Vardagen har stillnat igen, men som omväxling har jag ingenting emot det. Den senaste tiden har jag inte haft problem med att fylla min vardag, så en tom dag är inte lika fruktad nu som innan. Det börjar dra ihop sig och äntligen är jag på väg att ta mig ut och göra det jag vill. Efter en tripp upp till Ludvika och Brunnsvik i fredags- lördags och en heldag med Rollspel igår så är jag nu hemma i lugn och ro och kan berätta om vad som egentligen hände där uppe.

Resan upp var lång och drypande, full med vånda inför vad jag givit mig in på och full med tankar på om jag verkligen gjorde rätt. Oro som sedan fullständigt tvättades bort. När jag använde vid skolan klockan sju på kvällen fanns där inte en kotte och ingenting att göra, så jag tänkte att jag skulle gå och vila lite. Slutade med att jag lade mig i sängen och inte kom ur den på hela kvällen. Jag var alltså väldigt trött och hade ett grått och livlöst intryck av skolan.

 Men i och med frukosten dagen därpå blev allting bättre och bättre. Jag var först in i matsalen och mina ögon fylldes av lycka. En så mäktig och mumsig frukostbuffé har jag inte haft det gastronomiska nöjet att sätta tänderna i på mycket länge. Dessutom fylldes snart mitt bord av en blivande kurskamrat och en person som sökte en annan kurs. Och när väl min tungas band lossnar så kan jag pladdra på i timtal om det är något som på minsta sätt intresserar mig. Plötsligt så hade femtio minuters frukost-tid bara flugit iväg och dagen kunde knappast börjat bättre. Det var med upprymd och glad brådska som jag skyndade upp till mitt rum för att fräscha upp mig och sedan pallra mig iväg till receptionen.

Då var det äntligen dags att träffa min kusin Elias, ett kärt återseende i sanning. Utan honom hade jag inte hittat kursen överhuvudtaget, och nu ska vi förhoppningsvis gå den tillsammans. Mina prat-organ var redan igång och jag var svår att få tyst på, så under informationen som vi fick av våra blivande lärare måste jag ha gjort någon form av pratglatt, muntert och varmt intryck (hoppas jag). Kusin och jag och ett par blivande (och mycket trevliga) kurskamrater utofrskade området i någon timme i väntan på min egen intervju, och det området var ett ställe jag hoppas få återse.

 Intervjun gick ut på att mina två blivande lärare gjorde reklam för sin nystartade och breda utbildning och förhörde sig om mina tankar om skolan, mitt mål med utbildningen och mina skrivardrömmar. Vad jag än hade väntat mig för intervju så var den här mycket mer lättsam, och det var med ett brett flin man travade därifrån. Jag hoppas att jag gjorde ett gott intryck, men det är omöjligt att veta hur de tänker och sållar. För oss återstår nu alltså bara att hoppas på att de tar förnuftet till fånga och låter mig, min kusin och de andra goa ungdomarna återvända som elever. 

 Kort sagt så gick intervjun bra, men jag är ändå osäker på hur de kommer tänka. Området var bra och blivande kurskamrater var toppen. Maten var mumsig... jag, det fanns helt enkelt inte mycket  att klaga på. Jag hoppas helt enkelt att lärarna vet vad de gör, så att de låter mig återvända till detta härliga ställe!

 

HannaFindus

27 maj 2011 14:47

Jag blev intervjuad på telefon, jag. Men jag kände den goda stämningen riktigt rusa genom sladdar och kontakter och nu är jag riktigt taggad på att börja!
Jag antar att du, liksom jag, har författardrömmar! Anyway, vill lära känna mina framtida klasskamrater lite, hihi.
Ha en bra dag!

http://nattstad.se/HannaFindus

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...