Henning trodde varken ögon eller öron. Han hade aldrig trott att invånarna i den här mossen skulle vilja hjälpa honom med något. Han blev riktigt rörd. Alla de församlade verkade mycket pigga på att uppträda. Han vände sig till Eniro:

 "Hur kan du veta...?"

 "Jag vet mycket. Jag känner till många platser och händelser, och jag vet att du har blivit orättvist behandlad. Vi vill hjälpa dig, Sven Svurtlabb Brandnäbb Henning II. Vi har fattat ett samfälligt beslut att på vad sätt det är möjligt hjälpa dig till tronen. Alla är väl införstådda med vad det kan innebära. Vi som har samlats här är redo att trotsa de farorna för att hjälpa dig bli kung!"

 Hennings ögon var nästan fyllda av tårar. Angelica log mot honom. "Då kanske du inte behöver äta knivar då. Det är ganska skönt att slippa. Här finns gott om folk som kan utföra cirkuskonster medan vi är iväg i slottet och utför våra affärer."

 "Vi är mycket glada och tacksamma för er hjälp, kära djur, men vi måste ändå ha ett intagningsprov. Vi måste hålla hög standard på cirkusen för att få uppträda inne i Redet. Annars kommer det om inte annat verka underligt. Vad kan ni göra?"

 "Ni får några dagar på er att öva," sade Eniro. "Jag kommer flyga iväg för att kontrollera läget och ta några flygfoton över situationen. Vi vill ju inte stövla rakt in i en fälla. Jag blir borta några dagar, under tiden kan ni ha audition, intagningsprov och allt vad det heter. För att inte tala om att öva. Om jag inte behövs till något annat nu så flyger jag iväg med all hast."

 "Tack Eniro," sade Henning. "Utmärkt. Hur länge behöver vi vänta på dig?"

 "Det är inte frågan om att vänta, det är frågan om att öva. Om något så tror jag att jag är tillbaka innan ni tränat färdigt. Förvisso är det begåvade djur ni har att göra med, men för att få det att se bra och naturligt ut krävs tid och övning. Det får ta den tid det behöver, jag är borta i någon vecka."

 "Lycklig flygtur då. Du vet vad du ska kika efter?"

 "Jag vet," sade Eniro och lyfte.

 Alla stod och tittade på varandra. "så..." sade Henning dröjande. "Vad har ni att visa upp?"