När de kommer ut på gatorna igen har himlen i öster börjat blekna, och dagens första stilla gryningsljus lyser upp Frosthems öde gator. När de kommit ut ur staden och uppför den jobbiga backen upp mot snöfästningen blir de hälsade av den stigande solens strålar. Den har nu precis orkat upp över talltopparna. När de vänder sig om ser de att Frosthem fortfarande ligger i skugga, men de vet att snart stiger solen även över människostaden.

 De sätter av över skaren i ett ganska raskt tempo. De är medvetna om att de har bråttom och går så fort som möjligt. Vägen söderut är lång, vet de, men de vet inte hur lång. Dvärgen hade bara givit dem färdkost för 6 dagar. Det inser de själva att de inte hinner till Dammarnas Vägskäl på. De går hela första dagen och stannar bara för att äta middag. När de kommer fram till en lämplig lägerplats bestämmer sig Vratyas för att klättra upp i ett träd och kolla omgivningarna. Men det är långt upp till närmaste gren, och de båda högst samkörda hjältarna får samarbeta igen. Skroger slänger upp Vratyas i trädet som ingenting, och Vratyas kan sedan klättra resten av vägen med lätthet.

 Väl uppe möts han av solens sista strålar alldeles ovanför bergstopparna i väst. Han blir dock förvånad, för han hade inte trott att de var så nära de västra bergen. De skulle gå rakt söderut, men de verkar ha rört sig för långt åt väster. Han klättrar ner igen och meddelar Skroger detta. Skroger svarar med en snarkning, och suckande tar Vratyas det första vaktpasset.

 Efter en händelslös natt går de sedan hela nästa dag. Landskapet de passerar genom är knotiga och vridna träd, mest tall och björk. Träden står ganska tätt såhär mitt inne i storskogen och framkomligheten är begränsad. Landskapet är relativt flackt, nästan helt utan höjder och sänkor. Som om någon gröpt ur landskapet med en gröpkniv och bara lämnat de höga bergen. Dagen är händelselös, och trötta i benen bestämmer de sig runt mörkrets innbrott att slå läger. Denna natten tar Skroger första vakten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...