I sju dagar och sju nätter sprang de genom den mörka, farliga skogen och trotsade alla dess faror. Slutligen kom de fram till den idylliska hängmossen där alla djur levde i fridfull okunskap om vad som hände ute i Ankrike och den övriga delen av världen. När Henning och Angelica närmade sig Hennings boning fick de höra någon vissla en munter melodi. Henning kände hur ett brett leende spred sig i hela ansiktet. Knorre Anka hade flyttat in. Med Knorre i närheten var ingenting tråkigt. Han log och sprang fram till sitt rede med Angelica efter sig.

 Knorre fyrade av ett stort och välkomnande flin: "Välkommen hem till min enkla boning. Jag fann den här lite avsides och alldeles tom, så jag flyttade in. Välkomna ska ni vara."

 "Knorre, det där är mitt bo. Men tack för att du städade det åt mig. Om du hjälper till så kan vi bygga en liten stuga här."

 "Så gärna. Men vem är det du tagit med dig? Känner jag denna dam?"

 Då slog det honom. Han kände ilskan komma strömmande. "Du visste om det här! Du kände till min fars planer, du visste att hon var min mor!"

 "Din mamma? Nej, det hade jag ingen aning om. Jag trodde att det var Anna. Hittade du henne?"

 "Han visste inte om det, Henning. Jag sade väl att det skedde i största hemlighet? Bara jag, Gastroknugum och Annas dotter kände till det hela. Fast vi övervägde länge att berätta det för honom också."

 "Nåja, jag hittade Anna. Och tack vare hennes dotter som tydligen befinner sig på något strategiskt ställe vet vi hur vi ska kunna avsätta Rågbald. Det är därför vi kommit hit, vi behöver diskutera det i lugn och ro. Om du undrar så avrättade vi Anna på det sätt hon förtjänar. Nu, min vän, måste vi börja planera för mitt återtåg till tronen."

Där slutar vi för en stund, kära läsare, men tålamod: Fortsättning följer. Fast inte inom den närmaste månaden. Sluta dock för all del inte att läsa min blogg!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...