I gott och väl en kvart går de runt i skogen och nosar efter ankor innan de kommer fram till en glänta och Vratyas plötsligt snubblar. En pil kommer vinande bakifrån och alla som står upp vänder sig om. Uppe i ett träd sitter två svartklädda typer och skjuter. När Vratyas får upp huvudet ur snön ser han, fem meter framför sig, en anka. Den tittar förvånat på honom. Han öppnar en säck och smyger närmare ankan, långsamt och försiktigt. När han näääästan är framme susar en pil mot honom, missar honom och landar bara någon decimeter ifrån ankan. Ankan ger ifrån sig ett skärrat läte och börjar springa med den desperate Vratyas efter sig.

 Samtidigt finner sig de andra hjältarna beskjutna från tre olika håll. Två svartklädda sitter i trädet i norr, en i väster och en i öster. Med hjälp av älvans och Niramirs magi lyckas de plocka ner fienderna ur trädet och fälla två av dem. Men medan deras strid pågick jagade Vratyas ankan, som helt plötsligt och oförklarligt stannade. Vratyas fångade ankan och tittade sedan upp. Tjugo meter ifrån honom stod den människa och den drake som spred skräck i hela Norden. De hade alla hört talas om Steinard Grimrich och hans brun-röda drake,men ingen hade lyckligtvis sett honom. Förrän nu. Steinard skrattade ondskefullt, ett galet och kacklande skratt, och flög sedan iväg på sin drake.

 Vratyas återvänder med tankarna på hur tur han haft som undsluppit med livet i behåll och en levande anka i en säck på ryggen. Han ansluter till striderna och det ser ut att gå bra, när han plötsligt ramlar och tappar säcken. Med växande fasa hör alla hur det knakar ifrån säcken och ser hur den växer. De skugglösa slänger sina vapen och springer därifrån för allt vad tygen håller. Vilma skriker av fasa och flyr också åt ungefär samma håll. Hjältarna står kvar och ser med stora ögon hur säcken (eller snarare det som är I säcken) växer och växer, och snart brister tyget. De ser ankan växa till ofantlig storlek, dubbelt så stor som ett troll. En jättelik anka står framför dem och stirrar på dem med sina röda, ondskefulla ögon. Det här var en Varanka, en varelse som de hörde skräckhistorier om från striderna i söder.

 "Kvack!" sade Varankan.

 Först NU började hjältarna panikslaget att springa.