Kobbe hade inte tid att tveka. Han dundrade in genom den dörr som han alltid höll stängd med en fart som började tära ordentligt på hans krafter. Han kom in i rummet och ställde sig och pustade.

 "Du hade bråttom att träffa mig ser jag," hördes den röst han fruktat höra.

 "Dolores... vad gör du på mitt rum? Jag sade ju åt dig att..."

 "Vänta på dig på mitt rum, ja." Dolores Svartvinge satt på hans säng och plockade lekte förstrött med någonting hon höll i handen. En liten flaska med vätska. Kobbe kände hur hjärtat, som nyss varit uppe i halsen, sjönk ner under lungorna. "Men nu är jag här istället, och det är uppenbarligen du också. Jag visste att du inte hade stake nog att fullfölja det vi påbörjat."

 "Dolores min kära, jag skulle aldrig..." flämtade han.

 "Äsch, slösa inte bort luft i dina lungor. Vi vet båda att du alltid bara älskade en enda person, och hon är inte här idag. Det har hon inte varit på länge faktiskt, det vet både du och jag."

 Det finns en liten chans... "Dolores, jag har inte tid att prata med dig nu, gå till ditt rum så kommer jag dit sedan."

 "Tror du inte att jag fattar någonting va? Vad tar du mig för? Jag är inte hälften av den idiot som du är."

 "Jag tar dig för en intelligent och kärleksfull kvinna," orden smakade som aska på hans tunga och båda visste genast vilken grov lögn det var.

 Dolores skrattade ett skratt som gjorde uppenbart att hon förstod precis. "Berätta för mig, Kobbe Halvhals. När vi rullade runt i min säng, var det målen vi skulle uppnå du tänkte på eller var det Anja-till-hälften Brandnäbb? Du vet hur meningslöst det är att försöka tala om för mig att du gjorde allting för att du älskade mig, vi vet båda vilken lögn det är."

 "Vi vet båda vilken lögn det var. Men allt vi planerade för håller på att gå om intet. Du måste ge mig flaskan, den är vår enda räddning. Jag har inte tid att stå här och prata."

 "Åh, du får ta dig tid." Dolores illvilliga leende spred sig upp till hennes svarta ögon. "Om du är snäll och duktig så kanske jag till och med låter dig få flaskan."

 "Vi behöver inte göra så här. Vi kan fortfarande arbeta tillsammans."

 "Visst kan vi det. Men det blir på mina villkor. Vad kan det vara i den här flaskan som är så viktigt..." Hon pillade loss korken och luktade. "Doftlöst. Jag känner bara en enda lukt i det här rummet, och det är lukten av lögn och förräderi. Du backar ur och lämnar mig i sticket, Kobbe. Det ingick inte i de vackra ord du viskade i mitt öra. Du sade att jag skulle bli drottning vid din sida och styra ankrike tillsammans med dig. Men det var inte mig du tänkte ha som drottning egentligen va? Nej, du har gått och kärat ner dig i Gastroknugums oäkting, och det är med henne du tänkt styra. Men sig mig, råtta! Hur styr man ett rike och en borg om man bara smyger runt i dammiga korridorer, tjuvlyssnar och konspirerar för högförräderi?"

 Kobbe gick närmare. Han måste få tag på flaskan. "Du har ingen aning om vad du håller i din hand. Det där är skillnaden mellan liv och död."

 "Faderns livskraft, jag vet. Säg mig, du som hävdar att du älskar mig: om jag dricker tillräckligt mycket, kommer jag åter bli fruktbar då?"

 Kobbe kastade tärningen. "Det är möjligt. Men du måste dricka lagom mycket. Du får inte dricka för djupt, ty i stora mängder är även Faderns livskraft dödlig. Dricker du för lite kommer du bara må allmänt bra. Fyra, fem droppar vore nog lagom."

 "Fyra eller fem? Det kan vara en ofantlig skillnad det."

 "Fem. Det är bäst att vara på den säkra sidan."

 "Du vet att det är mycket vågat av dig, det du gör. Att du tänkte ta mig till drottning. Jag är ju trots allt den Svarta Änkan, alla i slottet tycks enas på den punkten."

 "Jag vet vem du är. Men det här är ett spel vi inte längre kan vinna. Vi måste reparera våra misstag. Ge mig flaskan!"

 "Vad du vill är inte vad jag vill, du måste ha insett det vid det här laget. En stund arbetade vi tillsammans, men vi hade aldrig samma mål och var aldrig beredda att gå lika långt."

 "Jag var beredd att gå hur långt som helst för din skull. Men nu är det över..."

 "Åh, men skippa ditt skitsnack någon gång då! Hur enfaldig kan en man bli egentligen? Det verkar som att män alltid tänker med fel delar, och inbillar sig att de är så fruuuktansvärt attraktiva. Det är bara ett spel vi kvinnor spelar för att få er att tro att ni är åtråvärda. I själva verket så är det ni som blir utnyttjade, inte tvärtom. Men ni är för trångsynta för att se det, ni tror att ni äger allting och har kontroll över allting. Det är därför kvinnor är mer lämpade att styra."
 "Så varför styr ni inte? Varför tar ni inte makten?"

 "För att män aldrig i sin småsynthet och enfald skulle låta sig själva styras av en kvinna. För att kvinnor ska kunna styra måste de ge männen intrycket av att det är gubbarna som styr och ställer. Så fort män börjar misstänka att kvinnor manipulerar dem så visar de sina muskler och säger 'vet din plats, kvinna! Ställ dig vid spisen eller lägg dig i sängen där du hör hemma.' Det är en sorglig men uppenbar sanning att medan vi kvinnor är överlägsna i tankeförmåga och självdistans så har männen det enda de behöver utöver sin självförälskelse: muskelkraft."

 "Jag är nyfiken. Om du fötts till man, vad skulle du gjort då?"

 "Troligtvis som alla andra män. Tänka med mitt kukhuvud istället för mitt riktiga huvud, sticka in endera huvudet i varenda hål som dyker upp och tro att jag äger hela världen. Är inte det vad alla män drömmer om?"

 "Det finns även ödmjuka män, och män som tänker med det riktiga huvudet."

 "Peka ut en sådan när du ser den. I natt byter vi roller. Jag är man för en natt och du är kvinna, så lägg dig i sängen där du hör hemma! Klä av dig."

 "Dolores, bara ge mig flaskan så kommer allting att lösa sig. Eller drick upp dina fem droppar fort och få det här överstökat."

 Han såg misstanke tändas i Dolores mörka ögon. Han svor inombords. Hade hon genomskådat hans bluff? Om hon inser att det är sömnmedlet som jag smörjer in mina pilar med som hon håller i, då tappar jag mitt övertag.

 "Du tar två droppar först, så att du mår så där allmänt bra som du sade att jag skulle göra," sade hon som om hon läst hans tankar. "Sedan tar jag mina fem droppar så att vi kan skapa en avkomma. När den väl är på plats så kommer jag veta att du är den lojala, ödmjuka och älskande gräsand som du påstår dig vara."

 Kobbe närmade sig under Dolores vaksamma, misstänksamma blick. Han hade händerna dolda innanför sin kappa, men den svarta änkan visste säkert vad han hade där. Hon var beredd på allt. Utom möjligen... Han greppade en av sina blåsrörspilar, högst försiktigt, och gömde den i ena handen. Han sträckte fram den andra. "Ge mig flaskan så ska jag göra precis som du säger."

 "Du tror fortfarande att jag är helt dum i huvudet, uppenbarligen. Jag låter inte dig hålla i flaskan." Hon tog av sig handsken hon hade på vänster hand och droppade två droppar av det sövande giftet på sina fingrar. Det måste hamna i blodet för att det ska verka. "Du slickar din vätska från mina fingrar. Sedan skall jag gladeligen dricka mina fem droppar."

 "Som du önskar. Jag är hjälplös inför din list och din skönhet."

 Han såg den där misstänksamma blicken fundera över hans ord, men han visste att han hade henne. Han sträckte fram båda sina händer för att föra hennes hand till sitt ansikte. Han böjde fram huvudet och sänkte näbben mot hennes fingrar... Och stack till. Blåsrörspilen begravde sig i Dolores handrygg. Pilen knäcktes.

 Ett förvånat litet 'aj' undslapp Dolores. "Sov gott, Svarta änkan," sade Kobbe. "När du vaknar kommer ditt liv vara förverkat."

 Förståelse tändes i det mörka, illvilliga ansiktet. Sedan tändes ilskan och frustrationen, och med sina sista krafter drämde Dolores flaskan med sömndryck rakt i ansiktet på Redet hemliga beskyddare. Flaskan gick sönder och Hårdsömn stänkte åt alla håll. Kobbe stängde instinktivt munnen och ögonen och bad till Ankfader att han skulle skonas från sitt eget vapen.

 Fadern, vars livskraft han kommit hit för att hämta, hörde honom. Ibland lyssnade Han uppenbarligen.

 Medan Dolores slocknade i hans säng rotade Kobbe igenom lönnfacket i sitt skåp. Flaskan med livskraft fanns där, som han hoppats. Yr av all ansträngning hans ganska otränade kropp genomgått den senaste timmen rusade han tillbaka till toaletten där han antog att Knorres kropp fortfarande utkämpade en strid mot Moderns blod.

 Där fanns Knorre. Där fanns också Rut, Sergeant Sandor, Kapten Tor och läkaren Humner. Kobbe tillät sig själv att pusta ut innan han under fyra par vakande ögon gick fram till Knorre. "Faderns livskraft till dig återvänder," mumlade han. "Det är inte dags för dig att lämna vår Moder ännu. Du måste själv finna din väg." Kobbe pressade upp Knorres näbb för att hälla i de fyra droppar som skulle krävas för att motverka en så stor dos av Moderns blod som han utsatts för.

 Läkaren hade avlägsnat Njords vågiga svärd och lagt det i andra änden av rummet. Ingen gick i närheten av det förgiftade vapnet. "Hur är hans skador?" frågade Kobbe lågmält.

 "Jag har gjort vad jag kunnat för att stoppa blödningen. Såret var djupt och otäckt, men jag har lagt om det nu. Vem vet om han överlever eller inte? I slutänden är det upp till honom själv om han vill återvända till oss."

 "Jag förstår. Tack för din hjälp, doktor Humner."

 "Nu tror jag att det är dags att du förklarar precis allting för oss," sade kapten Tor iskallt.

 "Jag vet," suckade Kobbe plågat. "Jag ska berätta allt."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...