Och de övade. De övade i sju dagar och sju nätter. Eller nja, de sov ju på nätterna, men i drömmarna var de kvar i sina nummer. De hade så mycket att stå i under de här dagarna att de inte hann planera något. Knorre var den som gick runt och peppade alla och gav glada kommentarer stående på huvudet. Henning och Angelica hade fullt upp med sitt kniviga nummer. De skulle tillsammans springa en hinderbana med en kniv i munnen. Det skulle gå så snabbt som möjligt utan att de skar sig. I början använde de en vanlig pinne, men efter fem dagar ansåg de sig så duktiga på det de gjorde att de bytte till Angelicas dolk.

 Alla djuren (både det tjugotal som beslutat sig för att hjälpa till med cirkusen, och alla de andra i mossen) tittade storögt på medan de rusade över stockar och genom buskar. Det otäckaste var nog när de klättrade upp i ett träd tillsammans och sedan gick på lina till ett annat träd. Där höll nästan samtliga djur någon annan i handen.

 Hur som helst, efter sju dagar och sju nätter återvände Eniro på snabba, tunga vingar. "Har du tagit några flygfoton över situationen nu?" undrade den alltid lika muntre Knorre.

 "De har vakter överallt. Alla letar efter Henning. Det är för riskabelt. Vi kommer bli upptäckta direkt."

 Ugglan pratade i korta, flämtande meningar. Hon hade flugit hårt, i sporrsträck om hon hade varit en häst. Hon dröp av svett.

 "Har du flugit i sporrsträck?" frågade Angelica med ett skevt leende.

 "VA?! En Porrfläck?! var då?!"

 "Hihi, så som du löddrar av ansträngningen borde du ta och tvätta öronen lite med löddret," sade Knorre. "Vad Angelica här försökte säga är att hon liknade dig vid en häst som rider i sporrsträck."

 Eniro tittade surmulet och utmattat på dem. "Nåja, jag kan berätta senare i detalj. Först måste jag vila mig och tvätta mig. Fortsätt öva ni."

 Ugglan flög iväg bort till sitt bo. Henning, Angelica och Knorre såg allvarligt på varandra i tre sekunder. Sedan brast de alla ut i ett gapskratt.