"Nå Knorre, din hemlighetsfulla anka. Det är väldigt vackra fält ni har, men vi ska väl inte ut på picknick?"

 "Du måste förstå, vår gode gäst Njord, att man ska inte säga någonting alls i korridorerna som man inte vill att alla ska veta. Sådan är situationen i vår gamla lyhörda borg. Den är skapad för dem som vet hur man ska utnyttja den. Likaså är dessa fält."

 "Du snackar som en mask! Skippa skitsnacket, gubbe! Du har en plan och den vill jag att du ger mig detaljer för."

 "Tålamod, ärade Njord. Låt oss sätta oss i gräset och diskutera det här som gamla vänner."

 Njord suckade irriterat och de satte sig ner. Han visslade på Hjorvalt som tassade omkring runt dem. Den store vargen kom genast travande. Knorre dristade sig till att stryka hans päls, men fick då ett argsint morrande till svar. Hjorvalt visade sina vassa tänder och backade undan.

 "Hjorvalt är en varg som man varken bråkar med eller gullar med. Berätta om dina mörka konspirationer. Varför vill du göra detta?"

 "Jag har väntat på ett tillfälle som detta länge. Din ankomst hit har redan börjat sprida ringar på vattnet misstänker jag. Alla utom våra vänner Svartvingarna har höjt sin vaksamhet, och de själva har säkerligen börjat röra på sig. Troligtvis har även Snuskfotarna anat varför du är här. De kommer sträcka sig direkt efter en chans som denna, de är minst sagt skitsura på Henning. Och på mig också antar jag, eftersom jag hjälpte honom. Det är därför jag behöver dig, Njord. Ingen får veta att vi språkas, annars riskerar allting att gå om intet."

 "Varför ville du då att jag skulle kalla dig kusin? Varför allt detta hemlighetsmakeri? Det märks att du är skicklig på det här området, och det är tryggt att ha en skicklig allierad. Men jag ogillar starkt när någon undviker mina direkta frågor: Varför vill du göra detta? Vad har du att vinna, din lusige karl!?"

 "Tro mig, jag har mer än giltiga skäl för detta."

 "Ja det betvivlar jag inte. Men vilka? Om det här lyckas så kommer någon av dina fiender sitta på Redets tron, och jag tror inte de kommer se med blida ögon på dig ens om din insats till deras fördel kommer fram i ljuset."

 "Mina fiender? Inte alls! Jag ämnar se DIG på tronen, min gode Njord. Vill du inte ha den? Angående mina syften och mål kan jag tala om att tre av fyra ankor i den här borgen är överflödiga, överdådiga, bortskämda och klena. Redet och för den delen hela resten av världen skulle må bättre utan dem."

 "Hur tänker du gå till väga?"

 "Vi måste först börja med att röja undan de ankor som kan ta kommando och har starka personligheter. Utan en organiserad ledning kommer de andra ankorna löpa amok. Det kommer bli upplopp och öppet krig. I förvirringen och kaoset som uppstår tar du och jag kontroll över saker och ting. Jag är nöjd med min position vid den styrandes sida, men vill gärna att Hennings liv besparas ifall han återvänder."
 Njord flinade. "Det ska vi nog se till. Så Svartvingarna och Snuskfotarna är på vårsida?"

 "På vår sida? Vår sida är vår egen. Men låt dem gärna tro att du är på deras sida."

 "Jag börjar förstå din plan." Njord log stort. "Jag gillar den. Hur ska vi börja?"

 Knorre höjde på ögonbrynen och reste sig upp. "Har jag inte redan sagt det? Vi måste undanröja dem som är starka nog att befalla de andra. Låt oss skrida till verket, min vän."

 "Ja, låt spelet börja."

 De började gå tillbaka mot slottet, båda mycket nöjda och belåtna.