Hjältarna lovade detta och Vratyas och Skroger gick till Ankan & Dvärgen medan Niramir gick till sitt eget hus i närheten av skuggfolkets tillhåll. De sov resten av natten och vaknade relativt utvilade. Vratyas och Skroger intog snabbt en frukost och gick, utan att väcka den ännu snarkande Narzek, iväg till skuggfolket igen. Utanför dörren till deras hus mötte de Niramir som stod och otåligt väntade på dem. De gick in och hämtade Vilma, mottog Nafmenlos välsignelser och gick iväg ut i skogen.

 Frosthems gator var tomma och öde där de drog fram. Tomma fönsterluckor gapade mot dem och allting kändes... postapokalyptiskt. De kämpade sig upp för den branta sluttningen upp och förbi den stora snöfästning som stadens ungar byggt på sedan urminnes tider. Även den var öde. Det var förvisso ganska tidigt på morgonen, men det borde inte förklara varför barnens lekplats stod helt öde. Med en växande oro lämnade de den öppna platsen och den bottenfrusna fjorden som Frosthem låg på och gav sig in i den djupa, mörka skogen.

 De gick i kanske en halvtimme innan Vratyas lade märke till något underligt. Han såg ett par fotspår från öster till väster som korsade deras väg, men fotspåren började framför deras ögon att suddas ut. Alla visste att det här bara kunde betyda en sak: De skugglösa gick lösa i skogen! De skulle behöva framskrida med största försiktighet. Vratyas vädrade hela tiden i luften, men han kunde inte känna lukten av anka. Han visste förvisso inte hur ankor luktade, men Äggbert hade skrivit att han skulle känna igen den.

 Plötsligt finner de sig beskjutna: en pil viner mot dem. Alla ser den svartklädde mannen i trädet långt där borta som avfyrat pilen. Han sitter uppflugen i en tall och siktar mot dem med bågen. Vratyas lägger själv an en pil, men innan han hinner skjuta hoppar mannen i trädet iväg. Och han komemr långt, det såg nästan ut som om han flög. Oroliga tittar hjältarna och älvan på varandra.

 Men så äntligen händer det som alla väntat på: Vratyas känner att det luktar anka. Han sluter ögonen och börjar gå långsamt. Han hade fått upp ett spår!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...