De drog upp dörren till skuggfolkets tillhåll och möttes av synen av Nafmenlos i samtal med Vilma borta vid elden. Båda såg mycket lättade ut när hjältarna kom in genom dörren.

 "Så skönt att se att ni lever!" Utbrast Nafmenlos. "Vad hände med ankan?"

 Skroger: "Vi besegrade stor anka, fick liten anka i pris! Han heter Nisse."

 Nafmenlos: "Åh, utmärkt! Jättebra, då kan vi sätta igång med vad vi så länge behövt göra!"

 Skroger: "Vad ska ni göra med honom?"

 Nafmenlos: "Jag är rädd att när vi är klara med... Nisse... kommer Nisse inte att gå att känna igen som en anka. Vi ska använda honom för att skapa ett vapen som de Skugglösa inte kan rå på. Nisse kommer inte längre att vara en anka."

 Skroger tittar surt på honom, sedan ner på Nisse. Sedan tittar han upp igen med ett brett leende. "Okej, här har du!" sade han och gav leende ankan till Nafmenlos.

 "Tack så mycket! Vilma, sätt igång!"

 Medan hjältarna och de fyra vakterna vid dörren såg på flyttades ett bord från ena hörnet till mitten av rummet synbarligen av sig självt. Vilma gick bort till den bortre väggen, öppnade ett lönnfack och drog fram en frusen snöboll och en skuggkniv. Hon lade snöbollen på bordet och mumlade något. Snöbollen började växa.

 Nafmenlos ställde ner ankan på golvet, där den ställde sig och intet ont anande rotade med näbben bland sina fjädrar. Allteftersom snöbollen växte växte också skuggan från den. Skuggan av snöbollen kröp närmare och närmare. När den nådde fram till ankan tog Nafmenlos skuggkniven och stack den i ankan. Det hördes ett väsande ljud från ankans sår, och det verkade pågå en strid mellan snöbollens skugga och skuggkniven. Snöbollen fortsatte att växa, men skuggan växte inte längre. Den absorberades av skuggkniven. I några minuter fortgick kampen mellan skuggkniven och och snöbollsskuggan, sedan hördes ett väsande och rummet lades i mörker.

 I mörkret hördes en väsande viskning: "Befall mig, mästare!"

Våra hjältar vågar knappt andas. De tror inte att det är sant. De har just besegrat en Varanka! Som dessutom krympte ihop och blev till en anka i normal storlek. De förstod vilken tur de hade haft, och bestämde sig för att ta med sig ankan innan någonting hände. Istället för att lägga den i en säck igen, vilket de var rädda för var vad som förargat den, höll Skroger ankan i famnen och bar den hela vägen till Frosthem. Den gjorde inte minsta motstånd.

 När de kom fram till snöfästningen innan nerförbacken till Frosthem började blev de dock beskjutna. Tre svartklädda sköt mot dem ifrån fästningen. Skroger vände sig hjältemodigt om och skyddade ankan med sin kropp, Vratyas drog sin båge och ställde sig redo med sina tre sista pilar och Niramir, som ansåg att det nu var dags, förberedda sin specialitet. Att kasta en skugga. I femton sekunder sjunger hon sin mörka sång, medan Vratyas skjuter sina sista pilar. Jägaren lyckas fälla en av de i snöfästningen innan den mörka skuggan glider iväg från Niramir och flyger upp mot de två kvarvarande. Båda skriker av skräck och springer in i borgen, men skuggan följer efter. Hjältarna hör mardrömsvrål och hjärtskärande skrik, sedan kommer skuggan tillbaka.

 "Något mer du befaller, mästarinna?"

 "Nej, du har varit duktig. Återvänd dit du hör hemma och invänta nästa kallelse."

 Skuggan tynar bort och hjältarna börjar gå ner mot staden. De går direkt mot skuggfolkets tillhåll, men vägen tar dem förbi värdshuset Ankan & Dvärgen. Där står Frelanders och väntar på dem.

 "Hur går det? Har inte Narzek hittat er än? Vad har ni gjort och var har ni hållit hus?"

 Vratyas: "Vi har nog lyckats utröna vilka som är onda och vilka som är goda. Vi har inte sett till Narzek, men vi har varit ute i skogen hela förmiddagen så det kan vara därför. Vi är på väg för att hjälpa den ena kulten förgöra den andra."

 Frelanders: "Gott, gott... men varför väckte ni inte Narzek för? Den förbaskade, lata sjusovaren låg och snarkade klockan nio i morse när varje hederlig människa är vaken! Smisk ska han ha, det där lata åbäket! Hälsa honom det om ni hittar honom!"

 Skroger: "Det ska bli mig ett sant nöje, hehehehe."

 Frelanders: "Men vem är denna dam som ni har sällskap med?"

 Niramir: "Jag är Niramir, hängiven åt skuggan för att bekämpa ljusets fiender ur mörkret. Jag och mina gelikar var de enda som visade sig handlingskraftiga nog att direkt försöka åtgärda den ondska som skapades för fyra månader sedan."

 "Nåväl, jag hoppas att ni har rätt. Lycka till med er! Och kom tillbaka till mig när ni är färdiga så ska ni få er belöning."

 Hjältarna lovar detta och ger sig iväg mot skuggfolkets tillhåll för att fullfölja sitt uppdrag till dem och förstöra den andra kulten.