Det är idag den 6e november. Beskedet kom för snart 6 veckor sedan. Sedan dess: en kamp mot skuggor, skräck och spöken. Vi elever sökte en utbildning om skrivande, musik och konst men fick en grundutbildning i hur en ledare INTE ska vara och behandla sina subjekt. Jag ska försöka sammanfatta de veckor som varit så att jag kan gå vidare.

Vecka 39: Beskedet kom på onsdagen. Sofie, Hindrikes och Heglert gick ut i klasserna och berättade ungefär att LO har svikit oss och nu tvingat skolan att flytta. Nämnda trio försökte få det att se ut som att LO bara ville mjölka oss på pengar och stängde hyresförhandlingarna av girighet. I ett första skede utmålades alltså LO som de största skurkarna. Men där fanns något som inte stämde. Trion beklagade sig med ord, men deras tonfall och argument sade någonting annat. Men vi elever var i för stor chock för att tänka någonting annat än att vi blivit grymt svikna. Det hjälpte inte vårt förtroende gentemot ledningen att vi fick beskedet via media innan de gick ut i klasserna. Den dagen hade vi ett flera timmar långt stormöte eleverna emellan där vi diskuterade vad som skulle göras. Bland annat kom vi överens om att kontakta så många stora media som möjligt och ordna en demonstration.

     Rektor Sofie kallade till ett nytt möte på fredagen och i princip hela skolan närvarade. Rektorn var ensam mot över 60 elever. Som insett ganska snart att LO nog inte var de riktiga skurkarna. Vi prövade vår tilltro till rektorn med ändlösa frågor om hur det gått till, vad som ska hända och vad vi känner. Hon bemötte oss med iskyla, avfärdade våra argument, använde sig av en lång rad olika härskartekniker som gjorde oss elever väldigt trötta. Inte en enda gång beklagade hon sig då över det som skett, inte en enda gång kunde hon erkänna att det här var fel mot oss. Mot slutet maldes hennes argument ner till den dyra driftskostnaden och byggnadernas dåliga skick. Hon sa att byggnaderna överhuvudtaget inte skulle gå att bo i under vintern. Det var hennes argument när vi gick, det och propagandan om hur bra allting skulle bli i Borlänge. Någonting som ingen av oss trodde på, förstås.

      Vecka 39 från onsdagen och framåt präglades av chock, tårar, sorgesupande och ilska. Redan denna första vecka formulerade vi ett kravbrev där vi formulerade vad vi elever krävde.

Vecka 40. Två spår utkristalliserade sig. Å ena sidan skulle ett gäng kontakta media, å andra sidan skulle demonstrationen, som skulle ske på fredagen samma vecka, planeras och marknadsföras. Veckan inleddes med ett långt och jobbigt morgonmöte där vi återigen ställde Sofie till svars och där hon återigen slingrade sig undan våra argument, fortsatte hävda att allting skulle bli så bra. Hennes erfarenheter från journalistiken och politiken gjorde sig övertydliga. Alla gick därifrån bittra.

     Vi elever grävde flitigt i vad vi kunde hitta om förhandlingsprocessen. Det vi hittade gjorde oss bara ännu säkrare på hur det låg till: Det var skolledningen, inte LO, som svikit oss. Under torsdagen och fredagen var två journalister från tidningen Folkhögskolan på plats på skolan för att gräva. Deras artikel publicerades i dalademokraten igår och kommer ut i sin helhet på onsdag. Rubriken löd "Huvudmannen för Brunnsvik på ruinens brant."     http://www.dalademokraten.se/Opinion--Ku...a-ruinens-brant/

     Cirka 200 själar bevittnade vår demonstration i centrala Ludvika, något som vi ansåg som mycket god uppslutning en strålande höstdag på torget. Det var starka tal från en fackombudsman, chefen för ABF i Ludvika (som inte hade någon del i nedläggningen av skolan, tvärtom), en högt uppsatt socialdemokratisk kommunalpolitiker och förstås en massa elevers egna framföranden.

     Efter demonstrationen trodde vi att allt skulle lugna ner sig lite så att vi kunde hämta andan en stund. Men ICKE! Så snart som dagen efter, tidigt en lördagmorgon, skulle de tömma ett av husen på skolan. En grupp om tio-femton elever samlades utanför huset ifråga med te och sångböcker, varmt påpälsade i den gnistrande morgonen, och sjöng i protest över flytten. Flyttgubbarna var inte gladare än vi åt flytten, men de var ändå tvungna att genomföra den.

    Utöver våra försök att kontakta media skrevs en misstroendedeklaration som skickades till olika instanser som information om det allvarliga läget på Brunnsvik och vårt omintetgjorda förtroende för dem som styr över oss.

Vecka 41. Veckan inleds med att Sofie återigen försöker sänka vårat mod och vår moral på måndagsmötet. Men den här gången är jag redo och det sista som händer innan vi skiljs åt är att jag själv går upp och sjunger Svarte tupp (som ni sett tidigare).

      Våra försöka att väcka riksmedias intresse var en återvändsgränd i det läget och vi började fundera på vad vi kunde göra istället. Svaret uppenbarade sig. Det skulle inte räcka med våra kravbrev och misstroendedeklarationer, här krävdes någonting tyngre. Jag minns inte om vi började redan vecka 41 eller om det flöt ihop med vecka 42, men vi började spruta ur oss anmälningar och gör det fortfarande. Folkhögskolornas studeranderättsliga råd FSR, Arbetsmiljöverket, Folkbildningsrådet och lite till.

Vecka 43. Veckan inleddes med körsång ur skolans sångböcker. Återigen studsade Svarte Tupp mellan väggarna.

     En myyyycket intressant möjlighet öppnade sig. Vi elever får kontakt med Brunnsviks Förvaltning ABs vd, som lyssnar på vad vi säger och erbjuder sig att hyra ut boende och kanske även andra lokaler till oss under våren. Möjligheten att bo på skolan även om utbildningen flyttar sprider hopp om fortsatta studier. Det är med förtröstan vi skiljs för ett efterlängtat och välbehövt höstlov.

Vecka 44. Det var tänkt att det här skulle bli lugnt och skönt och för de flesta blev det det. Men under tisdagen kom skolans svar på vår anmälan till FSR. Fyra dagar försenat. Vi elever fick två och en halv dag på oss att bemöta detta propagandafyllda svar som var det gamla vanliga. Allt skulle bli så bra och allt är redan fixat. Fullkomligt tjurbajs. Nu väntar vi på FSRs handläggning.

Vecka 45. Har just börjat. Den sista anmälan är inskickat och nu följer några dagars väntan. Vi ska så snart vi kan inleda förhandlingar med Brunnsvik förvaltning AB. Men här finns ett problem. Vi har hört rykten om att igår ringde Sofie runt i bland annat LO för att försöka stoppa detta. Jag har inga detaljer från detta, men tydligt är att rektorn gör ALLT HON KAN för att motarbeta oss. Hon har tidigare sagt att vi ska försöka fixa våra boenden själva, och när vi nu gör det... Ja, då försöker hon stoppa oss. Jag vet ärligt talat inte vad hon har för syfte med att hindra oss från att bo där vi vill bo, men vad det än är så är det ett hemskt faktum. Det är så otäckt att känna att vår rektor gör allt för att stoppa oss från att få som vi vill. VI VILL INTE HA DET SÅ HÄR!!! Vad kan vi göra? Någonting att fundera över under de närmaste dagarna.

En annan sak som är mest tragikomisk är detta: Under höstlovsveckan råkade en lärare gå förbi Gamla matsalen och lyckades stoppa en underlig aktivitet. Någon (jag har inte fått höra vem eller vilka) hade fått order om att slänga sångböckerna som vi sjungit ur det senaste måndagsmötet. Sångböckerna som funnits och cirkulerat på Brunnsvik jag vet inte hur länge, innehållande sånger från arbetarrörelsens historia, bland annat. Sofie hade gett order om att bara SLÄNGA BORT ett kulturarv. Varför? Tja, ska vi spekulera? Jag tror hon är sur för att vi sjöng ur dem under måndagsmötet. Försöker hon göra sig av med kulturarvet för att sedan kunna säga att det inte finns något kulturarv kvar att klamra sig fast vid? Den gubben går inte! Den gubben får fan inte gå ens med rullator!

       Sådan är hon, rektor Sofie Wiklund. Hon Lägger sitt fokus där det minst av allt ska vara. Om jag ska tala klarspråk: Hennes handlingar framställer henne som paranoid, desperat och nästan diktatorisk. Hon sprider otrygghet, ilska och sorg på vår studieplats och allt hon gör är att försöka hindra oss. Hon kränker oss och våra rättigheter, pratar ner på oss, omintetgör vår känsla av demokrati! Det finns bara ett ord som kan sammanfatta det här: MAKTMISSBRUK.

Mitt minne och exakthet är inte vad det borde vara. Så mycket har cirkulerat i mitt huvud kring det här de senaste veckorna att det mesta har blandats ihop till en enda sörja. Vecka för vecka, dag för dag, har de flesta av oss elever pendlat mellan hopp och depression. Det är jobbigt för oss "små" människor när de som ska leda oss bestämmer sig för att sätta sig på oss. Vi har flera gånger i våra anmälningar belyst detta: Vi kan inte ha det så här. Det GÅR INTE. Sofie är hundrafalt informerad om detta, men det tycks bara göra henne ännu mer målmedveten.

Om jag i och med detta trampar på dina tår, Sofie Wiklund, vet då att ni (du och ABF Nordöstra Storstockholm) har sparkat på våra skrev. Du har spottat på våra hopp, vår värdighet, ja på själva demokratin! Du har (nej, det är inte bara du. ABF NÖSS är de äkta bovarna, men du är deras springflicka), trotsat arbetarrörelsens värdering. NI har PISSAT på Brunnsvik. Du kunde ställt dig på vår sida, Sofie. Du kunde hjälpt oss och behandlat oss med värdighet. Eller du kunde avgått. Men du har valt den hårda vägen. Det gör mig... ledsen. Och besviken.

Jag hoppas att den här affären får ett slut snart. Det är väldigt jobbigt för alla inblandade och jag vill kunna lägga min tid och energi på att skriva på mina böcker. Men jag tänker inte ge upp. Jag tänker aldrig ge upp. Om det finns godhet i vår rektors själ, vilket jag ändå vill tro, så hoppas jag att hon ger upp snart. För vår skull. För vad är det vi alla vill? Vi vill ha frid. Men vi vill också ha kontroll över våra liv. Vi vill ha tillbaka våra demokratiska rättigheter. Förlåt för att jag skriker och gapar i det här inlägget, men det gör mig upprörd att bli överkörd. Som sig bör.

/Jon förkämpen, med en vädjan om demokrati och välvilja.

Just det! Kampen fortsätter! Vi elever tänker inte ge upp förrän vi går hem till jul och framtiden är definitiv. Sofie tror att vi ska ge upp. Det kan hon glömma. Så länge det finns elever och lärare på plats i Brunnsvik - så länge det finns människor där ute som värnar om kulturen och historien - så länge kommer kampen om de 19 idylliska byggnaderna på sluttningen ner mot Väsman att pågå. Kampen FÖR folkbildningen, FÖR arbetarrörelsen, FÖR historien, FÖR demokratin. Och för de löften vi fått, ja för vår utbildning och våra liv! Skulle vi bara ge upp den kampen? Inte en chans. Den Blonda Ångvälten tror sig vara så hård och stark att hon kan överleva att köra genom ett minfält. Vi går bara och väntar på smällen, som inte känns särskilt långt borta.

Vår misstroendedeklaration har nått Brunnsviks folkhögskolas styrelse. Dessa gör sitt allra bästa för att blunda för det faktum att vi inte har det minsta förtroende för dem. Men vi tänker inte låta det stanna där, vi hade knappast väntat oss någon annan reaktion från deras sida. Vi tänker gå längre. Vi tänker gå långt. Så långt som det krävs, rentav, så får vi se vart det leder oss. Sofie Sviklunds avgång är dock bara en liten del i vad vi hoppas på. Det löser inte hela problemet, men vi måste vara redo för möjligheterna som öppnas när hon avgår. Vår främsta möjlighet, i dagsläget, är att permanent få bort ABF NÖSS från skolans styrelse. Och en annan viktig faktor är LOs dotterbolag - Brunnsviks Förvaltning AB - som under ledning av Enrico Barile tar ut så höga hyror för lokalerna att det hela liknar en bolagsplundring.

Vi är inte ensamma i den här kampen. Vi har människor ute i samhället som hjälper oss från sina egna positioner och genom kontakter. Många är de som upprörs av detta bedrövliga beslut. Dessvärre har riksmedia ännu inte insett allvaret i detta, de är troligtvis långsamma och byråkratiska. Vi har sedan i måndags tillsatt en grupp elever som ska ta kontakt med rättsväsendet och söka hjälp där. Om det här blir en rättstvist så lär allting hamna i ett annat ljus. Och vi får mer tid på oss. Tid som vi är i så stort behov av. Tid som även Sofie och styrelsen behöver otroligt mycket. Den vågskålen måste tippa över på vår sida. Och om rätten börjar granska detta kommer också mycket annat tas upp för granskning, för det finns SÅ MYCKET SKIT i ABF NÖSS bagage. Och så mycket ont som vår rektor ställt till med.

Så vi fortsätter trycka på pressen. Vi trycker på juridiken. Vi anordnar en ny manifestation med tyngre och rikskända namn. Och! Kamrater! Elever! Läsare! Sverige! Kampen fortsätter! Något som Sofie fick veta i måndags, hehe.

 
 
  Det verkar vara något tekniskt fel här, så att bara halva framförandet visas i inlägget. Jag vet inte varför, men jobbar på att fixa till detta. Håll till godo med halva sången så länge!

Och vänner! Vi kommer inte att förlora!

/Jon Sagoförfattaren, sångaren, Brunnsvikaren, förkämpen och Den Röda Tuppen.

Idag har vi elever demonstrerat inne i Ludvika med god uppslutning från allmänheten och mycket bra talare! Men några timmar innan demonstrationen fick vi reda på att skolledningen planerar att REDAN IMORGON komma till skolan och tömma den första av våra byggnader. Förra veckan fick vi reda på att det skulle dröja minst två veckor innan detta skedde, nu har det gått en enda vecka. Så klockan 08.00 en lördagmorgon kommer flyttgubbarna hit, på order av ABF Nordöstra Storstockholm.

   Detta kan jag bara tolka på ett sätt: SOFIE OCH ABF NORDÖSTRA STORSTCKHOLM ÄR RÄDDA FÖR OSS! De vet att vi har satt igång en rörelse för att bevara skolan där den är, därför har de tvingats agera snabbare än de planerat. De vill hinna förstöra så mycket som möjligt innan påtryckningarna från resten av landet blir för stora, de vill göra allt det här oåterkalleligt. För att senare kunna påpeka att de redan flyttat och att det skulle bli omständligt att flytta tillbaka.

Det hela är så genomskinligt och klumpigt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. De (eller ja, Sofie) har hela tiden iskallt försökt få oss att sluta kämpa, få oss att tro att det inte finns en snöbolls chans i helvetet att vi ska kunna ändra det här. Och jag börjar tro att hon menar det; i hennes värld finns det ingen möjlighet. Hon har redan bestämt sig.

Men det finns ett faktum som jag tror hon är medveten om och rädd för, något som hon inte VÅGAR medge. Själva skälet till detta brådstörtade agerande: att vi hittat rätt knapp. Media. Och det faktum att hennes arbetsgivare ABF Nordöstra Storstockholm helt går emot sina egna principer och grundvärderingar. De är rädda att det här ska få för stor spridning och agerar nu skyndsamt för att försöka få det hela överstökat. För de VET! De vet att det de gör inte är försvarbart, därför gör de det skyndsamt så att det blir oåterkalleligt. Därmed hoppas de också slippa mediastormen som just börjat bli synlig på horisonten.

För stenen är i rullning. Snöbollen växer i sin backe. Vi har inte fått två eller tre blänkare i lokaltidningarna, vi har massa artiklar i ryggen... Och fler väntar. Men det här har jag redan sagt. Vad jag vill säga nu är:

     Vi får inte ge dem en centimeter gratis! Vi måste kämpa hela vägen, dra ut på det här så mycket det går. Samtidigt som vi elever behöver hjälp utifrån. Skolstyrelsen vet att den bara kan köra över oss ifall vi är ensamma, men med stöd från alla möjliga håll kan vi stoppa dem! Men vi har mindre tid på oss än jag trodde tidigare i veckan. Men jag borde anat - även om Sofie verkar oproffesionell så är inte ABF NÖSS några ullbollar. Vi rör oss - det gör de också.

Jag trodde att vi skulle få en respit efter demonstrationen, men kampen river igång direkt. Hänsynslöst från skolstyrelsen som säger att de bryr sig så mycket om oss och förstår vår situation. Så imorgon måste vi elever ockupera den av våra byggnader som flyttlassarna enligt information tänker börja med. Så elever - VÄNNER - vi måste tyvärr ses en lördagmorgon 07.45 för att ha en större chans att låta skolan vara kvar! Men ENDAST elever som går här nu får vara med - det är strikt förbjudet med utomstående "provokatörer."

Jag hoppas att detta inte förstör någons fredagkväll! Och om det gör det: Vi måste kämpa även när vi mår dåligt. SPECIELLT då! För Oss! För Brunnsvik!

/Jon Sagoförfattaren, aktör i Brunnsviks Förståndsrörelse!

Det har redan börjat blåsa. Bildligt talat. Stormens öga slog oss förra onsdagen med chockbeskedet om flytten, men nu har de mentala försvarsmekanismerna blivit satta åt sidan. Det var väldigt mycket information för oss elever att ta åt oss, men nu har vi börjat få grepp om situationen. Allt är överskådligt. Stormen som var det hemska beskedet har börjat bedarra, nu börjar istället den vind blåsa som Vi frammanat. Som det framgått i mitt föregående inlägg har Brunnsviksaffären redan fått ganska stort medialt intresse, inte bara från lokaltidningar och TV utan även från bland annat aftonbladet. Detta är gott, men det är bara den lätta brisen som föregår det stora.

För nu börjar det hända grejer. Arbetarrörelser och folkhögskoleföreningar runtom i landet kokar och många kastar sneda blickar mot ABF Nordöstra Storstockholm - Brunnsviks huvudman - som i och med det här frångått de principer som arbetarrörelsen grundar sig på. Och inte bara i och med det här! Det har hänt förr! I en artikel från i juni i år, i en tidsskrift som heter Folkhögskolan, kan man läsa om hur sagda ABF-förening säger upp folkhögskolelärare och antingen ger dem visstidsanställning eller plockar in dem från bemanningsföretag. I samma artikel försvarar vår rektor Sofie Wiklund det hela med att "man måste ha flexibilitet när elevkullarna går ner," och "Vi vill ha en flexibel organisation, och då är förhyrning av extern lärarkompetens bättre än egen lärarkompetens."
 Visst, tänker jag, bättre för dem som anställer kanske. Men för alla - ALLA - andra parter är det en klar försämring.

Imorgon är det demonstration i Ludvika, anordnad av oss elever. Det är viktigt att betona att vi inte kämpar MOT någonting - vi jobbar FÖR. För skolans framtid, För vår utbildning och de löften som gavs oss, För folkbildningstanken och de värderingar som Brunnsvik vilar på. Och i förlängningen, även om det inte är det som ligger i fokus, arbetar vi för Arbetarklassen, för ett gott och öppet samhälle och för att få upp ögonen på den skolpolitik som drivs idag. Okej, jag ska inte säga vad VI jobbar för, jag är inte på något sätt talesperson för resten av eleverna på skolan, men jag ser det så här. Allas gemensamma motiv är dock att Brunnsvik Folkhögskola och dess utbildningar ska stanna i Brunnsvik! 

Men det här är, förhoppningsvis, bara början. Min önskan och mitt hopp är att resten av Sverige får upp ögonen för hur staten låtit folkbildningstanken bli en marknadsidé, hur ABF Nordöstra Storstockholm går emot allt de står för, vart skolpolitiken är på väg och... vi hoppas kunna visa hur det egentligen går när många små människor i en demokrati försöker använda vårt styrelseskick och visa varför det finns. För vi får inte glömma: Folket Styr!

Och vindarna. Vi har hissat seglen. För vi vet - det kommer börja blåsa.

/Jon Sagoförfattaren, Brunnsvikaren, människan och idealisten

Jag skulle vilja blogga om allt som händer på skolan just nu. Men jag har inte tid. Skolstyrelsen och rektor Sofie Wiklund är fast beslutna om att flytta Brunnsviks Folkhögskola till Borlänge, något som samtliga elever ställer sig emot. Det här beskedet nådde oss på onsdagen i förra veckan och officiellt fattades det dagen innan. Men enligt uppgifter stod planerna på att flytta klart redan 2e juli i somras (hyreskontraktet med LO sades upp i mars) och skolstyrelsen har sedan dess gått bakom ryggen på oss, ja rentav ljugit oss upp i ansiktet. Sofie säger att hon kämpat in i det längsta för att vi ska få gå kvar, men faktum är att även vi elevers otränade ögon kan upptäcka en mängd misstag som hon kunde hanterat långt mycket bättre. Hon säger till oss att beslutet redan är fattat och att vi ska sluta kämpa. Det vore ju skönt för henne.

Men vi tänker inte tillmötesgå detta! Vi tänker inte stå vid sidan om och se på när ABF Nordöstra Storstockholm sviker arbetarrörelsens vagga, vi tänker inte se på när LO förlägger sina utbildningar till privata aktörer istället för på de lokaler de en gång ägt och drivit. Vi tänker inte stå och skyffla jord över graven och den kista som inte är igenspikad ännu. Varför begrava någon som kan återhämta sig efter en kort tid i respirator? Nej, vi elever (med hjälp av många utomstående från alla möjliga håll) ser inte Brunnsvik som död historia, vi ser det som ett skepp som vore mer än sjödugligt om någon (LO, ABF eller rentav Staten) fick tummen ur och började göra någonting för att rädda skolan. Och dem som går här som annars riskerar att drunkna i tårar och egna bekymmer.

Jag skulle vilja blogga om allt detta - hur problemet konsumerar vår fritid, vår ork och decimerar allt vi företar oss. Jag skulle vilja skriva om hur detta påverkar alla, skulle vilja skriva alla elevers personliga historia - historier som borde kunna mjuka upp även det kallaste hjärta.

Jag skulle vilja skriva om de fysiska och psykiska uttryck detta tar sig, i form av depression, ångestattacker, förstörda matvanor och allmän obalans.

Jag skulle vilja skriva om all tid och energi som går åt till att hålla våra huvuden över vattnet.

Jag skulle vilja skriva om alla som kämpar och gör ett hästjobb för vår utbildning och vår rätt att få det vi blivit lovade.

Jag skulle - om jag hade tid, lust och inspiration - vilja blogga om det här ur ett rättsligt och samhällspolitiskt perspektiv, såväl som ett personligt. Och jag skulle vilja berätta hur illa vi blir behandlade av de tre aktörerna i sammanhanget - skollstyrelsen, LO & ABF. Om hur odemokratiskt allt det här känns och hur kränkande det är för oss elever att bli utsatta för det här när vi kom hit för en utbildning vi sett fram emot, tagit studielån för att landa i en lugn och trygg miljö.

Det skulle jag vilja skriva om. Men det blir inte idag. För idag har jag ingen tid. Om ni vill ha medias bild av hela härligheten så varsågoda Jag vet inte hur man fixar länkar i ett bloggdokument men klistra in länken i sökfältet och... ja, ni vet hur det går till! Jag kommer nog skriva på detta ämnet igen någon gång. När jag har tid.

Dessa länkar saknar inbördes ordning.

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5140101-elever-vill-stanna-lasaret-ut
http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5140103--ludvika-fortsatter-utarmas-
http://www.da.se/home/da/content.nsf

http://www.dalademokraten.se/Ludvika/2012/08/15/Brunnsvik-startar-i-dag-med-pagaende-hyrestvist-/

/aget?openagent&key=brunnsviks_folkhogskola_flyttar_efter_106_ar_1348839221730
http://www.dalademokraten.se/Ludvika/Elevdemonstration-mot-Brunnsviksflytt-/#comments
http://www.dt.se/opinion/ledare/1.5137389-ledare-blast-pa-brunnsvik
http://sekotidningen.se/artikel/brunnsvik-flyttar-till-borlange/

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.4982872-folkhogskolan-flyttar-fran-brunnsvik

http://www.dalademokraten.se/Dalarna/Vi-saljer-eller-hyr-ut/

http://www.dt.se/opinion/ledare/1.5137385-abf-bolagsplundrade-brunnsvik

http://bloggar.aftonbladet.se/ledarbloggen/2012/08/tecken-i-tiden-2/
http://vanster58.wordpress.com/2009/05/06/kronika-till-brunnsvikarnas-forbund-arsskrift/
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/brunnsviks-folkhogskola-lamnar-ludvika
http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.4982872-folkhogskolan-flyttar-fran-brunnsvik
http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5051572-brunnsviks-asylboende-upphor
http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5132225-en-kalldusch-for-eleverna
http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.4982877-lararfacket-vantar-pa-information
http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5025146-lo-sager-nej-till-stod
http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.4764531-hyrestvist-kan-vantas-pa-brunnsvik
http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5131189-efter-106-ar-nu-flyttar-folkhogskolan

http://www.dalademokraten.se/Dalarna/Brunnsviks-folkhogskola-flyttar/
http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5140103--ludvika-fortsatter-utarmas-

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5136575-flera-elevrum-oppnades-med-huvudnyckel

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5140150-brist-pa-kreativitet-bakom-brunnsviks-fall-
http://vanster58.wordpress.com/2009/05/06/kronika-till-brunnsvikarnas-forbund-arsskrift/
http://www.folkhogskola.nu/Nyheter/Nyheter-fran-folkhogskolorna/2012/Brunnsviks-folkhogskola-flyttar-fran-Ludvika-till-Borlange/?show=a
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/brunnsviks-folkhogskola-lamnar-ludvika
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=5285640

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article464895.ab

http://arbetet.se/2012/10/03/kan-brunnsvik-flytta-fran-brunnsvik/    (Mycket, mycket bra artikel. Jon approves)

http://bloggar.aftonbladet.se/ledarbloggen/2012/08/tecken-i-tiden-2/

http://www.abf.se/Distrikt-och-avdelningar/ABF-Dalarna/ABF-Dala-Finnmark/Nyheter/ABF-Dala-Finnmarks-ordforande-kommenterar-flytten-av-Brunnsvik/

http://www.dalademokraten.se/Ludvika/Stromqvist-stoder-Brunnsvikselverna/    (JAAAAA! Skitbra! GO Maria!)

http://www.dalademokraten.se/Ludvika/Lokala-arbetarrorelsen-staller-sig-bakom-elevernas-krav-Bevara-Brunnsvik-/

http://www.dalademokraten.se/Ludvika/Orjans-klyvenhet-/

http://www.dt.se/opinion/ledare/1.5163910-signalen-fran-brunnsvik 

http://www.dalademokraten.se/Ludvika/Forsta-flyttlasset-fran-Brunnsvik/

http://www.dalademokraten.se/Dalarna/Eleverna-fordes-bakom-ljuset-tva-manader/

http://www.dalademokraten.se/Dalarna/Leif-Lindstrom-ogillar-myglet-kring-Brunnsvik/

http://www.dalademokraten.se/Opinion--Kultur/Debatt/Brunnsvik-kan-inte---------------ligga-i-Borlange-/

http://www.dalademokraten.se/Opinion--Kultur/Nyvassat/Ny-affarsplan-for-Brunnsvik-/

http://www.dalademokraten.se/Ludvika/Elevdemonstration-mot-Brunnsviksflytt-/

http://www.dalademokraten.se/Dalarna/Vi-har-resonerat-sen-i-varas/

http://www.dalademokraten.se/Dalarna/Brunnsviks-agare-hyr-in-larare/

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5162908-atta-sags-upp-fran-brunnsvik

http://www.4shared.com/office/drNKjhVr/Folkhgskolan_artikel__1_.html     (Mycket viktig artikel!)

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5170515-som-det-anges-i-wikipedia   (Kort men gott)

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5170500-mojligheter-for-brunnsvik-

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5167022-raserar-arbetarrorelsens-vagga

http://word.office.live.com/wv/WordView.aspx?FBsrc=http%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fdownload%2Ffile_preview.php%3Fid%3D359758270779202%26metadata&access_token=100001708451605%3AAVLHDWwI2msDY5gkCwzKLGsHgZuGDTmMS3On8eSlQhXGyg&title=Infobrev+Lo%2C+redigerad.docx

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5174772-brunnsvikselever-vi-blastes-pa-var-utbildning

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5178826-hon-har-ideer-for-brunnsvik

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5178815-elever-anmaler-brunnsvik-efter-flytt

http://www.dt.se/nyheter/borlange/1.5178821-ingen-lokal-klar-for-brunnsvik

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5178813-kan-bli-attraktivt-bostadsomrade

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article15595753.ab

http://www.dalademokraten.se/Borlange/Brunnsviksvyer-byts-mot-asfalt-i-Borlange/

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5182667-s-bas-anklagar-lo-for-brunnsviks-dod

http://www.dalademokraten.se/Opinion--Kultur/Nyvassat/Brunnsviks-flytt-ar-illa-skott-/

http://www.dalademokraten.se/Opinion--Kultur/Debatt/Vi-satsar-pa-Brunnsvik-/    Sofie & Co försöker försvara sig genom att anklaga förståndsrörelsen för nostalgi och argumentlöshet. Har man sett den taktiken förut mån tro?

http://www.dt.se/opinion/debatt/1.5208419-fel-siffror-fran-brunnsviks-ledning

http://www.dt.se/opinion/debatt/1.5208420-ni-pissar-pa-brunnsvik-

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5216935-brunnsvikselever-ut-pa-krigsstigen

http://www.aip.nu/default.aspx?page=3&nyhet=41600

http://www.dalademokraten.se/Opinion--Kultur/Kultur/Brunnsviks-huvudman-pa-ruinens-brant/

http://issuu.com/kisch/docs/folkh_gskolan_7_2012            Folkhögskolans egen tidning. Klicka och läs!

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5268364--vidlyftiga-affarer-tvingade-fram-brunnsviksflytt-

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5268362-abf-ordforande-ekonomin-ar-stabilare-an-tidigare

http://www.dalademokraten.se/Opinion--Kultur/Kultur/Rapport-inifran-Brunnsvik-1/

http://www.dalademokraten.se/Ludvika/Lars-Ohly-med-i-Brunnsvikskampen-/

http://www.dalademokraten.se/Ludvika/Elever-manifesterar-mot-Brunnsviks-huvudman-1/

http://www.dalademokraten.com/Dalarna/ABF-krisen-forvarras--/

http://www.dalademokraten.com/Dalarna/Ombudsman-Hindrikes-Vi-jobbar-med-det-nu-/

http://www.dalademokraten.se/Opinion--Kultur/Ledare/Klart-att-Brunnsviks-eleverna-ar-forbannade-/

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.5304132-protesterna-hjalpte

http://www.dalademokraten.se/Ludvika/Det-ar-en-delseger/

http://www.dalademokraten.se/Ludvika/Ohly-varnar-folkbildningen/

http://www.dalademokraten.se/Ludvika/ABF-och-LO-har-lyssnat-pa-eleverna/

http://www.abf.se/Distrikt-och-avdelningar/ABF-Dalarna/ABF-Dala-Finnmark/Nyheter/Stort-grattis-till-eleverna-pa-Brunnsvik/

http://www.dalademokraten.se/Opinion--Kultur/Nyvassat/Dags-be-eleverna-om-ursakt-/

Fler och fler artiklar dyker upp på nätet dagligen och jag kan omöjligen hålla efter dem alla. Summa summarium: Mediadrevet runt det här är stort, men vi siktar på att göra det ännu större!

Puss & kram

/Jon Sagoförfattaren, Förkämpen och Brunnsvikaren

Sedan en dryg (nej nej, veckan har inte alls varit dryg, men det är över en) vecka sedan är jag tillbaka på skolan som hjälper mig utvecklas som författare. Och även person antar jag, även om den utvecklingen inte är riktigt lika tydlig då man alltid tycker att man är den man är. Men här är jag och jag ser med spänning fram på vad som väntar. Jag vet redan att mycket tid kommer ägnas åt projektet, något jag redan blivit varse. Under sommaren har jag inte skrivit ett dyft på boken, men jag har tänkt mycket och börjat komma på banan igen, fastän det går trögt nu i början.

Men jag är tillbaka på tabletter nu. Borrelian har återvänt. Mildare nu, förvisso, men jag kan inte ignorera symptomen som är alldeles för lika de jag hade tidigare, och tillsammans blir för många för att försummas. Det här var väntat, läkaren i tyskland var nästan säker på att det skulle hända. Och jag hoppas jag mår riktigt jävla illa framöver, ty ju värre jag mår desto fler bakterier kolar vippen. Jag ska bara försöka se till att det inte går ut över mitt skrivande.
Jag tänkte nämligen försöka skriva klart boken till jul, och sedan ägna vårterminen åt att rätta den, tala in den på ljudbok och skicka den till förlag.

Ah well, det ska bli kul att se vad som händer här på skolan framöver, skrivarmässigt och socialt.

Torftigt inlägg, jag vet, men vafan. Hej på er också!

Regnet dansade på taken, bara tomten var vaken. Han satt och funderade över vädret och vart alla fina dagar flugit sin kos. Kanske var det dags att lösa in alla presentkort han fått från tomtefar och resa långt, långt bort till svarta stränder och vita hav.

  Han kallade på Rudolf och gänget. Det var en vanlig vanföreställning att Rudolf skulle vara en ren. Någonting som närsynta varelser fått för sig. Rudolf var en get och ingenting annat.

  Tomten åkte till ICA, och för presentkorten köpte han en hejdundrande hammare. Nu skulle han ut i regnet, i sin kärra dragen av flygande getter, och jaga vättar!

  Just då, på en hemlig ort, försiggick ett vättemöte bakom låsta dörrar.

  - Tomten har setts handla en hammare på ICA igen, konstaterade storvätten Ralf. Snart ska han väl ge sig ut och krossa våra stackars skallar igen.

  Ett upprört sorl fyllde lokalen. Det där med att få skallar krossade var bannemig ingenting vättar uppskattade. Nej, man skulle rentav kunna säga att en galen tomte med hammare från ICA åkande vagn dragen av flygande getter, med målet att krossa deras små skallar, var någonting som varje stackars liten vätte kände stor förfäran inför.

  Senare på eftermiddagen syntes en siluett högt uppe i skyn. Det var tomten och hans flygande getter. Vättarna darrade av rädsla och sprang omkring likt små myror långt nere på marken. Tomten kastade ner en pokémonboll fylld med lustgas, vilket fick resultatet att vättarna lade sig ner på marken och skrattade. Sedan dök tomten neråt med sina getter!

  Men det var en liten vätte som hade gått på toa när pokémonbollen träffade marken. Han hörde skratten inifrån skethuset och undrade vad det var frågan om. Så hörde han en duns. Och några bräkanden. Bräkanden... tänkte vätten. Var det inte tomtens renar som lät så? Hans första tanke var att den förbannade tomten var på språng igen. han hade hört många otrevliga berättelser om tomten som krossade vätteskallar, men hade aldrig varit med om det själv. Det är klart, han levde ju... Han hade lärt sig att vara rädd för dunsar då tomten ofta kom farande i sin vagn från luften och landade med en duns.

  Men det kunde ju vara getter också... tänkte vätten. Kanse har någon vättekompis dragit ett getspann. Ralf vred om låset till toadörren.

  Hur skulle den lilla vätten kunna veta att alla vättar av naturen är närsynta? Han hade ju aldrig förr träffat någon sort som haft bättre syn än de. Renar hade han sett på bild och en sådan var det inte som nu stod framför honom. Geten bräkte och vätteb började grina och sprang för sitt liv.

  - En stor get bräkte mig i ansiktet! skrek han. Undergången är nära!

  Tomten höjde sin hammare och talade:

  - Kära vättar, jag tror det skett ett missförstånd. Trots era brister och synfel vill jag sluta fred. Era huvuden är de bästa att slå in, det knastrar så härligt, men jag har börjat bli gammal. Jag är här för att begrava min hammare för all framtid och ta er med på en livslång semester till Mallorca!

  Vättarna skrek av glädje, tomten hoade och tillsammans flög de, dragna av Rudolf och hans gäng med flygande getter, ut i stora vida världen.

En näbbmus gick över en väg. Tänk dig en liten mus, så obetydlig att den knappt märktes. Vem skulle bry sig om en näbbmus egentligen? Näbbmusen skulle ha svarat att han själv brydde sig om sitt ego, men du och jag förstår väl att människor och näbbmöss inte kan förstå varandra.

  Men nu gled jag ifrån ämnet. En näbbmus gick över vägen och någonting skulle hända som skulle förändra hans liv för evigt.

  Han lyssnade noggrant efter bilar och kände efter om det var några vibrationer i marken. När allting verkade lugnt tog han sina första, nervösa steg ut på den asfalterade vägen.

  Han hade hunnit halvvägs när han plötsligt kände att marken började vibrera. Näbbmusen stack nosen i vädret och lyssnade. En bil? En buss? Näbbmusen var främmande för dessa till synes (eller till kännandes) nya vibrationer. Han var mycket van vid att vandra över vägar och kunde därmed ofta avgöra vad som åstadkom vibrationerna i asfalten. Men nu var han nollställd. Var det en ny sorts asfalt som fick vibrationerna att verka konstiga? Eller var detta kanske ett för honom helt nytt objekt som kom emot honom i hög fart?

***

Det var en mycket fin dag, perfekt för att vandra. Elefanten promenerade självsäkert längs den nyasfalterade vägen och gav utlopp för sin glädje genom att trumpeta diverse låtar ur Village Peoples repertoar. Det var hans favoritband, utan tvekan. Vädret var perfekt. Det var varmt, men inte för varmt. Det var soligt, men inte för soligt. Har du någonsin stoppat fingret i en skål med vatten som är precis 37 grader varmt? I så fall vet du hur det kändes att vara elefant den dagen.

  Vad du kanske däremot inte vet är hur fort hjärtat dunkar på en liten näbbmus när en X antal tons tung elefant kommer klampande mot den, trumpetande på Village People-låtar. Nåja, det är i alla fall väldigt fort, och för vår vägpasserande näbbmus var det det enda som gick fort. Trumpetandet som dånade i hans öron och åsynen av den gigantiska grå cirkusartisten som klampade mot honom gjorde honom stel av fasa.

  Hur det nu än var skulle trumpetandet snart ta slut. Den närsynte elefanten fick nämligen syn på den lille gnagaren. I värsta Disney-manér gjorde elefanten en oberättigad tonartshöjning i sitt trumpetande, greps av panik och flydde snabel över huvud rakt in i skogen.

  Den lilla näbbmusen hade aldrig varit fruktad förr, i synnerhet inte av någonting så stort och otäckt. Detta hade en högst avgörande inverkan på hans självbild. Plötsligt kände han sig stark, mäktig, oövervinnelig! Från och med denna stund var han en tuff och självsäker liten gnagare, och aldrig mer skulle han frukta någonting stort och tungt. En inställning som visade sig ödesdiger då han dagen därpå moppsade sig mot vråken...