"Nytt år, nya tag" brukar det heta. Det kan ni hoppa upp och sätta er på att det blir :) Efter att ha varit ledare på ett orienteringsläger försvann julslöheten och jag började aktivera mig lite. Det var jätteroligt att vara ledare och spela vattenpoker, berätta saga och sparka igång inte särskilt lata deltagare. Det är ett tacksamt arbete att vara ledare när folk gör som man säger utan att vara negativa, istället för att tvingas trycka på dem hela tiden. Nu behövde jag bara bli sträng när det skulle bli sov-tyst, och det blev det :)

 Det roligaste på lägret var nog ändå när alla ungdomar skulle ut ur marinbasen för att handla godis och vi passerade vakten. En manlig vakt sade ur mikrofonen bakom mörkat glas: "God kväll."

 "God kväll," säger jag lite förvånad och stannar upp. Vanligtvis har vi inte blivit hindrade när vi skulle ut innan. Vakten fortsätter.

 "Vill du ha en fråga?"

 Jag hinner inte ens tänka efter innan mitt spontana svar lämnar läpparna på mindre än en halv sekund (Och nu står lägrets alla tolv deltagare och lyssnar): "Det där var en fråga."

 En viss tvekan följer inifrån vakthytten, sedan hörs hans röst igen: "Men vill du ha en riktigt fråga)"

 NU hade jag hunnit tänka efter lite, och med ett leende svarade jag: "Men nu ställde du ju samma fråga igen."

 En ännu längre tvekan inifrån vakten, sedan ett ganska osäkert "Men du måste svara på en fråga innan du får passera. Ska du ha en fråga eller?"

 "Men jag har ju redan fått en fråga! Vill du att jag ska svara eller?"

 Den längsta väntan hittills, sedan, ackompanjerat av ett antal fnissanden inifrån vakten där de troligtvis var minst tre till, kom vaktens "Ööh... Ni kan passera."

 I ett gäng där deltagarna redan beundrade mig lite och där kompisandan och gemenskapen redan första kvällen var stor, växte nog ungdomarnas uppskattning för mig ytterligare. Sedan fortsatte lägret i samma anda och blev fyra fantastiskt roliga dagar med även en hel del träning.

 Under Jullovet har jag inte varit ute särskilt mycket tyvärr. Varit inne och slöat och haft trevligt med mina båda bröder, den enda vinterluften jag fått är skidåkning uppe vid vår klubbgårds härliga spår. Men jag har inte latat mig ändå egentligen, jag har tränat varje kväll. Denna träning har börjat ge resultat och jag ser för första gången någonsin verkligen fram emot Beach 2011 :P Det är ett halvår kvar att förfina mina kurvor. Jag känner att jag är på gång nu med träning och äntligen börjar bukfläsket få ge vika för rutorna som kommer där under :D.

 Och äntligen, ÄNTLIGEN(!) känner jag mig frisk och stabil och pigg. Jag tog en dubbeldos mot borelia i november och innan och efter det har jag varit jättetrött och hängig och inte alls särskilt frisk, men nu är allting bättre! Detta lovar gott inför det nya året! Gott nytt år åter igen allihopa! <3