Solen hade stigit högt över bergskammen i öst när de tre ankorna gäspande släpade sig upp ur sina mjuka sängar. Efter att ha varit hemifrån i över en vecka och ha sovit ute på den hårda marken lika många nätter, var det med tunga hjärtan de skildes från sina dunmadrasser. Det var inte förrän de kommit fram till att ett mål nylagad, färsk mat inte var långt efter en skön säng på komfort-skalan som de beslutade sig för att ta sig ner till skänkrummet.

 Värdshusvärden på värdshuset Den Runda Osten var inte mindre rund än osten varefter den fått sitt namn. Frans Cheddar var den mest omfångsrika anka de någonsin sett, och den här förmiddagen stod han bakom disken och svettades som en kramad svamp. Det var en mycket het sommardag, och värdshuset var nära nog fullbelagt av alla gäster som beställde in kall dricka. Därför blev Frans mycket överraskad när de beställde in ägg, bacon och nybakat bröd till frukost. Och givetvis en bit av värdshusets berömda ost.

 "Vi har kommit en lång väg för att ta oss hit, med bara torkad fisk och gammalt bröd som färdkost. Vi värderar därför ett mål nylagad färsk mat mycket högt i nuläget."

 "Jag förstår, jag förstår," pustade Frans Cheddar och vaggade bort mot köksdörren där han skrek sina order. När han gick såg han nästan ut att rulla fram.

 Henning, Ulf och Barista gick och satte sig vid ett ledigt bord. Med huvudena tätt tillsammans och med ständigt vaksamma blickar omkring sig började de sedan lägga upp planerna för dagen, medan de med knorrande magar väntade på sin frukost.

 "Var det någon som hörde de där tjutande ljuden i natt? De som Olle Pelle och Petter varnade oss för?"

 "Nej jag sov," sade Henning.

 "Jag också," pep Barista.

 "Okej, jag hörde inga tjutanden jag heller, och jag tror vi hade vaknat om vi gjort det. Vad vet vi mer om den här Två och en Halv mans grotta?"

 "De dyrkar någon som går under namnet Henne... De är en samling av endast män."

 "De stal skatter från Storkvacken. De måste alltså vara mäktiga."

 "Olika typer av djur. Offrar till den de dyrkar. Tror ni att den här Hon verkligen är en levande varelse? Det kan ju lika gärna vara en Gudom."

 "Bra tänkt Barista, vi kan inte utesluta några sådana teorier. Antingen är det här en kult som dyrkar en Gudom, eller så är det en grupp manliga djur som slagit ihop sig till ett rövarband. Vilket verkar mest troligt?"

 "En avguds kult, det tror jag," sade Henning. "De har väl funnits länge? Flera generationer, får jag intrycket av."

 "En kult till en Gudinna de kallar 'Henne' alltså. Varför har de bara anhängare här i Skrägeluls Håla i så fall? Och varför får bara två och en halv man komma in i grottan?"

 "Det kan inte stämma... De bor väl där inne allihop? Då måste det väl gå att komma in mer än två och en halv man? Och definitivt färre."

 "Henning," sade Ulf. "Tänker du på samma sak som jag?"

 "Troligtvis, min gode fäktningslärare och vän."

 Just då kom frukosten in, i sällskap med en vacker barpiga. "Här kommer er beställda frukost, mina hemlighetsfulla herrar," sade servitrisen, log och ställde ner träfaten framför dem. Henning högg genast hungrigt in på en skiva bacon, medan Ulf tog en djup klunk av kall cider. Barista började sin vana trogen med en njutningsfull munfull av varmt, nybryggt kaffe.

 "Vad var det ni tänkte på?" pep kaffenarkomanen efter en djup suck av njutning.

 "Vi går ut och undersöker saken under dagen," berättade Ulf. "Efter att ha kollat in läget går vi tillbaka hit och planerar inför stöten vi sätter in under morgondagen."

 "Ska vi... Ska vi in i grottan idag?" Barista darrade på sin pipiga röst.

 "Henning och jag tänkte undersöka saken närmare. Du behöver inte följa med om du inte vill. Det är morgondagens besök som kommer att räknas."

 Barista tuggade på en ostmacka medan han funderade. "Jag stannar här i staden. Vad gör jag om ni inte kommer tillbaka?"

 Henning stirrade förundrande på Barista. När blev han så modig? Vad han säger är att vi kanske inte kommer tillbaka, och vad han kan göra för att hjälpa till i så fall. Den Barista Henning kände från tiden i hovet skulle ha darrat vid blotta tanken på att lämnas ensam, för att inte tala om näbben som skulle klapprat av rädsla när orden skulle fram. Nu satt han bara där och åt frukost och pratade som om det var något så självklart som vädret och ungefär lika besvärande som den rinnande svetten.

 "Vi kommer att återvända," sade Ulf med en självsäker gest med handen. "Och om vi mot all förmodan skulle misslyckas i vårt enkla spaningsuppdrag, då får du göra vad du själv finner bäst. Räkna med att vi kommer innan mörkrets inbrott."

 "Finns det ingenting jag kan göra medan ni är borta och jag sitter här och rullar tummarna?"

 "Jo," sade Ulf, log finurligt och begravde gaffel och kniv i ett vändstekt ägg. "Det finns någonting du kan göra. Börja tillverka ett jättelikt ankhuvud."

 "Och vad tänker ni själva göra?"

 "Vi ska upp och undersöka grottans ingång, försöka komma in och ta reda på så mycket som möjligt. Vi tänker inte ta oss in i grottan med den knapphändiga information vi har nu. Låt oss efter frukosten inte förspilla mer till än den som redan flytt. När vi intagit vår välförtjänta måltid: Till arbete, mina vänner!"

 

Katarina

4 maj 2011 12:53

Hej! Jag här läst din berättelse om kaffeankan och och de andra ett tag nu, och jag undrar när du ska fortsätta med den?? Mycket spännande och intressant :)
Jag hoppas på mer snart!! ;)

Jon Järnfot Gyllenstig

4 maj 2011 15:16

Ibland skriver jag med nitisk disciplin, ibland högst sporadiskt, ofta beroende på om jag är upptagen eller inte. Inspirationen faller på när den kommer, och har jag tid då så skriver jag. Du kommer inte behöva vänta alltför länge ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...