Ankrike blomstrade! De frodiga, gröna kullarna som omgärdade borgen Redet i staden med samma namn var bevuxna av så friskt och grönt gräs som riket sällan tidigare skådat. Floderna var fyllda med det klaraste vatten som gnistrade i sommarsolen, alla vattendrag var fyllda med duniga ankungar. Sommaren hade i år redan sett sin höjdpunkt och var nu på tillbakagång, men det dröjde länge innan den skulle övergå i höst. Just nu var det som behagligast och vackrast ute.

 Men kung Sven Svurtlabb Brandnäbb Henning II satt bekymrad på sin tron. Det hade gått över ett år sedan han återtog tronen och inför allas ögon avrättade tyrannen Rågbald Snuskfot. Det var också vad som hände vid just den tidpunkten, samma dag, som fortfarande bekymrade honom. Han hade på ett mycket brutalt sätt brutit med sitt enda syskon, halvsystern Anja. I hettans ögonblick hade deras synpunkter stridit hårt mot varandra, vilket slutat i ovänskap. Efter att Henning släppt lös sitt raseri över den stackars Anja gick hon mot dörren och sågs aldrig mer till. Henning sörjde henne och hade ångrat sig nu i över ett år. Ingen hade sett till henne eller hört något om hennes öde.

 Henning hade förvisso annat att stå i än att grubbla över gamla misstag. Han var kung, och Ankrike hade inte i mannaminne skådat så lyckliga tider. Alla kaninankor bodde i Hennings gamla mosse under Eniros kloka, vakande ögon. Henning hade bara varit där en gång sedan han blivit kung och då hade allt varit frid och fröjd, vilket ugglan bedyrade att det fortfarande var.

 Borgen Redet var jättelik, och staden var förstås ännu större. Inne i borgen bodde representanterna för de sex olika adelshusen, andra framstående ankor och en massa tjänare. Ändå var borgen så stor att det fanns många ytor som inte utnyttjades till fullo. Cirkusen från mossen kom dit och uppträdde varje gång årstiderna skiftade, vilket innebar stor glädje bland samtliga och gav borgen nytt liv. Trots att många bodde inne i borgen kändes den ganska tom och ödslig. Tomrummet som följde efter att han brutit med sin syster var påtaglig. Alla andra verkade trivas i den stora borgen, men Henning ville ut. Han var rastlös. Han hade styrt nu i ett år, och visst var det bra att kunna bestämma och se att allting gick åt det bättre hållet och folk var relativt välmående, men han längtade efter mer händelser. Det hände för lite intressanta saker på borgen, det var bara en massa intriger under ytan och ingen... action. Han längtade efter äventyr!

 Och så en dag yppade sig chansen till detta. En chans att komma bort från alla förpliktelser och alla tråkiga vardagssysslor. ett äventyr som han aldrig skulle glömma...