för mig att spela. Att jag fram tills nu har spelat smarta och snygga karaktärer i rollspelen vill jag helst tysta ner. Det blir IQ-befriade råskinn i framtiden.

Att vara ledare på läger är nästan lika roligt som att vara lägerbarn själv. Nästan... Att driva ungar till att göra det ledarna vill bara för att vi ledare vill det, det är en härlig känsla. Men den gåvan det är att få ett barns uppskattning, den är värd allt man lägger ner och tornar enkelt upp sig över tillfredsställelsen att få dem dit man vill.

Tack alla tidsfördrivare, skummisar, mysiga typer och alla andra som slösar bort er tid på detta, det betyder så lite för mig men ändå så mycket. Puss på er alla!