Hela natten sov Henning och bearbetade allt han fått veta under kvällen och allt han skulle göra under morgondagen. Han vaknade av att solen sken in genom fönstret i hans stora sovgemak. Stormen och molnen var bortblåsta och endast den rena friska luften som kommer efter en urladdning, samt den genomvåta omgivningen påminnde om gårdagens oväder.

 Henning kom genast ur säng, klädde på sig och bad tjänare hämta hans vänner. Rastlös började han vanka av och an i rummet.

 Det dröjde inte länge innan vännerna infann sig. Knorre kom först, tätt följd av Angelica. Därefter kom Ulf Aflin som vanligt iförd sin röda slängkappa och bugade innan han gick in. Senare än de andra hörde ett gnisslande komma närmare och snart stack ett välbekant huvud in genom dörren och frågade med pipig röst: "Kaffe?"

 "Kom in Barista," sade Henning, nu en smula otålig. De var redan försenade med mer än en kvart gentemot vad han själv hade tänkt sig. Han hoppade upp och ner av uppdämt energi och äventyrslusta. "Sätt dig, sätt dig!" nästan skrek han åt den lilla ankan, som skyndade sig att göra som han blivit tillsagd och satte sig runt bordet där de andra församlade satt (förutom Henning som ju hoppade upp och ner på golvet).

 När kungen samlat nog med lugn för att sätta sig ner igen började han pladdra på om äventyret. De andra försökte tappert hänga med och Knorre skrockade där han satt och lyssnade på Hennings upprymda babbel. När det blev en paus så att Henning kunde andas tog Knorre över och sade: "Det Henning försöker säga är att vi ska ut och leta rätt på en skatt som några rövare lagt beslag på. För att återfå skatten behöver vi (eller snarare ni) skicka iväg två och en halv anka. Vi har samlats här nu för att planera avfärden och gå igenom hur slotte ska drivas i kungens frånvaro."

 Det blev tyst runt bordet. Henning kom ner på jorden igen och tittade runt på sina allvarsamma vänner. "Så är ni med mig? Jag har redan utsett vilka som ska ge sig av. Det blir jag själv, Uffe Affe och Barista. Knorre och mamma, ni stannar hemma och håller slottet iordning."

 "Men tänk om jag vill..." började Angelica.

 "Henning har bestämt sig raring. Det blir du och jag som vaktar slottet. Dessutom sade den här ryttaren Njord att det krävdes två och en halv man. Det här kanske kommer som en shock för dig, men... du är ingen man."

 Angelica fnös: "Det behöver jag inte dig till att upplysa mig om. Jag får väl stanna här då, och tillsammans med min fd älskares mest betrodde man sköta slottet som det skall skötas. Vi skall ha så trevligt du och jag Knorre." Hon lutade sig närmare.

 Henning harklade sig och bytte raskt ämne. "Då var det spikat. Uffe och Kaffe, ni följer med mig va? Bra! Då ska vi bara leta upp den där Njord också." Med en snabb blick åt sidan såg han, trots att han inte ville se, hur Knorre lade armen om hans mamma och lutade sig väldigt nära han också. Henning reste sig snabbt från stolen och gick bort mot dörren. Ulf Aflin och Barista följde efter. I dörröppningen vände han sig om och fick genast ångra det när han såg dem gnida näbbarna mot varandra. Istället tittade han rakt in i väggen och sade högt: "Jag litar på att ni sköter allting såsom jag själv skulle ha skött det medan jag är borta? Adjö så länge, vi blir borta några veckor!"

 När han endast fick fnitter till svar bortifrån bortet gick han med raska steg därifrån. Han hörde Ulf säga någon vitsig kommentar till de båda inne i rummet, men den gick in genom ena örat och ut genom det andra. Med bestämda steg gick han mot gästrummen där Njord förmodades hålla till. Kaffevagnen gnisslade och rullade bakom honom. Han insåg plågat att han skulle behöva dras med det där ljudet hela äventyret och blev plötsligt lite mindre pigg på att ge sig iväg.

 I korridoren till gästrummen möttes de av ett högt skall som fick dem att hoppa till. Kaffeservisen på vagnen skallrade. Vargen Hjorvalt stod på vakt utanför Njords rum. Han verkade inte glad att se dem.

 Ulf höjde på ögonbrynet vid åsynen av vargen. Barista verkade som fastfrusen av skräck. Försiktigt gick Henning och Ulf närmare. Vargen morrade och reste ragg. "Jag har mött sådana här förut," viskade Ulf.

 Henning väntade på en fortsättning som aldrig kom. "Jaha?"

 Svaret dröjde. "Gör inga häftiga rörelser."

"Två och en halv man!?" utbrast Knorre som dittills suttit tyst. "Du menar väl två och en halv anka!? Men hur kan du mena det?"

 "Det var det som stod ovanför grottmynningen. Mitt tips är därför att ni försöker ge er av i ett gäng bestående av två och en halv anka."

 "Men var hittar man en halv anka?" undrade Henning förvirrad. "Och varför skulle vi ha något med era rövare att göra?"

 "De är ert ansvar nu när de är på ert territorium!" svarade Njord snabbt. "Vad en halv anka anbelangar så  tror jag det räcker med en anka som är mindre än ni själva. En halvvuxen dununge."

 "Barista!" skrek Henning genast. "Barista få hänga med! Han är ju jätteliten."

 Knorre skrockade och imiterade deras vän Kaffeankan: "Kaffe löser alla problem."

 "Jag tror inte att ni kommer ha så stor nytta av kaffe i rövarnas grotta. Men om han är så liten som ni säger så kan det nog vara en bra idé. Jag kommer stanna här i staden tills jag vet att skatten är återbärgad till min hemstad. Vilka ska ut på äventyret mer än denne kaffeanka?"

 Henning dröjde lite innan han svarade: "Jag själv vill ge mig ut på äventyr nu. Jag börjar bli rastlös. Och en rastlös kung som sitter på en tron dagarna i ända är dåligt för kungariket. Jag ger mig ut. Om Njord stannar här i staden så vill jag att du, Knorre, stannar kvar och håller ett öga på honom. Ovanför grottan stod det två och en halv man, vilket utesluter min mamma Angelica. Dessutom är Ulf en mycket skicklig krigare, så han är mitt val. Vi två och en halv anka som sätter ut är alltså jag själv, Ulf Aflin och Barista."

 "Ett klokt val," sade Knorre. "Jag stannar gärna hemma med din vackra moder och... har lite roligt i ditt ställe. Vi ska se efter staden på bästa sätt. När sticker ni?"

 "Så fort som möjligt måste de sticka," sade Njord snabbt. "Så att inte spåret blir kallt. Imorgon är en bra dag, om ni hinner göra er iordning på så kort varsel. Jag rekommenderar att ni skaffar riddjur, det kommer ta lång tid att gå ända bort till grottan."

 "Våra pudlar går så långsamt så det är ingen mening att rida på dem. Andra hundar finns inte att tillgå på så kort varsel. Ska vi ta oss dit snabbt måste vi färdas mycket lätt. Jag säger att vi borde flyga dit."

 "Flyga!?" Knorre hostade. "Flyga?! Tror du att kaffeankan tänker gå med på att lämna både silvervagn och kaffekanna hemma? Jag skulle inte tro det du. Ni får nog gå."

 "Gör vad fan ni vill, bara ni kommer iväg!" morrade Njord som började bli irriterad. Jag är trött nu och vill inte spendera en minut till med er fjolliga ankor. Jag vill till mitt rum nu!"

 Det visade sig att han fick stanna ytterligare några minuter i samma rum som de andra, trots att han gick upp ur badet med de orden. Det tog flera minuter innan han fick på sig alla kläder och vapen. När han till slut var färdig hade de andra redan gått ut och ropat på tjänarna. Knorre kastade Henning en snabb blick som den yngre ankan hade svårt att tyda. Njord började återigen skälla ut Hennings tjänare medan de gick den långa vägen mot sina respektive sovrum. Det var en förvirrad men ändå upprymd Henning som gick och lade sig bland rena vita lakan den natten. Hur skum hela affären med Njord än verkade så var han lycklig: Han skulle få åka ut på äventyr igen.