"Jag som alltid velat dö i sängen med någon, i samlag tills jag drar mitt sista andetag. Jag blev skapad genom sex, och så vill jag också sluta mitt liv."

 "Om du är nekrofil så finns här två stycken som nog inte har något emot dig. Jag tror dock att du får svårt att få dem att... resa sig. Ledsen "mor", men vi kan inte infia denna din sista önskan." Han siktade noga med spetsen. Han vill inte behöva sticka ner sin mamma två gånger, trots att han visste att hon inte var hans riktiga mamma.

 "Det är utan ånger som jag sänder till till det evigt brinnande helvetet."

 Han stack till. Anna drog sitt sista rosslande andetag med blodet sprutande ur bröstet och föll död ner på plankgolvet.

 "Låt oss dra härifrån," sade Henning.

 Angelica nickade, men det syntes tydligt att hon var chockad. Att allt hade tagit slut så fort efter alla hennes år av arbete. "Vi har en tron att återta. Låt oss omgruppera oss och smida planer. Vi kan sticka hem till mig."

 "Nej. Jag har en bättre idé. Jag hittade i min landsflykt en fin liten mosse. Den är fredlig och fin, där bor trevliga djur. Vi flyttar dit och funderar ut hur vi ska kunna avsätta Annas hemlige son. Vi kan inte låta någon som har med henne att göra sitta kvar på tronen. Men låt oss ge oss av!"

 De gick ut ur rummet och kom in i vardagsrummet. Elden brann fortfarande och gasen från sängkammaren letade sig in. Båda de levande ankorna insåg att det började brinna i knutarna och sprang ut ur Annas lilla stuga. När de kommit ner på vägen på tryggt avstånd från huset hördes en ljudlig explosion. Stugan hade förvandlats till en oljedunk som någon sätter eld på.

 "DAMN!" utropade Henning. "DAMN, THAT'S COOL!"

 Angelica såg undrande på honom. "Så var har du din mosse?"

 "Följ mig." Henning stoppade ner sin ankfot av järn i stöveln och började springa. Angelica sprang efter, och tillsammans sprang de förbi det ruttnade liket av Paulus Senex, genom alla byar och mysiga ankdammar som Henning sprungit förbi tidigare samma dag. När de kom till gränsen och den namnlöse väpnarens lik stannade de för att hämta andan.

 "Nu måste vi springa igenom den stora, farliga skogen," sade Henning. "Håll dig nära mig, så kommer allt gå bra."

 "Låt oss springa," sade Angelica och log. "Min son."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...