"Välkomna, våra vänner," sade Hrafdýr och gick fram mot dem med öppna armar. "Ni är mycket välkomna här. Vi har väntat på er."

 "Om ni väntat på oss, varför överföll då era vakter oss?"

 "Överföll de er? Jag hade givit dem ordern att fredligt visa er ner när ni kom in genom dörren. Vad hände?"

 Vratyas och Narzek tvekade, men Skroger sade det rakt ut: "Vi dödade dem. Vi dödade dem, för de anföll oss."

 Hrafdýr drar en djup suck. "Nåja, det som är gjort är gjort. Deras misstag bragte dem livet, så går det om man inte lyckas hålla isär vad man blir beordrad. Hur som helst är ni här, och jag tror att vi kan hjälpa varandra."

 "Hur vet vi att det är er vi ska hjälpa? Vad gör er till den goda sidan och de andra till den onda?"

 "För det första så är skuggor varelser av renaste mörker. Vi gömmer oss från ljuset, det är sant, vi måste gå i komplett mörker. Om det inte finns något ljus så finns det inget som kan kasta en skugga. Därför skyr vi det ljus vi älskar för att kunna tjäna det från mörkret. Vi kämpar för den här stadens bästa, men vi är svartmålade av alla eftersom vi inte visar oss ute i ljuset. Det kan vi leva med, så länge staden och Norden räddas. Men skuggfolket sätter käppar i hjulen för oss hela tiden, och deras skuggor gör att vi endast kan vistas i mörker vilket försvarar saker och ting. Därför behöver vi er. För att stoppa de här onda fienderna av ljuset måste vi ha en anka. Det vill vi att ni hittar åt oss."

 (samtliga hjältar) "..."

"...?"

 Vratyas: "Men... om vi nu hypotetiskt säger att vi assisterar er, hur hittar vi en anka?"  (Ankor är i det närmaste mytologiska varelser i Norden. Nästan ingen har sett en anka, varken levande eller död).

 Hrafdýr: "Ni kan också legenden. Legenden om Äggbert Ankjägaren. Vi tror att vi hittat hans hus, men vi har inte hittat några spår. Vi tror dock att huset är förtrollat, ni kanske har bättre tur än vi. Gå i frid. Kom tillbaka om ni hittar något. Vi har ögonen på er. Svik oss inte, det kommer ni få ångra!"