Henning tyckte att det lät som en bra idé. Han hade länge tyckt att Anna borde pryglas och straffas. Nu när han dessutom fått veta att hon inte var hans mor så behövde han inte ha några känslor för henne längre. Nu fanns bara raseri.

 "Kan du slåss mor?"

  Angelica log och tog av sig skorna. Under de stora sulorna med passform ankfot drog hon sedan fram en dolk från vardera skon. Med de två dolkarna i händerna gav hon Henning ett illmarigt leende. "Det är vad jag velat göra i hela mitt liv. Vill du ha en?"

 Henning drog själv av sig ena stöveln och drog ur den fram någonting som liknade en ankfot av stål. Den var alldeles slät och fin på ena sidan och hade mjuka kanter, men på sidan som låg neråt i stöveln var den knivskarp. Den hade två centimeter långa piggar på de tre ställen som på ankor tjänade som tår. Han log ett fruktansvärt sadistiskt leende:

 "Jag har alltid velat läxa upp någon med vårt släktvapen. Alla manliga avkommor i vår släkt har i alla tider försetts med ett vapen som detta, men det används så sällan att ytterst få vet att det finns. Vad som händer här i sängkammaren stannar här inne. Vilka två vakter är dina?"

 "De två med gula pannband. Kom nu, låt oss slåss sida vid sida."

 "Yarr!" ropade Henning och slet sönder draperierna till sängen med sitt släktvapen. Han och Angelica hoppade ut och gjorde sig redo att möta Anna.

  Men hon var borta. Där Anna och de fyra vakterna hade stått låg nu bara två lik. Två ankor med plågade ansiktsuttryck och gula pannband låg vid dörren ut med växande blodpölar under sig. De hörde Annas röst skratta.

 "Jag har genomskådat dina planer, Angelica Anka! Ni har gjort era livs största misstag om ni underskattar en skåning som jag! Trodde ni att jag ville avla en avkomma att sitta på tronen? Hahaha, en av mina avkommor sitter redan på tronen. Era tjockskallar! Rågbald är min son, tillsammans med Paulus Senex. Jag utnyttjade honom så att jag kunde få en unge som jag kunde slippa dela med dess riktiga far! Jag har uppfostrat Rågbald i hemlighet, och nu sitter han på tronen och styr efter mitt behag. Jag gör som jag vill i det här landet, det är MITT! Ni ska veta att nu när ni dör så dör också det sista hotet för min allsmakt! Och ni kommer få lång tid på er att fundera över detta, ty ni kommer dö sakta och smärtfyllt. Adjö, Brandnäbbar. Ni är de sista av er ätt. Dö i plågor, och må vi aldrig mötas igen i det helvete som väntar er, Hahahahaa!!!!"

 Annas otäcka skånska röst, som tyckts komma från ett litet hål i taket, dog ut. Ut ur samma hål kom ett pysande ljud, och någon underlig gas började sippra in.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...