Alla ankors undrande blickar vändes mot Henning när han drog upp de stora slottsportarna och skyndade sig in undan regnet. Han hade på tillbakavägen insett hur blöt han hunnit bli på den korta stund han varit ute i ösregnet.

 En förfärad, samlad inandning hördes från dem som dvaldes vid entrén vid åsynen av Njord och hans riddjur. Henning vände sig om och gjorde nästan samma sak. Aldrig hade ett sådant par skådats tidigare i Redet! Njord var en ovanligt högrest anka, och på ärrade huvud satt en svart, trekantig hatt som dolde nästan hela ansiktet. Ena ögat glimtade förstås till där under, och näbben stack fram under en av kanterna, som för att visa för alla varför han erhållit sin titel. På näbben fanns tre stycken ärr: två bleka och ditkomna långt tidigare, ett färskt och fortfarande rött. De bleka låg nästan exakt vertikal, det tredje gick horisontellt neråt och började en anktum ovanför det undre ärret. Det övre vertikala var alldeles utanför skuggan som hatten kastade. Hans fjädrar var röda av vad Henning antog var blod, och flera ärr, både nya och gamla, gick kort och tvärs över armarna. Trots alla sår han verkade ådragit sig tycktes han fullkomligt funktionell i alla delar. På de till synes väldigt välanvända musklerna lekte ljuset från hans inglasade lykta egna lekar.

 Vargen hade Njord lett in vid tyglarna, men nu släppte han dem och lät dem falla. Vargen ruskade på sig så att det stänkte ner de fisförnäma ankornas dräkter med smutsigt regnvatten. Denna beklagliga händelse och parets uppsyn gjorde att entrén snabbt avfolkades. Endast ett fåtal var kvar, och då på behörigt avstånd, när Njord sade med sin hårda stämma: "Är det någon i det här slottet som är värdig att diskutera tidender med ett sändebud från söder?" Hans röst lät otäckt lik en nagelfil.

 "Vi är två stycken, bara i denna salen," sade en röst som fick lugnet att åter sprida sig i Henning. Det varhans vän och rådgivare Knorre Anka som var på väg ner för trappan. "Och vi skulle föredra att det bara var vi tre: Du, jag och kung Henning, som diskuterade privat, ty om tidender kommer i denna sena timma och genom denna storm, då måste det vara viktigt nog för att hovets vassaste hjärna själv skulle engagera sig. Det är då vår önskan att ni, gode herre och resenär, lämnar ert riddjur där riddjur hör hemma."

 Njord och vargen morrade samstämmigt. Njord sade föraktfullt: "Hjorvalt här är inte en vanlig byracka som de djur ni rider på. Han är ädlare än många i det här slottet. Han följer med mig. Vem är du som så självsäkert anser dig vara på samma nivå som jag?"

 Henning stod som förstummad medan de bägge andra ankorna pratade och Knorre långsamt kom gående nerför trappan och inom synhåll. "Mitt namn är Knorre Anka, gode herre, rådgivare till två kungar i rad och landets kanske främste..."

 "Nog, klåpare! Jag har inte kommit hela vägen hit ridande på Hjorvalt för att lyssna på föredrag från någon gammal stolle. Jag har viktiga nyheter som berör mitt eget hemland, och jag måste omgående prata med landets översta auktoritet. Led mig till ett rum som anstår ett viktigt sändebud, kung, så ska vi prata angelägenheter. Stollen där kan också få lyssna om han vill, men Hjorvalt följer med mig. Han ska inte ställas i någon kennel bland era smutsblod, och det är med hänsyn till era hundar jag säger detta."

 Henning började ilskna till ordentligt över Njords arrogans, och han lyckades inte helt dölja sin motvilja när han sade: "Duger mitt eget privata kungagemak åt min herre att överlägga i? Eller ska jag ta dig direkt till den stora balsalen?"

 "I en stor balsal är risken för att man blir tjuvlyssnad på mycket större, dumhuvud! Ta mig till din kammare genast, och se till att tjänarna är redo när vi är färdiga. Jag vill ha ett varmt bad."

 Henning tittade på det smutsiga och genomblöta paret och funderade inte länge innan han diskret föreslog: "Vi kanske kan diskutera i badet istället?"

 Njord stirrade på honom länge och väl, och ett obehag genomfor honom som han inte upplevt sedan han stod ansikte mot ansikte med Rågbald Snuskfot.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...