Våra hjältar vågar knappt andas. De tror inte att det är sant. De har just besegrat en Varanka! Som dessutom krympte ihop och blev till en anka i normal storlek. De förstod vilken tur de hade haft, och bestämde sig för att ta med sig ankan innan någonting hände. Istället för att lägga den i en säck igen, vilket de var rädda för var vad som förargat den, höll Skroger ankan i famnen och bar den hela vägen till Frosthem. Den gjorde inte minsta motstånd.

 När de kom fram till snöfästningen innan nerförbacken till Frosthem började blev de dock beskjutna. Tre svartklädda sköt mot dem ifrån fästningen. Skroger vände sig hjältemodigt om och skyddade ankan med sin kropp, Vratyas drog sin båge och ställde sig redo med sina tre sista pilar och Niramir, som ansåg att det nu var dags, förberedda sin specialitet. Att kasta en skugga. I femton sekunder sjunger hon sin mörka sång, medan Vratyas skjuter sina sista pilar. Jägaren lyckas fälla en av de i snöfästningen innan den mörka skuggan glider iväg från Niramir och flyger upp mot de två kvarvarande. Båda skriker av skräck och springer in i borgen, men skuggan följer efter. Hjältarna hör mardrömsvrål och hjärtskärande skrik, sedan kommer skuggan tillbaka.

 "Något mer du befaller, mästarinna?"

 "Nej, du har varit duktig. Återvänd dit du hör hemma och invänta nästa kallelse."

 Skuggan tynar bort och hjältarna börjar gå ner mot staden. De går direkt mot skuggfolkets tillhåll, men vägen tar dem förbi värdshuset Ankan & Dvärgen. Där står Frelanders och väntar på dem.

 "Hur går det? Har inte Narzek hittat er än? Vad har ni gjort och var har ni hållit hus?"

 Vratyas: "Vi har nog lyckats utröna vilka som är onda och vilka som är goda. Vi har inte sett till Narzek, men vi har varit ute i skogen hela förmiddagen så det kan vara därför. Vi är på väg för att hjälpa den ena kulten förgöra den andra."

 Frelanders: "Gott, gott... men varför väckte ni inte Narzek för? Den förbaskade, lata sjusovaren låg och snarkade klockan nio i morse när varje hederlig människa är vaken! Smisk ska han ha, det där lata åbäket! Hälsa honom det om ni hittar honom!"

 Skroger: "Det ska bli mig ett sant nöje, hehehehe."

 Frelanders: "Men vem är denna dam som ni har sällskap med?"

 Niramir: "Jag är Niramir, hängiven åt skuggan för att bekämpa ljusets fiender ur mörkret. Jag och mina gelikar var de enda som visade sig handlingskraftiga nog att direkt försöka åtgärda den ondska som skapades för fyra månader sedan."

 "Nåväl, jag hoppas att ni har rätt. Lycka till med er! Och kom tillbaka till mig när ni är färdiga så ska ni få er belöning."

 Hjältarna lovar detta och ger sig iväg mot skuggfolkets tillhåll för att fullfölja sitt uppdrag till dem och förstöra den andra kulten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...