De drog upp dörren till skuggfolkets tillhåll och möttes av synen av Nafmenlos i samtal med Vilma borta vid elden. Båda såg mycket lättade ut när hjältarna kom in genom dörren.

 "Så skönt att se att ni lever!" Utbrast Nafmenlos. "Vad hände med ankan?"

 Skroger: "Vi besegrade stor anka, fick liten anka i pris! Han heter Nisse."

 Nafmenlos: "Åh, utmärkt! Jättebra, då kan vi sätta igång med vad vi så länge behövt göra!"

 Skroger: "Vad ska ni göra med honom?"

 Nafmenlos: "Jag är rädd att när vi är klara med... Nisse... kommer Nisse inte att gå att känna igen som en anka. Vi ska använda honom för att skapa ett vapen som de Skugglösa inte kan rå på. Nisse kommer inte längre att vara en anka."

 Skroger tittar surt på honom, sedan ner på Nisse. Sedan tittar han upp igen med ett brett leende. "Okej, här har du!" sade han och gav leende ankan till Nafmenlos.

 "Tack så mycket! Vilma, sätt igång!"

 Medan hjältarna och de fyra vakterna vid dörren såg på flyttades ett bord från ena hörnet till mitten av rummet synbarligen av sig självt. Vilma gick bort till den bortre väggen, öppnade ett lönnfack och drog fram en frusen snöboll och en skuggkniv. Hon lade snöbollen på bordet och mumlade något. Snöbollen började växa.

 Nafmenlos ställde ner ankan på golvet, där den ställde sig och intet ont anande rotade med näbben bland sina fjädrar. Allteftersom snöbollen växte växte också skuggan från den. Skuggan av snöbollen kröp närmare och närmare. När den nådde fram till ankan tog Nafmenlos skuggkniven och stack den i ankan. Det hördes ett väsande ljud från ankans sår, och det verkade pågå en strid mellan snöbollens skugga och skuggkniven. Snöbollen fortsatte att växa, men skuggan växte inte längre. Den absorberades av skuggkniven. I några minuter fortgick kampen mellan skuggkniven och och snöbollsskuggan, sedan hördes ett väsande och rummet lades i mörker.

 I mörkret hördes en väsande viskning: "Befall mig, mästare!"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...