"Du är uppenbart upprörd," sade en silkeslen stämma som fick rysningar att krypa längs ryggraden.

 Angelica stelnade till. Rösten tillhörde Dolores Svartvinge, änka och överhuvud för adelshuset Svartvinge. Hela släkten var en obehaglig sort, och Dolores var värst av dem alla. Mot sin vilja vände hon sig om och såg rakt på den andra kvinnan. Hon hade helt uppenbart stått och lurpassat bakom ett draperi.

 Angelica var inte på humör att vara artig: "Passa dig så att jag inte låter det gå ut över närmsta bästa anka, Svartvinge."

 Dolores skrattade giftigt. "Karlar kan vara frustrerande ibland. Det är faktiskt deras naturliga tillstånd."

 "Med en inställning som den så undrar man ju vad som verkligen hände med din 'kära make'. Var hjärtattacken verkligen naturlig, om det nu är vad som hände? Blanda dig inte i kungahusets göranden."

 Ilska blixtrade till i de mörka ögonen som till hälften doldes av hennes svarta, tunna slöja. "Och din älskare då? Var det verkligen Rågbald som dödade honom eller var du avundsjuk på Anna? Din historia är minst lika tvivelaktig som min." Hon gick fram mot Angelica med avmätta steg. "Men du kan vara lugn, jag ska bevara er lilla hemlighet."

 "Jag håller mig inte med sådana mörka hemligheter som du misstänker. Bara för att ditt hjärta är mörkt behöver inte det betyda att alla är onda."

 "Åh, men jag menar inte att du mördade Gastroknugum. Jag syftar på ditt innersta huvudbry. Är verkligen Gastroknugum Hennings far? Jag vet nog mer än du anar om din lilla affär med Knorre Anka."

 Angelicas fingrar kliade i någon sekund. Sedan kunde hon inte bärga sig längre. Hon drog fram en dolk ur dräkten, tryckte upp Dolores mot väggen och pekade med dolken mot hennes strupe. Dolores pep förvånad och förfärad. "Du vet ingenting!" väste hon i ansiktet på den äldre kvinnan. "Du bara kokar ihop massa lögner som du sprider ut i hovets korridorer, och du upprepar dessa lögner så ofta att du själv börjar inbilla dig att de är sanna. Men hör jag ett enda mera lögnaktigt pip från dig så kommer du aldrig att pipa igen. Har du förstått?"

 "Låt henne gå," sade en ny röst bakom henne. Herr Sture Vitvinge. Familjen Vitvinge och Svartvinge var bittra rivaler. De Sex adelshusen i Redet bestod av Brandnäbbar, Svartvingar, Vitvingar, Snuskfotar, Halvhals och Af Anka. Generellt skulle man kunna säga att Brandnäbb och Vitvinge stod på ena sidan, Snuskfot och Svartvinge på andra sidan och Halvhals och Af Anka någonstans däremellan. Nu gjorde alltså även Sture, son till Vitvingarnas överhuvud Carl, entré i korridoren på tredje våningen där dessa händelser utspelade sig.

 Angelica avlägsnade dolken efter viss tvekan, och Dolores pilade snabbt därifrån med skärrade ord som lät ungefär som "Sådär hanterar inte vuxna kvinnor ett gräl." Åt detta fnös Angelica frustrerat och funderade på att kasta dolken i ryggen på haggan. Men hon lät bli.

 "Låt mig eskortera dig ner," sade Sture när de hört Dolores steg försvinna. Han talade tyst, och det märktes att han var skicklig med och van vid hovets hemlighetsmakeri. "Jag hoppas även om det inte är särskilt troligt, att du slipper äta uppdet där senare. Men du vet ju hur tanten är. Du måste vara försiktig."

 "Det vet jag väl!" fräste Angelica, som inte riktigt lugnat sig än.

 "Jag låter det där passera, för jag förstår att du är upprörd. Men även om du är kungens mor så måste du vara försiktig med vad du gör och säger. Nästan allt här i slottet bevakas och avlyssnas."

 "Förlåt, jag menade inte att vara oartig mot dig. Det är mycket som tynger mig nu och Dolores fick bägaren att rinna över."

 "Jag förstår. Prata inte om det i korridorer eller liknande om du inte tidigare har försäkrat dig om att du inte är avlyssnaad."

 De nådde trappan och började gå ner. I Stures sällskap kände Angelica att lugnet av någon anledning började återvända, och hon kände sig ganska trygg där de gick sida vid sida. Hon kände att hon kunde lita på honom.

 "Henning har lämnat slottet," sade hon plötsligt, men mycket tyst. "Igår kom..."

 "Jag vet," viskade han. "Prata inte om det här. Du vet troligtvis om det redan, men kungens kammare är det säkraste stället på hela slottet om man ska prata hemligheter. Jag har en sak att berätta för dig, låt oss gå dit."

 Och dit gick dem. Mot kungens kammare på andra våningen, genom korridorer vars väggar tycktes väldigt nära och väldigt tunna.