Träd. Träd överallt. Henning visste att det var så det skulle vara, de gick ju trots allt i en skog. Men han var inte överförtjust i träd, och det gick smärtsamt långsamt med den lilla karavan de förde med sig genom den djupa skogen. Han tyckte mycket bättre om de öppna ängarna och plaskdammarna i ankrike, när han var tvungen att korsa skogen brukade han alltid göra det i... sporrsträck. Men när man har en hel cirkus att släpa på går det mycket långsammare.

 De hade sett ut vilken väg de skulle välja. De skulle korsa fem olika byar på sin väg mot Redet, förhoppningsvis skulle det räcka för att ryktet skulle hinna sprida sig. När Eniro kommit tillbaka till mossen hade det dröjt två dagar innan de gav sig iväg och idag var resans andra dag. Alla var mycket spända på hur det skulle gå och ivriga att komma igång. Trion ankor gick i täten för cirkusen och Knorre spred glädje och uppmuntran till alla som gick i närheten. Han var den som var mest uppspelt över att få uppträda på cirkus rakt i ansiktet på Snuskfot.

 Planerna var noga genomtänkta vid det här laget. Och ganska simpla faktiskt. De skulle uppträda i fem byar, skaffa sig ett gott rykte och dra sig mot Redet för att uppträda för fisförnäma adelsankor. Ingen av dem visste hur det var ställt i ankrike, men Eniro hade sagt att de var efterlysta alla tre med ett högt pris på sina huvuden. Eftersom det var tre ankor som var efterlysta hade Knorre kommit på den geniala idén att han skulle klä ut sig till något annat. Under de två dagar som dröjt efter att Eniro kommit tillbaka hade Knorre varit ute i skogen och samlat på sig något som han vägrade berätta om. "En förklädnad" sade han bara. "En vattentät sådan, höhö."

 Henning litade på honom. Han hoppades bara att han hade anledning att göra det också. Hans far hade gjort det och Angelica verkade tycka riktigt bra om honom. Han var ganska säker på att han kunde lita på den lite smått konstiga ankan. Fast han hade gärna vetat vad han planerade. Knorre gav honom dock ett lömskt leende när han fråga och bedyrade bara att det var vattentätt.

 Henning hade inte varit i ankrike på länge och hade knappt hunnit lära känna några när han var där. De han hade stiftat bekantskap med - hans kampsportstränare och fäktningslärare - var han osäker på vilken sida de stod. De hade tjänat hans far bra och även Knorre, men det kunde vara för att de svurit att tjäna kungen. De var knappast att räkna med vid störtandet av en kung, hur korrupt han än må vara. Den enda de kunde lita på till hundra procent inne i slottet var den som Henning bara hört berättas om av Angelica. Och det var inte mycket hon berättat.

 "Angelica," sade han medan de gick. "Mamma... Berätta om Anja Anka."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...