Nisse började sakta tyna bort och lämnade de två hjältarna ensamma i mörkret. De huttrade och kände hur kallt det var.

 "Jag sade ju det," sade Skroger när Nisse försvunnit, "man ska alltid lita på magkänslan."

 Vratyas tittade frågande på honom, men eftersom det var totalmörkt så kunde inte Skroger möjligen se minen. Därför lade Vratyas till ett frågande läte.

 "Bara någonting min far brukade säga när jag var liten. Vad gör vi nu?"

 "Så fort som möjligt måste vi ut i skogen och jaga Hrafdýr, men först måste vi fylla magarna. Låt oss styra stegen mot vårt utomordentliga värdshus."

 Under tystnad tog de sig sedan upp i templet, ut på de fortfarande nattsvarta gatorna och tillbaka in i värdshuset. Till deras lättnad var värdshusvärden redan vaken, och den buttre dvärgen stirrade misstänksamt mot dem.

 "Har ni sovit ute på gatan inatt eller?"

 "Ja. Nej. Jo, nej, ja, nej, jo... Nej." sade Vratyas.

 "Hur ska du ha det?" frågade dvärgen, och de såg hur hans knogar vitnade av hans hårda grepp om bardisken.

 "Vi tog bara en uppfriskande morgonpromenad. Det borde du också ha gjort. Nu är vi hungriga och vill ha frukost, om du skulle vilja vara så vänlig att hämta sådan till oss?"

 Dvärgen muttrade bistert på sitt eget språk och lommade ut i köket. Hjältarna satte sig vid ett bord och började lågmält diskutera situationen medan de väntade på frukosten.

 "Vad borde vi göra?" viskade Vratyas.

 "Äta. Skroger är hungrig."

 Just då kommer dvärgen tillbaka med en tallrik gröt i vardera handen. Han drämmer ner tallrikarna på bordet och går därifrån utan ett ord. "Tack så mycket," säger Vratyas efter honom.

 "Men vad ska vi göra sen, Skroger? Ska vi väcka de andra? Hur ska vi ta oss till detta Dammarnas Vägskäl?"

 Skroger bara tittade på honom med grötskeden bortglömd i munnen. Han tycktes fundera en liten stund, sedan svalde han mycket ljudligt. "Säcken och Vackra Häcken behöver vi nog inte väcka. Om inte Nisse ville att de skulle med så behöver vi inte dem."

 "Men kan vi lita på Nisse? Han är ju trots allt en skugga!"

 Skroger tänkte efter igen. "Ja. Vi kan lita på Nisse. Nisse är ju Nisse. Vi kan lita på Nisse."

 Så började Skroger hugga in rejält på maten, och något mer planerande blev inte av. Vratyas suckade och högg även han in på gröten, fast med betydligt mindre aptit. När de var färdiga bad de dvärgen om några dagars reskost och satte av ut genom värdshusets dörr. Nu skulle de ut och jaga bovar!