Henning kämpade sig upp för det jobbiga berget. När han närmade sig toppen hördes någon vissla på en glad melodi. Då visste han att han klättrat upp på rätt bergstopp. Han flaxade upp de sista metrarna och såg den som Gastroknugum satt på tronen efter sig. Knorre Anka stod och städade sitt lilla rede i godan ro, men när han fick se Henning sken han upp.

 "Så du lever..." viskade han. "Jag trodde att du var död."

 "Jag lyckades fly, tack vare dig."

 "Men... hur gick det till?"

 "Jo, när Rågbald Snuskfot kom in i tronrummet satt du bakom tronen och badade. Vid det laget hade hans vakter redan tagit hand om mig. Men eftersom du sjunger så högt när du badar så hörde inte Rågbald och hans gelikar när jag spöade upp vakterna och smet därifrån. Om inte du brölat så högt så hade Rågbald hört mig, och hade Rågblad hört mig försvinna hade det varit ute med mig. Jag har din förfärliga sångröst att tacka för mitt liv!"

 "Hmpf, jag brölar inte. Jag sjunger. Dessutom så var det inte mitt fel att han råkade veta att jag badade just då... Hur fick han reda på det förresten?"

 "Jag sade ju till dig tidigare att vi hade en förrädare ibland oss. Min mamma har stått vid hans sida hela tiden. Det måste varit hon som skvallrat! Vet du var hon är nu?"

 "Du menar inte...? Anna Anka? Åh, jag visste att hon inte gick att lita på! Hon har alltid haft sådana konstiga idéer. Som att män alltid borde bada nakna. Det var tur att jag hade en handduk i närheten när den fisförnäme Äckelfossingen hittade mig bakom tronen, annars hade hon fått sota för sina idéer!"

 "Men att bli sedd bada näck är väl inte lika illa som att bli av med tronen?"

  Knorre ryckte på axlarna. "Den tronen var ändå aldrig min. Det var däremot badkaret, och min kropp är min. Den är Bara min! Min egen, Min älskade..."

 "Vad borde jag göra?"

 "Snacka med mor din och se om hon inte är villig att sälja dig andra tjänster än hon sålde hela halva hovet. Utlova makt och pengar, det faller hon pladask för."

 "Tack för ditt råd, min käre vän. Jag ska göra så. Om du vill kan du flytta in i min mosse, den ligger mitt inne i skogen där." Henning pekade.

 "Tack, jag ska överväga det. Förresten..." Knorre lutade sig närmare och tittade konstigt på honom. "Hur fann du mig?"

 "Enkelt. Jag pratade med en vis gammal uggla som bor i min mosse. Hon heter Eniro."