Glädjande för mig i alla fall! Väldigt länge nu har jag känt mig otroligt trött och hängig men har aldrig fått reda på varför. Jag har sökt det svaret i åratal och det fick jag nu äntligen! Jag var hos läkaren i måndags för att kolla upp något vi inte tänkt på tidigare och idag fick jag svaret! Jag har Borelia och kan ha haft det jättelänge! Och jag är så glad att vi hittade skiten! Jag har känt mig så trött och dålig så länge utan att ha någon aning om varör. Nu äntligen har vi hittat svaret på gåtan! Jag vet det är högst underligt, men jag är så glad att vi äntligen insett att jag har borelia! Och kan ha haft det hur länge som helst.

Den svartklädde herren rundar huset igen och kommer springande mot dem i full fart med en dragen kastdolk glänsande i ena handen och ett kortsvärd i den andra. Vratyas drar med sin enda hand en egen kastkniv för att kasta mot den anfallande. Han missar grovt, men i samma stund som hans kastdolk viner förbi den svartklädde träffar den en bakomvarande svartklädd herre istället. "Ett bakhåll!" skriker både den svartklädde som rusar mot dem och den svartklädde som fick Vratyas dolk i sig. 

 Ytterligare tre svarklädda rundar husknuten med dragna vapen och grinar otäckt. . Skroger får också en kastdolk på sig men i sitt raseri känner han den knappt. Vratyas rusar fram för att konfrontera en av fienderna med sitt stora svärd, men den han rusade mot lyfte sitt svärd för att parera samtidigt som han drog upp sin hårda sko och sparkade den rusande Vratyas i skrevet. Stackaren vek sig dubbel av smärta och var chanslös när nästa svartkläddas svärd högg honom i ryggen.

 Skroger rusar med all sin vrede fram för att rädda Vratyas och hugger nästan armen av en av skuggfolket som genast vänder om och flyr. Den skugglösa som de följde efter tidigare vänder sig om och ger sig också in i striden.

 När Vratyas återigen kan agera efter den chockerande smällen retirerar han runt närmaste huskrök för att där stå och hämta andan. När han kommer dit ser han med stigande förvåning hur en blå- och gulklädd herre kommer travande i full fart med en trästav i högsta hugg. Mannen springer rakt förbi honom. Han ger sig direkt in i striden på de andra hjältarnas sida och med hans hjälp vänds skärmytslingen till hjältarnas övertag. Den blå- och gulkläddes namn är Narzek.

Med tankarna fulla av förvirring lämnar Vratyas och Skroger skuggornas hus och går ut på den ljusa gatan igen. Men knappt har de hunnit ut ur huset förrän de får syn på en svartklädd herre som verkar ha väntat på dem. När deras blickar möts springer denne svartklädde in i gränderna med våra bägge hjältar efter sig. I gränderna möts de av ytterligare tre svartklädda herrar som inte lyfter ett finger mot dem utan markerar att de vill prata. Den av de svartklädda som verkar föra deras talan berättar att de kallar sig för Skugglösa och att den andra kulten, Skuggfolket, utmålat dem som fiender. Han hävdar dock att skuggfolket ljuger och att 'den som sade det han kan vara det'. Våra hjältar tror tillsvidare på detta men väljer i tysthet att samla in mer bevis innan de bestämmer sig för något. 

 Den svartklädde säger att hans överhuvud, Hrafdýr Svartbälte, mycket gärna skulle vilja prata med dem och att de borde söka upp honom i templet till ingen gud. Han säger att de vore högst välkomna.

 Vratyas och Skroger säger att de ska överväga detta och går därifrån. Bägge av de här kulterna ska träffas på kvällen samma dag och går inte att nå tills dess, så i några timmar går hjältarna bara omkring på staden. När solen börjar gå ner bakom den västra kullen drar de sig mot torget för att ha överblick över både Romamoras tempel (där de tror att skuggfolket ska samlas) och Ingen Guds tempel där de fick veta att de skugglösa (som hjältarna kallar för mörkerfolket) skulle samlas. De ser mörkklädda och vanliga människor gå ut och in ur ingen guds tempel men inga mörkklädda går in i Romamoras byggnad. En svartklädd man som kommer ut ur ingen guds tempel vinkar åt dem och går in i gränderna. De ser på varandra och följer efter för att utröna vad han vill. De följer efter en liten bit på behörigt avstånd. Plötsligt rundar den svartklädde en krök. Hjältarna utväxlar tysta och förstående blickar med varandra och smyger framåt...