Det var trötta men nöjda ankor som gick och lade sig den kvällen. Barista strålade av glädje och självförtroende. Hela eftermiddagen hade de stått och delat ut kaffe till varenda anka i staden som ville ha, och den lilla ankans initiativ hade omvänt nära nog hela staden från att dricka öl till att dricka kaffe. "1-0 till kaffe," sade han stolt vid middagen innan de gick och lade sig.

 Följande morgon vaknade de i rena sköna sängar av att solen letade sig in i deras rum och den ljuva doften av nybryggt kaffe nådde dem. Pigga och utvilade steg de upp, gjorde sig iordning och gick ner för att inta sin frukost. Trappan knarrade. Någonting slamrade i köket, annars var det helt tyst på värdshuset. De kom ner och fann matsalen öde. De tittade på varandra. Vart har alla tagit vägen? stod det skrivet i deras ansikten.

 Plötsligt möttes de av öronbedövande hurrarop, och från varje skrymsle och hörn, bakom varje möbel, hoppade det upp ankor. Det hurrade och applåderade och alla var glada. Angela höjde sin röst över alla andras och skrek: "Här kommer hjältarna! Låt dem få allt de önskar!"

 Alla ropade sina bifall, och ett bord gjordes iordning åt de tre förvånade och för en sekund förfärade ankorna. Frukost bars fram åt dem, nyfångad fisk och nybakade bullar i mängder mer än de kunnat önska, och till det serverades kaffe. Stadens tre 'hjältar' hedrades och bjöds på den bästa frukost staden kunde frambringa. När de började äta började andra att sjunga och spela musik och en allmän glädjefest utbröt. Förbannelsen över Bennyro var bruten och istället för ölrus och bakfylla så var nu stadens alla ankor morgonpigga av kaffet.

 När de nästan var färdiga kom Benny den Långe fram till deras bord och satte sig försiktigt ner. De tre hälsade honom och makade på sig för att ge plats. Även Angela kom fram, och tillsammans satt de och pratade en stund medan kaffet svalnade. Till slut sade Benny:

 "Jag kan inte nog tacka er, kära vänner, för vad ni har gjort för Bennyro. Det var en ofantlig tur att ni skulle titta förbi. Nu kommer staden åter att blomstra igen, som den gjorde förr. Ni är alltid välkomna hit, och ni är bjudna på middag hos mig i rådshuset ikväll."

 "Tack, men vi är inne i ett viktigt uppdrag och måste vidare," sade Henning artigt.

 "Nåväl. Då säger jag nu vad jag planerat att säga då. För vad ni har gjort för staden, särskilt du, lilla anka," sade han vänd mot Barista, "Kommer vi att hedra er ordentligt. Vi kommer resa en staty till Baristas ära."

 "Vi är ofantligt hedrade, herr borgmästare," sade Henning. "Jag ska se till att ryktet sprids i Redet och i hela landet att Bennyro är en bra stad. Men vi måste komma iväg väldigt snart, ty vårt uppdrag väntar."

 "Vad är det för uppdrag egentligen," frågade Angela.

 "Vi har fått uppgifter om ett rövarband som håller till nära gränsen söderut, i närheten av byn Skrägelul. Det är vår uppgift att rida dit och se till att rättvisa skipas och återinförs i gränstrakterna."

 "Två och en halv mans grotta?" sade Benny skarpt. "Är det så den heter?"

 "Jaa..." svarade Henning dröjande.

 "Håll er borta från det stället. En mörk fasa dväljs i dess inre. Jag har hört att det är en skum kult som håller till där inne. Akta er för dem, säger jag bara. De kanske tar er till... Henne."

 "Henne!?" viskade alla tre skräckslaget i mun på varandra. Ingen av dem hade hört talas om myten, men Benny sade det med så stort allvar och så rädd, viskande stämma att deras ben tycktes frysa till is där de satt. Rysningar for igenom dem.

 "Ja, akta er för Henne," fortsatte han. "Ingen vet vad hon är för något, men alla är rädda för henne. Det är bara kultisterna i grottan som dyrkar henne, och de säger inget annat än att det är en Hona. Om ert uppdrag för er in dit så är jag rädd att det redan gått om intet. Ingen utom de som dyrkar Henne har gått in i den grottan och kommit ut levande."

 "Vi tackar dig för din varning," sade Ulf lågt. Sedan harklade han sig och sade med en mer bestämd ton: "Men det är vår väg. Det är dit vi ska, och vi återvänder inte utan uppdraget utfört. Om ni ursäktar, herr Benny, vi har en lång sträcka att avverka denna dag."