Narzek vände sig om, svingade sin trästav och gjorde sig redo för anstormningen. Vratyas fällde enkelt en av anfallarna med en pil och Skroger tjurrusade förbi Narzek för att möta den andre vakten. Han hade dock inte full koll på saker och ting utan slog knäet i en bänkrad. Med ett plågat stön föll han omkull över bänken och fick ett skärsår från motståndarens svärd i benet. Narzek rusade fram för att assistera med sin stav och Vratyas med sitt kortsvärd. Narzek gjorde ett så vildsint anfall att vakten fick kasta sig ur vägen för att undvika att bli nerrusad. I sitt hopp slog han i en bänkrad och föll över bänken han också. Där på andra sidan låg Skroger som gav honom ett mycket kallt leende och höjde sin yxa för att sluta vaktens liv.

 Efter striden gick de fram till altaret och började gå ner för den fackelupplysta trappan. Till en början var det trappsteg av trä och tak av trä, men efter att de gått ner en bit var det inte trä lägre. De gick på trappsteg uthuggna direkt ur isen. Överallt omkring dem var is. De omgavs av blå is på alla sidor och de fick en tryckande känsla. De gick under vattenytan på en bottenfrusen fjord. Ingen av dem hade varit under vatten innan, men nu tog de sig alla fruset vatten över huvudet. Trappan krökte neråt och var upplyst av facklor var tionde steg. De gick ner djupt i mörkret och kylan och darrade av både det ena och det andra när de slutligen såg ljus och en mynning längre ner. Tacksamma för tunnelns slut och nyfikna på vad som fanns där nere rusade de ner de sista stegen...

 Och fann sig ansikte mot ansikte med två svartklädda vakter - en man och en kvinna. Innan någon hann skada någon annan hur som helst, hördes en röst bortifrån elden: "Låt dem komma in, de är våra välkomna gäster."

 Mannen borta vid elden var klädd i en lång, brun särk åtspänd med ett svart bälte. De slöt sig till att detta var den beryktade Hrafdýr Svartbälte. Bredvid honom stod en dvärg. Konversationen under den frusna fjorden tog sin början.

Efter en upphetsad diskussion om hur man borde öppna dörrar satte sig alla ner och pratade fredligt med varandra som vuxna män. Frelanders tyckte de varit duktiga, men att de skulle fortsätta sitt sökande. Han blev mycket förvånad när han fick reda på att det fanns TVÅ kulter, han hade bara trott att det fanns en. Det är nu av största vikt för hjältarna att utröna vilka de kan lita på. Om de kan lita på någon. Frelanders tycker att de genast skall sätta iväg och hälsa på en av kulterna och ha en liten pratstund.

 Så skedde. Våra aldrig vilande hjältar satte av mot Templet till människornas Gud Romamora för att se om de kunde hitta skuggfolket. Templet var dock alldeles öde och det syntes inga tecken på dold aktivitet. De gick ut och fortsatte mot templet till inge Gud och alla.

 När de kommer fram försöker de med sitt sedvanliga insparkande av dörren, men den går inte upp. De försöker flera gånger, sedan tröttnar de. De drar slutsatsen att den är låst från insidan och jägaren Vratyas försöker klättra upp på balkongen ovanför dörren för att ta sig in den vägen. Han lyckas dock inte med detta, så de sänder upp vrängaren Narzek att klättra upp efter bästa förmåga. Den ovige trollkarlen lyckas utan problem att ta sig upp och in genom balkongdörren. Väl där inne ser han två svartklädda män stå och vakta en bortre dörr. De ser i alla fall ut att vakta och har facklor och svärd i händerna. Narzek smyger ner för att öppna porten, men när han är nästan framme blir han upptäckt. Vakterna rusar mot honom och han grips av panik. Lyckligtvis inser han innan det är försent varför de inte lyckades öppna tempeldörren: Den öppnades utåt när de försökte sparka in den. Han stönade och slog sig själv för pannan vid insikten och tryckte upp de tunga tempelportarna.

 "Vi har en liten situation här inne," sade han till sina förvånade kamrater utanför. "Vi var tydligen inte särskilt välkomna."