Angelica suckade och fick ett längtansfullt uttryck i ansiktet. Hennes blick blev fjärran och hennes röst nästan drömmande. "Anja... När du ser henne kommer du aldrig kunna gissa att Anna Anka var hennes mamma. Den vackraste ankan i hela Ankrike, om man vet hur skönhet skall uppskattas. Det är nästan som om hon var min egen dotter..."

 "Nog med självdyrkan mor, vem är hon?"

 Angelica tittade på honom och det drömmande uttrycket försvann. "Jag uppfostrade henne ensam och i hemlighet. Din far och jag fick inte under några omständigheter röja vårt förhållande, så medan han och Anna uppfostrade dig fick jag stå vid sidan och forma lilla Anja i ensamhet. Jag kan bara hoppas att jag lyckats med denna min uppgift..."

 "Nu glider du ifrån ämnet igen. Berätta om henne!"

 "Tvivlar du? Är du orolig?"

 "Jag måste veta mer. Varför kan du inte bara berätta?"

 "För att hon lovade Gastroknugum att hålla tyst om det," sade Knorre. "Men du kan berätta nu, Angelica."

 Hon såg ut att brottas med sig själv en stund där hon gick, sedan suckade hon ett flertal gånger innan hon tog till orda. "Anja är anställd vid hovet som tjänarinna. En uppgift som förstås är långt under hennes värdighet, om det inte vore för vad hon gör bakom fasaderna. Hon spionerar på Rågbald och vet mer om Redets hemliga lönngångar än någon annan. Hon växte upp på slottet och i det fördolda, så hon kan hela slottet utan och innan. Hon har varit där så länge att hon borde känna till Rågbalds alla vanor. Det kommer vara vår nyckel till återerövrandet av tronen.

 När hon var yngre men gammal nog att ta en tjänst ansökte hon om och fick jobbet som tjänarinna i Rågbalds hushåll. Hon är en av hans mest anförtrodda tjänare och han litar mycket på henne."

 "Men om han litar på henne, hur vet vi att vi kan göra det? Han kanske inte litar på henne utan anledning. Är det verkligen klokt av oss att lita på henne?"

 "Du har aldrig mött henne, det är därför du är orolig. Hade du känt henne så hade du vetat att du kunde lita på henne till hundra procent."

 "Men det är just det, Rågbald känner ju också det. Vem vet vilka andra som känner det också? Vem vet egentligen vems sida hon står på?"

 "Henning, hon är min dotter! Eller jag uppfostrade henne i alla fall som om hon var det. Jag har styrt henne dit jag vill ha henne. Vem kan veta mer om henne än jag? Du får lita på mig helt enkelt."

 Henning blev tyst och försjönk i tankar. Han hade väldigt svårt för att lita på folk, och det av goda anledningar. Han märkte att Knorre tittade på honom, och de utväxlade tysta blickar. Knorre log, lutade sig närmare och viskade: "Du behöver inte lita på någon. Spela ditt eget spel. Just nu behöver vi dem runt omkring oss, men om det skulle visa sig att deras lojalitet ligger annorstädes, då får vi se till att klara oss själva. Det är det hovlivet innebär. Planera i tysthet. Allt vi behöver bekymra oss om nu är cirkusen."